De flesta av er vet nog hur det gick! Tack för hjälpen med de två affirmationerna jag lämnade er med sist! Fint väder, underbar stämning och SJUKT mycket folk blev det!
Det går inte beskriva vad konstigt känsla det blir när resultatet blir ungefär 90% så som man drömt och visionerat om - på 1:a försöket. Helt sjukt faktiskt!
Nästa vecka är det 4 månader sen Karnevalen - jag kan inte riktigt fatta det!
Ja ska försöka beskriva dagen från mitt håll om ni är intresserade?
04.30 (efter 2 timmars orolig sömn) - telefonen ringer!!
"Go morron det är Ubbe, är du här, då måste peka vart jag ska sätta tälten"
- "Öööööö, ja öö ää jag kommer kl 05 ok?"
- "Japp - skynda dig"
Sen följer några timmar (som känns som sekunder) med mottagning av utställare, sambaorkestrar och andra grejer över hela stan - bra med cykel!
Nästa minne är att klockan är en kvart innan uppsamling för sambaorkestern och Magnus är på väg dit (utan att ha käkat sen 05) med lastbilen som ska köra sist i tåget och spela frän musik.......trodde jag!
Ett sms kommer och som tur är ser jag det, för sen dör hans telefon, "Jag har kört fast med lastbilen hemma, hjälp! Helvete" -o så lite andra panikord.
Jag står på kontoret och ska just stoppa i mig nån slags mat - tittar lite panikslaget på Hasse (a han min vapendragare på handymanavdelningen) - "Magnus sitter fast med lastbilen" Hasse: "Vart" Jag: "Hemma" Hasse: "Då åker vi då". Minuter senare (fler än vanligt eftersom vi spärrat av hela stan för trafik och dessutom dragit dit en jäkla massa folk) - tvärnitar vi hemma.
Min älskling har lyckats hänga upp en hel lastbil på vår grindstolpe och när jag titta honom i ögonen trodde jag på riktigt han var nära döden - man kan skratta nu, för det är sjuk komiskt hela grejen. Men då var det inte helt kul.
Hasse - "the greatest" och envisaste mannen jag känner - lyckades på några minuter lyfta ner lastbilen med ett spett - så kunde Karnevalen fortsätta. Puh!!
Ner till stan igen - där väntar ett gäng bränder till att släcka - sen sliter säkerhetschefen i mig - hämta en Segway nu vi måste dra!!
Man ska få utbildning innan man kör Segway - jag fick 30sekundersvarianten och sen drog vi till Simhallen - där sambaorkestrarna stämde upp. (Ja innan vi kom fram kraschade jag lite på en hög trottoarkant som kom mot mig i för hög fart, sopa av sig, skratta lite sen på´t igen).
Magnus tvingade jag att stoppa i sig massor av vatten och näring och tänka på sin trumma bara! Inte tänka på annat! Gick väl sådär, men till slut så! Han skulle ju spela samba genom stan i 2 timmar - inte alla orkar det, efter en natts sömn, stadig frukost och lunch! Jag var galet orolig för om han skulle orka - hans ögon sa att han stängt av hjärnkontoret.
Upp med tåget - lite halvsnurrigt eftersom volontärer och vissa sponsorsvagnar inte dök upp och skyltarna var lite här och var - ritningen sprack och vi fick improvisera ordentligt. Vår plan för avspärrningar fick vi också ändra rejält - eftersom folk inte respekterar varesig väst, flagga eller band och kör lite som de vill iaf.
En ganska kul stund på dagen - Samba är ju superhärligt!
Så släpper vi tåget och säkerhetschefen tittar på mig där han står på sin Segway och jag på min - vi garvar lite för man ser sjukt töntig ut och dagen hade varit helt galen. Han säger
"Har du varit borta på bron" (menar sjukhusbron som höjer sig lite innan det sluttar ner mot centrum).
Först tänker jag "När fan tror du att jag skulle varit där borta??!!" - men hinner se hans flin.
Jag "Näe"
Han "Du måste åka bort och titta, det är så sjuuuukt mycket folk"
Jag hade inte haft så mycket fokus på hur mycket folk som samlats under dagen - mer konstaterat att det är folk överallt och alla ser glada ut, bra då sätter jag upp en glömd skylt, svarar i telefon, dirigerar de få personal vi hade, hämtar vatten åt mina barn och lite sån´t så länge - typ.
Jag tuffar på på den avstängda tomma delen av Esplanaden i de max 20 km/h man kommer upp i. Höjer blicken för första gången den där dan och tittar på alla människor. Tar några djupa andetag och njuter - när jag kommer upp på bron och tittar ner mot stan får jag ändå en liten chock!!
Tjockt tjockt med folk, glada människor som väntar, något otåligt (sist det var parad var det ju mc - mc kör fort, samba går jättelångsamt) solen skiner mellan lätta moln och termometern står på runt 23 grader.
Då slår det mig - vi gjorde det!
Sen skriker någon åt mig att det inte finns muggar på vattenstationerna - (vatten finns dock) - muggarna är slut 600 muggar tog slut vid första stationen - h-vete!! Hämta mer - tur man har världens bästa fordon - men hur tar man sig fram i folkhavet - åker hela tågvägen innan tåget passerar - många gånger fram och tillbaka, njuter lite, försöker att inte köra på nån, det är lika mycket folk hela vägen - innan tåget kommit.
Tittar upp mot syrrans fönster mitt på storgatan. Hon tittar ut (min lillasyster fatta inte vad Karneval var, vad jag snackat om ett halvår eller nå´t, var mest irriterad för att jag ville låna hennes barn o så - lite trög måste jag säga, men ung kanske man annars kan säga - hur skulle de som inte upplevt det veta?). Hon skriker
"Är det du som ställt till med det här, vilket liv det är på gatan!?" och så ler hon och skrattar iaf :-).
Sen är det ju inte klart för att Karnevalståget är igång - då var vi halvvägs - men då njöt vi lite! Samtidigt som tåget nådde krönet på bron var jag där - kunde inte missa min älsklings min när han såg folkhavet som väntade på att få njuta av sambaspel och dans, kreationer och för den delen vickande vältränade rumpor!
Vi såg på varann (låter som nån romantisk sång) - grät varsin lyckotår och sen fullt fokus igen :-).
I mitt minne stod tiden stilla just där och just då - i verkligheten gjorde den det fan inte. Kan den inte göra det ibland liksom!
Kvällen fortsatte och det mesta gick bra - även om det var hysteriskt för oss bakom. Folk hade roligt hela familjerna ute till natten (regnet). Ja det blev ju en felleverans där, hade beställt fint väder till 01.00 och sen var det ok med lite regn. Det kom 00.00 och massor! Men totales får man vara nöjd med vädret!
Vi kom hem 04.00 - gick upp igen ca kl 06.30 för städning och återställning av staden.
Det finns massor vi kan göra bättre om vi får till det igen så klart. Men vi är galet nöjda och mycket stolta över prestationen och det vi gav Västervik den där dagen!
Vi är så tacksamma för alla fina ord vi fick höra då och dagligen fortfarande får till oss, det ger lön för mödan. Självklart kunde vi inte gjort detta utan sponsorer, partners, familj och vänner som sett till att vi överlevt och levererat. Mina barn fick inte samma Karneval som alla andra barn - de var trötta på den redan innan påsk - men de hade ganska roligt när det väl blev av. De lär inte glömma den och jag lär inte göra det på samma sätt en gång till - det ska de få slippa!!
SÅ - GALET!!! är min första tanke när jag tänker på resan dit, dagen och dagarna efter. Vi slet som djur till måndag kväll kl 23 - då vi äntligen fått allt bort från stan och det mesta tillbaka till sina ägare.
Hur mycket skit släpar man fram och tillbaka egentligen!!??
Jahapp - jag skulle ju bara ta det där lite kort - och sen har ju en hel sommar gått med ännu mer nya grejer. Men det får jag ta en annan dag.
Jag tänkte ju ta det lite lugnt efter Karnevalen - i stället blev det nytt jobb, lite hojrock, lite semester (bokföring) och sen fullt ös på nya jobbat och så plötsligt är det höst!!!
Vi klarade oss inte undan "post event" depressionen, lite sitter den i ännu. Men det går nog över snart.
Ja - vi klarade kärleken igenom det hela, inga bråk, bara stor ömsesidig beundran och vetskapen om att vi kan göra vad vi vill - om vi bara vill tillräckligt mycket! Det som fick ta smällen är dansen - ingen salsa på hela sommaren och ingen lust till det heller direkt. Skit - det får vi ta tag i snart, när livet lugnar sig lite.....vänta, när är det då?
Go natt mina vänner - var ni än är :)!
