Svartsjuka = Kräksjuka (än en gång).
Många festdeltagande kvinnor gjorde mig uppmärksam på att jag tydligen är en rätt ovanlig kvinna och ville ha råd om detta med svartsjuka. Jag har iofs hört det förut och har flera vänner som bara kontaktar mig med råd om just detta. Hm, man kanske skulle föreläsa och dra in lite kosing på det här området. Ni får bli mina försökskaniner - första klienter liksom. Om mina erfarenheter hjälper er något - så berätta det gärna - tycker ni det jag skriver suger måste ni säga det med så klart!!
Får mer sms och mail om min blogg en kommentarer här - vissa lyckas visst inte skriva heller pga nåt teknikskit i bloggen. Vet inte hur man löser det - men ska kolla på det. Jag uppskattar iaf all form av kommentarer runt det jag skriver!
Så upptakten för er som inte var på festen:
Jag bjöd in 2 av Magnus ex på festen och de var också expertpanel i en frågesport jag gjort om Magnus, för mig var detta ganska självklart, men många på festen var helt förbluffade över att jag bjudit in exen och låter dem ta plats och ville ha terapisamtal med mig runt detta, då de själva aldrig aldrig aldrig skulle komma på tanken och kände att de skulle vilja vara lite mer avslappnade runt detta med exen.
Så här kommer min bakgrund som kanske förklarar ett och annat och kanske kan hjälpa nån:
Jag har aldrig varit svartsjuk, kollat igenom någon killes telefon eller läst dagböcker, har aldrig haft det behovet eftersom jag alltid haft tillit till mina killar - aaa nu är det ju bara 2 som haft förmånen att leva tillsammans med mig hahaha.
Jag hade en handfull killar när jag gick på mellanstadiet och då hände det också att jag och min bästis delade på samma kille - funkade fint tyckte vi alla inblandade. Nån stans där började väl min tolerans för kärlekens alla former tror jag. Jag har alltid gillat att kramas och tycker att man ska kunna vara väldigt nära sina vänner utan att man anses vara "otrogen".
Redan som barn förstod jag att det är de som skriker högst och kontrollerar mest som är de som många gånger trampar snett i slutändan. Jag har sedan sett det väldigt många gånger både på nära håll och lite längre ut i bekantskapskretsen genom livet. Fundera på detta en stund tjejer och killar - om ni vet med er att vara svartsjuka - har ni själva någon gång trampat snett? Är det er egen icke tillit till er själva som gör att ni misstror andra? Ni vet hur svårt det är för er att vara trogen - därför tror ni inte att er partner kan vara det heller?
Sen handlar svartsjuka inte alls bara om otrohet eller inte - återkommer till det i nästa lektion!
Otrohet - vad är det?? För mig är det någon man kommer överens om med sin partner, var går gränserna för oss? Har man inte samma gränser får man ju prata om en nivå där båda kan känna sig avslappnade och bekväma. För mig är otrohet framförallt något intimt man gör i hemlighet med någon annan, något man inte berättar och som känns fel.
Det är inte kramar och lätta pussar med sina vänner eller vänskapliga, skämtsamma, kärleksfulla chatter/sms med sina vänner, det är inte dans med andra, oavsett dans osv.
Hur tänker jag nu då i den här relationen? Jo alltså - om man är en svartsjuk jävel är det ju ingen idé att stöta på en kille som är massör, fotograf och musiker, med en sjuhelvetes massa vackra och karismatiska tjejkompisar. Det är ju liksom kört från början.
Innan vi riktigt träffats läste jag så klart hans profil på FB och tyckte han verkade mycket intressant! Många olika yrken - lite konstnärliga och sen det där med massage kändes ju väldigt bra, dansa gjorde han med mmmm. När han sen skriver att han är god vän med iaf några av sina ex och hatar svartsjuka hade han liksom halva inne kan man säga. Min spontana reaktion på det var att - är man vän med sina ex är man ingen skithög som är elak osv.Dessutom har jag ju jättemycket kontakt med mitt ex eftersom vi har 3 barn och skulle det vara ett problem hade han inte haft en chans (till nå´t mer än dans, haha)!
För mig var detta ett stort plus i kanten.
Han har också mycket tjejkompisar som han har väldgigt nära relationer med, även detta avhandlades i chatten innan vi träffats på riktigt - liksom jag skrev att jag har killkompisar och gärna skulle haft fler men det har varit ett problem tidigare så det har inte blivit så.
En kille som dansar, masserar, fotar och spelar - med, på och för kvinnor hela tiden kan inte vara fri och lycklig med en kontrollerande och svartsjuk kvinna - varför skulle jag vilja ha en kille som inte är fri och lycklig?
På riktigt måste jag säga att jag tycker att det är svartsjuka som är konstigt och fullständigt ologiskt - inte att den inte finns i en relation. En del säger att lite svartsjuka är bra - jag säger HELL NO!! Omtanke och samförstånd är bra - men i äkta kärlek finns inte utrymme för svartsjuka alls tycker jag. För svartsjuka är missunsamhet, misstänksamhet, misstro, avundsjuka - och jag fattar inte varför man vill kasta det på den man älskar?? För mig känns det lite bra när nån annan stöter på min kille - dels för att det bekräftar lite att han är en het fan och dels för att jag vet att det är mig han älskar- jag vinner matchen liksom - jag behöver inte markera eller pinka revir alls, jag väljer att se positivt på det och mår bra i stället för att skapa ett bråk och negativa känslor som skapar en spricka i förhållandet.
Det finns några grudpelare när man gör ett aktivt val att inte vara svartsjuk - jo man kan ju välja eftersom dina tankar bestämmer dina känslot i de allra flesta fall!!
1. Självkänsla!!!! Att vara trygg i den man är och veta att man är värd att älska är grunden för allt. Om någon säger att de älskar mig och vill leva med mig, är attraherad av mig och ger mig det jag behöver på många plan - så behöver jag inte känna mig hotat av någon annan brutta. Då kan man snacka om andra snygga och eller underbara tjejer/killar.
Det är rätt skönt eftersom Magnus är en innerlig människa som uppfattar många egenskaper hos framförallt kvinnor och visar sin uppskattning både till dem och pratar med mig om det. Skulle jag inte vara tygg i mitt eget värde skulle ju detta vara skitjobbigt!
2. Uppskattning/uppmärksamhet/närhet - viktigt för att undvika att en part känner sig otillräcklig.
Så länge jag vet att Magnus vill ha mig och inte behöver tveka på det - så finns heller ingen oro för att nån annan skulle kila sig in emellan och sno honom och ingen grogrund för svartsjuka. Därför är det viktigt att man fortsätter att visa varandra detta både i ord och handling varje dag - även när man varit tillsammans länge.
3. Äkthet - är detta rätt man/kvinna för dig, eller känner du att du vill förändra en massa saker hos den här personen? Har hen hobbies, vänner eller ett yrke som tar mycket tid som hen brinner för kanske mer eller lika mycket som för dig - och du tycker detta är skitjobbigt och vill att hen ska ägna all sin lediga tid åt dig?
Tvekar du här är du ute på hal is!! Bejaka din partner eller skaffa en annan!!!
Tar min som exempel här: Han älskar tex att spela slagverk - inte för att det är lite kul och låter tufft utan för att det är en del av honom som är viktig för att han ska må bra. Varför skulle jag då vilja ta ifrån honom det? Om jag hindrar honom från att spela så förnekar jag en del av honom - och varför ska han då älska mig?
4. Tillit - litar du på din partner? - kom inte med nå´t skitsnack om att du litar på hen men inte på alla andra hen där ute på krogen eller i idrotten, på jobbet eller i bandet osv. Litar du på din parter och dig själv - tillit har inget med alla andra att göra - bara med er två!!
Fick ofta höra att min man litade på mig men inte på alla killar där ute - halllåååå, jag har väl nåt att säga till om om jag ligger med nån annan eller? Skitsnack som bara är förnekelse.
Finns inte tillit är man ute på hal is!! Då måste man ta reda på varför den inte finns och försöka göra nåt åt det - den måste också finnas fullt ut från båda parter. Man kan inte lita på nån typ 50% det är som att vara "lite gravid" - det är antingen eller!
De här funkar dåligt utan varandra - har ni alla?
Jag skulle vilja fråga er som är svartsjuka vad det kommer för gott ur det?
Varför väljer ni svartsjuka?
Ett exempel på nå´t som inte stör mig och varför: Min älskling fick ett par kort på posten nu när han fyllde år, jättekul eftersom det är rätt ovanligt numera.
Det ena var från en tjej som finns långt bak i historien - en date som blev bara vänskap och som försvunnit ur livet sen. Skitkul ju att han får kort från henne. Bara det att det här brevet var lite mer som en kontaktannons än en födelsedagshälsning (de har inte varandra på FB - så hon kommer ihåg hans födelsedag och har letat upp hans nya adress). Utan att gå in på detaljer så upplevde även han det så. Vi tyckte båda att det var lite roligt och han blev så klart glad för brevet (vem skulle inte bli det).
Min syrra - som är lite mer av den arga svartsjuka typen än jag- såg brevet och tittade chockat och helt upprört på mig!!
"Blir du inte förbannat på henne!!!???!"
Jag: "Näe varför skulle jag vara det" (helt ologiskt för mig).
Hon: "Amen va fan, jag skulle vilja döda henne, på riktigt, jag blir nästan förbannad på henne nu för din skull liksom, känner att jag skulle vilja döda henne lite bara"
Vi skrattar åt henne - men sanningen är ju att många kanske skulle reagerat så också, eller lite så iaf.
Men nu är det ju så att Magnus vet att jag inte är svartsjuk och har därför heller ingen anledning att smyga undan det här brevet och vara lite glad i smyg för att nån mer vill ha honom liksom. Utan vi delar det och eftersom de faktiskt umgicks och trivdes i varandras sällskap har jag inget emot om han kontaktar henne på något av alla de sätt hon uppmuntrade honom att höra av sig :-).
Jag kanske skulle kännt ett sting av svartsjuka om han gömt detta, inte sagt nå´t alls, besvarat brevet i liknande ton i hemlighet och jag upptäckt det efteråt - för då är det nå´t man gör i hemlighet för att man vet att det inte riktigt är helt ok med den andra, något utanför vad man kommit överens om osv.
Jag vet att jag är lite störd alltså, det får man gärna tycka - men jag är fri, svartsjukekänslor låser in en och gör att man mår skit samt förstör förhållanden i parti och minut.
Jag vill må bra, vara fri i mitt sätt mot andra, välja själv vem jag pratar med, när och hur.
Sen när det kommer till detta med ex blir jag lite extra provocerad. Varför känner ni att de som er älskling varit med tidigare är ett hot???????? Var är logiken i det!!??
När man träffar någon när man är vuxen får man ju räkna med att de legat med andra - jag såg även det som bonus eftersom jag inte hade lust att lära upp någon. Sen är de ju ex, det är alltså något som är avslutat och nu står du där i stället - hen har valt dig och är inte tillsammans med X längre - varför är det då ett hot som du känner att du måste vara svartsjuk på? Har de barn brukar det vara ännu värre - då kan det förekomma svartsjuka även mot barnen - jävla larv! Ett ex när det finns barn kommer på köpet liksom barnen gör - den relation din älskade har med sitt ex får du bara acceptera, gör du det funkar det ofta fint - gör du det inte kommer du banka huvudet blodigt och desutom bli osams med både din kära, hens ex och barnen - och vad kommer det för positivt ur det!!???
Jag bjöd självklart in Magnus ex bruttor för de är några av hans närmaste vänner och jag gillar dem dessutom. Jag ser dem mest som hans vänner men i detta fall utnyttjade jag dem lite för att göra en kul grej på festen :-). De bor lågt bort och han saknar dem ofta - vilket jag förstår!
Ni som är svartsjuka - förklara för mig varför jag skulle känna annorlunda - vad är det som gör att ni skulle välja annorlunda!?
Jag försöker för det mesta alltid tänka logiskt - men även jag har känslodippar - där jag tvivlar. Men det beror aldrig aldrig på någon utomstående utan bara på sånt som sägs - eller förresten mest sånt som inte sägs eller görs kanske, här hemma mellan oss :-). Jag är en överanalyserande känslomänniska och är jävligt glad att jag inte är svartsjuk för då skulle jag inte stå ut med att han knådar nästan nakna kvinnokroppar dagligen, har massor av super vackra, talangfulla väninnor och gärna dansar nära med vackra kvinnor, nära vänner och gamla ex, säger kram till dem i telefon och då och då filmar eller fotar nakna kvinnor och män på ett passionerat fotografsätt, utrycker sin omedelbara känsla över att se heta kvinnor dansa sensuellt på dansgolv eller youtubeklipp med ett aaawwoow gaaa :-).
Jag vill att min älskling ska vara fri och lycklig, bekräfta honom och bejaka hans intressen, talanger och vänskapsrelationer och får detsamma tillbaka. Så tror jag att man bygger långvarig kärlek som inte svalnar utan djupnar.
Så, det blev en lång lektion. Återkom med era svar på mina frågor och reflektion på mina sanningar
:-)
Det blir läxförhör när vi ses nästa gång ;-)
Sjuk dröm
Jag drömde i natt att en av mina bästa väninnor hade opererat om sig lite och bliviet en hen! Hon hade manskön nertill liksom - i övrigt var allt som vanligt. Vi hamnade i drömmen i en situation där det kunde bli lite aktuellt med en 3kant och jag tänkte helt logiskt att det här kan ju bli bra liksom eftersom då blir det lite bra för mig och också lite bra för Mangus - hälften av varje liskom :-). Hahaha - det såg lite konstigt ut å sådär, men jag älskar ju mina vänner hur de än ser ut och så och jag tänkte att det här kan nog funka - det tänkte inte Magnus - han fick spelet och tyckte inte alls att det där kändes nå´t bra - sen vakna jag. Hahaha, känns inte helt lika logiskt nu i vaket tillstånd att det där skulle vara en bra idé - inte heller att hon skulle göra en sån operation haha.
Kram på er.
