tisdag 31 december 2013

2013 - en galen åktur..till..

2013


När man tänker tillbaka är det verkligen helt sinnessjukt hur livet flängt hit o dit med en de senaste åren. 2012 var ett galet år, 2013 ännu galnare.

Sammanfattning av de stora grejerna:

Opererade "underredes inventarierna"
- för att stoppa de där väldigt oönskade "utsläppen" det pysslat med de senaste åren. Inget hjälper och nu är läget det att det bara är att gilla läget (skitbra alternativ) eller ta bort underredesinventarierna helt (skitbra alternativ). Inget av dem är aktuellt så jag antar att farbröder i vita kläder och en trång tröja är troligaste konsekvensen. 2,5 år är låååång tid med strul och järnbristen det skapar gör sig också påmind mellan varven. Tur jag har mycket mycket annat som ockuperar min hjärna så att det där inte får för mycket utrymme - det pyser ut ibland bara - som idag när man reflekterar över ännu ett år och ingen bot.

Skaffade Migrän
- skitbra grej ju, som om de huvudvärksproblem jag hade innan inte var nog så jobbiga.
Läget här är väl att jag fått någorlunda kontroll på läget med mindre stress och bra tabeltter.

Gjorde en hemlig 40årsfest för my man!
Det här är faktiskt nå´t jag är lika stålt över som det som kom på sommaren. Att hålla en stor fest med många känslosamma återseenden hemlig för den man bor, lever och jobbar med 24 timmar om dygnet i 6-7 månader är fan inte lätt alltså. Tur han är så clueless my man - 9 kg kyckling i frysen och 6 liter gräddde i kylen hade iaf gjort mig liiite misstänksam att det det var något i görningen :-).
Jag är äldigt glad för att jag hade möjligheten att göra det, iofs tror jag alla kan göra det om man bara vill - och gudarna ska veta att jag ville och mycket av det som blivit bra i år har varit på ren och skär vilja och envishet!

Skaffade nytt jobb:
-fantastiskt roligt jobb som bara är i startgroparna. Att få driva en verksamhet från back till vinst är en enorm utmaning (mitt knark) och jag har inga som helst tvivel på att vi kommer lyckas med det! Visst det var lite dubbelt att låsa upp sig på heltid när man nyss hoppat ut i friheten att ta vilka knäppa uppdrag eller idéer som helst och göra verklighet av - men eftersom jobbet passar mig som en juste festblåsa så är det värt det. Att ge mina barn möjligheten att på ett annorluna sätt överdoseras med kultur som de aldrig skulle se annars känns också som en gåva (även om de inte fattar nu vad de ska ha för glädje av en jazzkonsert)!

Skaffade årskort på gymmet.
Skitbra, äntligen skulle det styrketränas och bli lite orning på kroppen.

Slutade träna
 - sen slutade jag (tid...a jag vet att det är bullshit).

Gjorde Karneval
Ja, den storyn vet ni ju. Svårt ändå att greppa att vi faktiskt fick till det - eftersom vi inte direkt "upplevde" den. Men oavsett vad som händer i våra liv från nu och framåt kommer ingen kunna ta den bedriften ifrån oss :-). Att dessutom få göra den tillsammans med folk man älskar, helt utan att bli osams på vägen är ju helt underbart, osannolikt och en bedrift i sig :-)

Gick upp i vikt
Jajamen +7kg (har iofs inte kollat efter jul) sen jag skaffa gymkort - bra jobbat, verkligen!

Fick en tumör
Jao - en liten elak jävel som som tur var bestämde sig för att sitta på utsidan av kroppen, den förra satt ju på insidan och växte, men var snäll. Den fick jag ändå strålbehandling en månad för, medan denna elaka gick bra att bara skära bort. Puh - jag var rätt orolig för den där alltså, men valde att inte prata om det - för jag gillar inte när man skapar självuppfyllande profetia på ett negativt sätt. Hur som helst - borta är den, sen måste jag hålla koll på hela hudkostymen för all framtid - tur man har en karl som kan kolla in ställen som är lite....hm.. svårstuderade..

Blev svärmor
- och omväxt av min underbara 13åring. Han har skaffat tjej, på riktigt liksom. Det är en heeeelt sjuk känsla - att min lilla kille är i klorna på en tonårsbrutta (som är jättegullig och trevlig på alla sätt). När jag var som dem stadgade jag mig ju med hans pappa också det en galen tanke haha. Det här är en helt ny tid, spännande och skrämmande!

Hade jullov

Hela julen tillsammans med barn och familj på längden och tvären - underbart. Nu åkte de till papi i fredags och har det säkert skitmysigt där - jag är "ledig", typ, även denna vecka - och det känns väldigt märkligt - men jag passar på att vara lite sjuk nu då så kan jag vara frisk när jobbet sätter igång på riktigt allvar på tisdag!

2014


Idag låg vi i sängen till 12, snorandes och hostandes samtidigt som vi reflekterade över 2013 och vad 2014 kan ha med sig. Det vet vi inget om, men vi fantiserar och drömmer. Åt frukost vid tvn, såg två halvbra filmer. Nu är kl 15.15 och jag tror jag ska hoppa in i duschen och duscka bort lite virus ur systemet.

Jag har iaf tänkt att 2014 ska få bli lite av ett "mellanavsnitt" där det mest "rullar på" med kärlek, romantik, familj och jobb. Ett år för återhämtning, där jag går på yoga, tränar och äter regelbundet och bra och lite mer dans. Inga stora privata mål (mer än att köpa hus då).

2103 har bjudit på stora postiva grejer yrkesmässigt och familjemässigt och en del skit hälsomässigt - så jag är redo för ett ganska soft 2014 faktiskt. Fast vi börjar med ett kul samba/salsaevent i slutet av januari - endorfinerna behöver kicka igång året!

Nu får ni alla ha en fin nyårsafton och ett fantastiskt gott 2014 - kom ihåg att man kan styra det mesta som händer, man är inte ett offer för omständigheterna, i de flesta fall och absolut i Sverige. Sug på den, ta beslut att välja glädje och de postitiva tankarna. Ibland händer det direkt, ibland tar det åratal. Men både gott och ont kan man dra till sig genom tankar - måste också lära mig att blir bättre på att inte se min kropp som en finede så kanske det kriget kan ta slut!

Jaja, Gott nytt på er!

2 kommentarer:

  1. zumba mormor Doris13 januari 2014 kl. 13:07

    Tumör (Cancer).Om man väljer att "stänga" ute familjemedlemmar missar man ett viktigt stöd. Ett stöd som man väljer bort "behövs inte "
    Varför ska inte en mamma kunna få trösta sina barn även i vuxen ålder?. Inte lätt när man inget får veta. Helt plötsligt får man se en bild på ett långt sytt sår i armhålan på FB.
    Man blir så klart berörd.
    - ARG, en normal reaktion.
    - Känslan av att vara en vara en dålig mamma, en sund och normal reaktion.
    - Att stänga ute andra (familjen) från sin sjukdom(man vill inte oroa), normalt men fan inte ok.
    - Har tidigare hållits utanför, sista som får veta , gör inte det för det gör så ont i själen och hjärtat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förklaring på kommentaren. Hoppas att detta inte blir fel.
      Blev inte som det var tänkt, man tolkar en text olika och man skriver tokigt texter ibland. Min mening med att kommentera var att just detta med ordet cancer är så svårt att prata allmänt, inte att det just var Jessica. Många håller det nog hemligt för att man inte vill oroa m.m. Då kan ju man reagera med att blir arg vilket jag då skriver är normalt allmänt, kan vara en mamma , syster eller make. Normalt att inte berätta men kanske inte helt "ok" jag tänker då att man behöver sin familj som stöd m.m Det vara mera att få igång en kommunikation mellan andra om vad det gör med oss som inte är drabbad, hur det berör familjen, vänner och även utomstående.
      Men detta blev så galet att Jessica blev ledsen och tolkade det som negativt. Inte min mening och ber från mitt hjärta om ursäkt. Sista kommentaren om att tidigare har hållits utanför och sist fått veta handlar inte om Jessicas tumör. Hälsning Jessicas mamma

      Radera