Bättre och bättre dag för dag

Idag tänker jag inte va så bitter som sist - men då var jag ju inte riktigt frisk.

Vet att många som läser funderat över hur det gått med allt - så jag börjar med den hälsoresumé.
Har varit några provvändor till eftersom mina värden var skit (inget järn i depåerna som är reserver ens) och ingen fattar varför - vart tar mitt järn vägen "ingen som vet, ingen som vet". Men jag knaprar på och är uppe i 109 nu ca (ska ju va 120) - så jag har en bit kvar. Men jag kommer upp på morgonen och är pigg på dagen - så jag måste ju säga att jag mår bra nu då!
Så till lårvikenstrulet då. Nja det gick ju inte så jäkla bra med premiären egentligen - allt börja om från början och jag fick lite nya instruktioner om någon veckas avhållsamhet till (ååååå va roligt) och så visade hon på en livmodermodell lite hur "han" skulle kunna komma in för att inte störa läkningen.
Gyn citat "Hmm, knepigt, men missionären är nog det sämsta för då kommer han lite för mycket rätt på, jag skulle säga att bakifrån lite såhär (pekar på modellen) så att den kommer lite bakom tappen liksom, eller vänta - JA - Från sidan måste va bäst!! - då kommer han inte så långt in"

- Denna utläggning möts givetvis av asgarv från mig och jag fråga om jag fick låna med modellen hem och visa liksom och frågade om hon tror att det är lätt för "den" att se nå´t där i mörkret för att kunna styra undan vid behov. Hahahahaha - det var nog mitt roligaste gynbesök ever!!!! Men det tråkiga då alltså - ytterligare strul (som spär på järnbristen lite) och tilläggsförbud.

Nu såhär en evighet senare känns det som om det iallafall läkt - det finns hopp om hmmm ..livet.
På jobbet
-är det lite galet nu kan man säga - måånga projekt och min dator fuckar upp och tar ca 1 timma av min arbetstid varje dag - men den nya jag fick i fredags var fel - funkar inte med alla våra övriga program så jag får vänta till hösten med en ny. Jag är lite som en snickare vars hammare tappat skaftet typ. Men det som inte dödar härdar har jag hört - så jag tuffar på. Men den här perioden är ju lite lugnare än vad som kommer sen så jag försöker ladda och tar en dag i taget. Jag vet ju att jag kommer att ha lärt mig en sjuhelvetes massa saker när semestern kommer och året börar om.

Var på mc mässa i Götet för ett par veckor sen, verkligen kul att träffa våra kunder på det sättet! Fick också frågan ett antal gånger om hur det går med mitt MC kort - jorå jag pluggar teori lite då och då på appar och olika datorprogram. Körningen kommer senare ju - ungefär när det inte är någon snö och lite mer plusgrader. Hoppas då också att det kommer finnas tid att köra!

Vår monter, jag tycker snyggt!

Glammig lunch!!
Bakom den vita receptionsdisken kunde man gömma sig ett par minuter
och trycka i sig en macka!

Fritid

Har snart avslutat vår första nybörjarkurs i salsa. Varje gång vi åker dit tittar vi på varandra och undrar hur det kunde bli så att vi är instruktörer och har en salsaförening. Galet och underbart!


Barnen har varit mycket sjuka den här vintern - ett skit är det! Hoppas det är över nu, det är extra kännbart när vi kör med två veckorsintervaller - då lyckas sjukan gå igenom alla barnen och det tar tid. Att VABa när det brinner i knutarna på jobbet är ingen bra gerj - men något man måste ju.
Idag var vi en sväng ute på Gränsö och grillade körv - det var heeelt underbart och det varade tyvärr bara en timma. För sen skulle kidsen åka hem till sin papi.

Här är lite bilder iaf - Mosan som av någon sjuk anledning vill bli fotomodell poserar lite fint så fort kameran kommer fram. Kan ju konstatera att hon till skillnad från sin mamma och hennes sida av släkten är väldigt fotogenik. Skönt för henne ju!

Jag tycker det är lite extra roligt att fota fotografen in action!
En man med passion för sitt yrke är ju lite sexigt liksom
- sen vet jag ju att han har underställ där under - och det är ju också sexigt :-) :-)

Sen har jag ingått ett vad med min kollega/brorsa Hasse - jag ska gå ner 10 kg till 30 april! Hejåhå - kommer bli fint det lagom till Salsakryssen. Hoppas bara att min kropp inte tolkar min jobbstress som svälttider och spartider - så som den brukar göra! Då är det nämligen omöjligt att gå ner i vikt. Men det är hittils typ 2,1 jag tappat så det ser ganska lovande ut. Och nu har jag sagt det här också så nu blir jag ju ännu mer tvunget att fixa det. Bra!
Natti!