Min mamma är rätt fantastisk och galen - sen en dåååålig grej!!

Galen morsa!
Inte många mormorar skulle få för sig att ensam ta med 4 halvgalna barnbarn till Ullared på en shoppingtur och övernattning.

Jag skulle tex aldrig ens komma på tanken att åka ensam med mina tre. Men visst - kids uppför sig ju alltid bättre när det inte finns en förälder att trottsa.

Igår var det så dags - det som de längtat efter sedan julafton - och nyss kom de hem (ja alla var med hem), trötta, lyckliga och med en uppfattning om att Ullared är underbart! Ja, de hade tur, var knappt nå´t folk där. Ludde blev iofs påkörd - jag fick ett sms: "En käring jävel knufa mig" och han råkade också ut för att hamna bakom ett hånglande par i rulltrappan - mycket irriterande tycker han, det kan man väl göra hemma!?? - folk vill ju komma fram liksom! Mamma hamna i fight med en surtant som körde på henne. Ja en rätt lugn Ullaredsresa skulle jag säga - inte ens en sårig hälsena!

Mamma såg inte ens utpumpad ut och hade köpt en snygg handväska till mig dessutom - fiiint!

Barnen hade feta shoppinglistor med sig och inte så mycket pengar - jag skickade med dem 50kr var (utöver de de fått till ändamålet av mormor) som skulle användas till nödvändiga saker som tandborste, kallingar, strumpor osv - jag frågade när de packade upp vad de köpt för de där 50kr - de tittar lite jagat på varandra och på mamma och säger: "öööö nääää, ööö det glömde vi, eller alltså pengarna räckte inte" - hahaha ja det var en rejäl matteövning det där och man kan väl säga att alla utom Leon failade. Leon som kan va världens smartsnålaste 10åring, brände inte alla sina pengar - de andra brände alla sina pengar plus lite av backupmormors. Leon har pengar kvar alltså :)

Pimpat min tele!

 Jag har aldrig brytt mig om märken eller design nå´t värst - detta är första gången jag är lite mallig för mitt designade mobilskinn! I love it!

Magnolia är ju min favoublomma! Petrol/turkos är min favoufärg
Liz magnolia - min favoudesign!

Detta är INTE bra!!
Ja det är inte särskillt välplockat och stylat - men det är inte det som är problemet. Kolla till vänster - en liten kal fläck - det är så det börjar. Mina ögonbryn har nämligen fått för sig att sluta umgås med mitt ansikte - det har hänt ett par gånger förut vid extrem stress och/eller oro! En gång har jag lyckats stoppa det - de andra två har de hoppat av helt - det går långsamt och följer alltid samma mönster. Jag hoppas på att kunna stoppa det denna gång - det är inte snyggt att vara utan ögonbryn faktiskt. Men framförallt är det ett tecken på att det INTE är bra!

Mysigt hjärnsläpp och the kids are back in town!

I förrgår fick Magnus en heltokig idé (inte alls konstigt för en naturfotograf -  väldigt konstigt för en sovoman som jag).

Han skickar ett meddelande på eftermiddagen "Ska vi åka ut till Skanvik i morgon bitti"
Jag tänker - hur tänker han nu?? Jag börjar ju jobba kl 8 - fast solen går ju upp ca 7 så han menar nog innan, det betyder att vi måste gå upp typ innan 6"
Han skriver igen "Då måste vi vara där 6.30"
Jag tänker - då måste man ställa klockan på 5.40 ca, hur tar han sig hem då - jag ska ju till jobbet hmmm"

Svarar: " Ja, det kan vi göra"
Nånstans mitt i alla praktiska tankar tar livsnjutaren över och ser bilden av en helmysig frukost i soluppgången.

Så vi gick upp ca 5.40 packade frukosten och drog iväg straxt efter 6.

Proffset går såklart gärna enda ut på iskanten och sån´t.
Jag håller mig helst lite på avstånd från iskallt hav och svaga isar
- men så får jag ju inte lika bra bilder heller!

Det var såklart heelt underbart och helt klart något jag kan tänka mig att göra ofta på olika fina platser - även min kamera kan ta bra bilder - mest utan så mycket hjälp av mig men ibland har man tur. Det värsta är ju att solen går upp lite tidigare för varje morgon och nu dröjer det två veckor innan jag kan hänga med igen för barnen åker kl 7 med taxin. Så när jag kan följa med går den väl upp kl 6 och då måste jag ställa klockan på 4.40 och det vetifan om jag kommer fixa!

Är lite extra ödmjuk inför livet idag.

En av mina volleybollvänner förlorade sitt hus i en brand häromdagen och en annan ligger just nu och föder barn några hundra meter härifrån!

Jag vet inget om hur det är att förlora hela sitt hem och alla minnen man sparat, i en brand - kan bara föreställa mig och det måste vara fruktansvärt!

När jag var 11 år och kom hem från skolan slog en kolsvart rök emot mig när jag öppnade ytterdörren, hunden och katterna kom utspringande och undulaterna pep lite konstigt. Jag var ju inte så klok på den tiden utan sprang in i radhuset - köksbordet hade brunnit - glömda stearinljus - men det hade självslocknat och ingen var hemma! Vi kunde inte bo i huset på någon vecka och alla textilier från 3 våningar skickades på sotsanering - vi trodde att undulaterna skulle dö eftersom buren stod bredvid köksbordet - men de var lite svarta på fjädrarna och klarade sig bra. Vi hade tur och det var ett bra wakeupcall för Jess - som var lite av en minipyroman vid den tiden. Där och då slutade jag att leka med elden i skogen (jag lekte aldrig med eld inne och tände inte på något som fick konsekvenser).

Nu var inte villabranden orsakad av ljus och alla klarade sig helskinnade fysiskt - mentalt sätter det så klart spår! Rent praktiskt är det ju kaos såklart - inga kläder, inga skor, inga saker finns kvar!

Nytt liv!

Min kompis som föder barn gör ju det bästa man kan vara med om i livet - och jag hoppas såklart att det går så bra det kan gå - med rosa moln och fint ljus in genom fönstren, inte så ont, inte så mycket blod - ja sådär underbart som det var nu när lilla prinsessan Estelle kom till världen - då var ju allt sådär skimmrande perfekt som man önskar alla! Att underlivet känns och ibland ser ut som köttfärs att blodet forsar, mjölken rinner och kladdar, brösten spänner så man tror de ska explodera, man är livrädd för att äta för man vill inte behöva skita för hur i hundan ska man kunna ta i utan att ALLT åker ut och smärtan kommer tillbaka - så  är det såklart inte i hovet, prinsessor går väl inte ens på toa?!!!

 Det värsta med att veta att de är på sjukhuset är att man efter många timmar börja bli orolig och nojig och skit, vill springa dit med en stege o glo in i förnstren ju. Hoppas de hör av sig snart!!!!

Salsa avslutning

Nu har vi haft avslutning på salsan. Fortsättning blir det efter lite mer planering.
Här är ett litet bildspel från avslutningen.
http://www.facebook.com/home.php?ref=hp#!/photo.php?v=275087615896282

Kids
Åså är barnen tillbaka i stan! Sköööönt ordningen/oordningen återställd. Två veckor är väl lång tid, funderar på om det är bra för någon egentligen! Vi trodde ju det men det är alltid någon som bryter ihop på byteskvällen och dagarna efter och sen när det gått en dryg vecka börjar det också bli oroligt och många tårar. Får kolla på vad proffsen säger - om endamålet helgar medlen. Endamålet är mindre hattande med flytt varje helg. En sak som iaf är bra är att byta på fredagar - det kan jag rekomendera. Inte så kul fredagkväll kanske men en mysig helg utan stress när barnen ska ställa om sig från pappa till mamma och vise värsa. Då behöver inte sammbrotten komma på måndagmorgonen eller i skolan på måndagen - om barnen får sammanbrott alltså. Det är väldigt vanligt och här är det alltid någon som blir väldigt arg på bytardagen. Vredesutbrott på en strumpa som försvunnit eller en syster som sitter för nära i soffan kan starta allt och nu har jag lärt mig att det inte är strumpans eller systerns fel utan helt enkelt mitt!

Ett av barnen har det jättejobbigt nu och vill att vi ska bo på samma ställe allihop - vill inte flytta emellan men vill inte bara bo hos en av oss heller - livet suger, skolan suger och lägenheten suger.

Tyvärr är det ju så att mycket av det han lider för är mitt fel! Det går inte att komma ifrån hur man än vänder och vrider på det. Även om det inte finns/fanns något alternativ så är det jag som orsakat hans smärta, jag kan inte lätta den nu och det gör jävligt ont!

Varför kan vi inte få njuta mer av livet??!

Japp - sitter här helt bakis efter en härlig kväll med bästa Linda Berggren - vi skulle bara dricka lite vin och prata prata prata (mm vi hinner ju aldrig prata färdigt med varandra, antingen är det barn, jobb eller män som kommer i vägen) och sen kanske dansa lite på Harrys också.

Resultat: Mycket vin, mycket prat - typ ingen dans. Kom till Harrys 1.30 och det var dött. Linda och jag har ju oftast inget emot att dra igång ett dansgolv - det är lite vår grej faktiskt. Men igår pallade vi inte - kanske håller vi på att bli gamla!? Så jag kom alltså hem heeelt onykter. Jag har lärt mig att jag inte ska lägga mig onykter - men jag var ju skittrött också (rödvin ajajaj) och sen kunde jag ju inte dra igång musik o dansa här när Magnus ligger och sover och ska upp och jobba! Så sova blev det.

Drömmen: Mmm man drömmer lite konstigt när man är alkoholpåverkad. Hela veckan har jag jobbat mycket i vårt kundregister - sorterat ut poster med jättegamla kunder som inte är aktuella osv. I natt blev detta kundregister ett helt annat slags register - i natt har jag alltså jobbat i ett register med de män som finns eller funnits i mitt liv - alla små förälskelser och sånna man varit sugen på sen mellanstadiet och framåt. Jag skulle sortera dem och sortera bort några osv - jag var inte utvilad eller nykter när jag vaknade!

Livsnjuteri!

Jag tror ju att människan är ämnad för andra saker än att jobba för pengar. Men vårt samhälle är av någon oförståelig anledning skapat för pengar pengar pengar! Så för att vi ska kunna ha råd att kunna göra saker vi njuter av (utom de självklara som oftast är gratis) måste vi ha eller skaffa oss en massa pengar och för att få pengar över måste vi jobba mycket så då finns det inte så mycket tid att njuta även om vi har råd.
Jag tillhör den kategorin som inte har pengar och har dåligt med tid - men jag försöker verkligen se till att det också blir lite livsnjuteri i livet. Varje gång man får till det - som nu i veckan när Magnus tog mig med på en Alla Hjärtans middag på Två Möjligheters Lusthus, känner man ju verkligen att det här får man för lite av!

Jag vet att allt som är njutbart inte kostar pengar - men de lite större sakerna gör det. 

Jag tror det är mot vår natur att jobba när solen gått ner, att jobba mer än vi orkar, att jobba för pengar, att gå upp innan vi är vakna, att väcka aströtta barn tidigt varje morgon för att vuxna bestämt att man ska börja kl 8 varje dag i skolan.
Så länge det finns pengar kommer världen att vara en extremt orättvis och kall plats med mängder av krig och miljöförstöringar. Orsaken är GIRIGHET och GIRIGHET är äckligt (t.o.m lite äckligare än svartsjuka faktiskt).

Kroppaset

Jo jag trodde ju den var hel nu fanskapet - meeeen så kul skulle vi ju inte ha!! Nepp den paja igen och nu kör vi lite mer nunneliv. Underbart ju, då kan man få tid att komma närmare gud och sån´t som nunnor gör - eller så är det bar ajävligt jobbigt helt enkelt och nån gud tror jag ändå inte på.

Nu är klockan 20 över 3 och jag ligger här i soffan och slappar - tyvärr inte njuter eftersom jag mår som jag förtjänar. Kanske dags att klä på sig och ta lite frisk luft och handla lite?

En flaska vin och lite jäger + ingen dans är inte så bra för viktminskningen. Hm blir väl lite grönsallad till middag då :)

Ha en fortsatt fin lördag alla!

Bättre och bättre dag för dag

Idag tänker jag inte va så bitter som sist - men då var jag ju inte riktigt frisk.

Vet att många som läser funderat över hur det gått med allt - så jag börjar med den hälsoresumé.
Har varit några provvändor till eftersom mina värden var skit (inget järn i depåerna som är reserver ens) och ingen fattar varför - vart tar mitt järn vägen "ingen som vet, ingen som vet". Men jag knaprar på och är uppe i 109 nu ca (ska ju va 120) - så jag har en bit kvar. Men jag kommer upp på morgonen och är pigg på dagen - så jag måste ju säga att jag mår bra nu då!
Så till lårvikenstrulet då. Nja det gick ju inte så jäkla bra med premiären egentligen - allt börja om från början och jag fick lite nya instruktioner om någon veckas avhållsamhet till (ååååå va roligt) och så visade hon på en livmodermodell lite hur "han" skulle kunna komma in för att inte störa läkningen.
Gyn citat "Hmm, knepigt, men missionären är nog det sämsta för då kommer han lite för mycket rätt på, jag skulle säga att bakifrån lite såhär (pekar på modellen) så att den kommer lite bakom tappen liksom, eller vänta - JA - Från sidan måste va bäst!! - då kommer han inte så långt in"

- Denna utläggning möts givetvis av asgarv från mig och jag fråga om jag fick låna med modellen hem och visa liksom och frågade om hon tror att det är lätt för "den" att se nå´t där i mörkret för att kunna styra undan vid behov. Hahahahaha - det var nog mitt roligaste gynbesök ever!!!! Men det tråkiga då alltså - ytterligare strul (som spär på järnbristen lite) och tilläggsförbud.

Nu såhär en evighet senare känns det som om det iallafall läkt - det finns hopp om hmmm ..livet.
På jobbet
-är det lite galet nu kan man säga - måånga projekt och min dator fuckar upp och tar ca 1 timma av min arbetstid varje dag - men den nya jag fick i fredags var fel - funkar inte med alla våra övriga program så jag får vänta till hösten med en ny. Jag är lite som en snickare vars hammare tappat skaftet typ. Men det som inte dödar härdar har jag hört - så jag tuffar på. Men den här perioden är ju lite lugnare än vad som kommer sen så jag försöker ladda och tar en dag i taget. Jag vet ju att jag kommer att ha lärt mig en sjuhelvetes massa saker när semestern kommer och året börar om.

Var på mc mässa i Götet för ett par veckor sen, verkligen kul att träffa våra kunder på det sättet! Fick också frågan ett antal gånger om hur det går med mitt MC kort - jorå jag pluggar teori lite då och då på appar och olika datorprogram. Körningen kommer senare ju - ungefär när det inte är någon snö och lite mer plusgrader. Hoppas då också att det kommer finnas tid att köra!

Vår monter, jag tycker snyggt!

Glammig lunch!!
Bakom den vita receptionsdisken kunde man gömma sig ett par minuter
och trycka i sig en macka!

Fritid

Har snart avslutat vår första nybörjarkurs i salsa. Varje gång vi åker dit tittar vi på varandra och undrar hur det kunde bli så att vi är instruktörer och har en salsaförening. Galet och underbart!


Barnen har varit mycket sjuka den här vintern - ett skit är det! Hoppas det är över nu, det är extra kännbart när vi kör med två veckorsintervaller - då lyckas sjukan gå igenom alla barnen och det tar tid. Att VABa när det brinner i knutarna på jobbet är ingen bra gerj - men något man måste ju.
Idag var vi en sväng ute på Gränsö och grillade körv - det var heeelt underbart och det varade tyvärr bara en timma. För sen skulle kidsen åka hem till sin papi.

Här är lite bilder iaf - Mosan som av någon sjuk anledning vill bli fotomodell poserar lite fint så fort kameran kommer fram. Kan ju konstatera att hon till skillnad från sin mamma och hennes sida av släkten är väldigt fotogenik. Skönt för henne ju!

Jag tycker det är lite extra roligt att fota fotografen in action!
En man med passion för sitt yrke är ju lite sexigt liksom
- sen vet jag ju att han har underställ där under - och det är ju också sexigt :-) :-)

Sen har jag ingått ett vad med min kollega/brorsa Hasse - jag ska gå ner 10 kg till 30 april! Hejåhå - kommer bli fint det lagom till Salsakryssen. Hoppas bara att min kropp inte tolkar min jobbstress som svälttider och spartider - så som den brukar göra! Då är det nämligen omöjligt att gå ner i vikt. Men det är hittils typ 2,1 jag tappat så det ser ganska lovande ut. Och nu har jag sagt det här också så nu blir jag ju ännu mer tvunget att fixa det. Bra!
Natti!