Fullt krig med kroppen!

Ett världskrig pågår mellan mig och min kropp!

Nån som har nåt bra tips hur man blir sams med en kropp som genom livet gjort/gör vad den kan för att jävlas både på insidan och utsidan. Ja, jag kan till viss del påverka, men det jag inte kan påverka skapar en viss ovilja att kämpa med resten. Efter 25 års kamp blir man lätt liiiite trött på't.

Kampen mot min kropps vilja att samla på sig fettdepåer så fort den får chansen (nej det är inte "bara" att äta lite bättre och röra sig lite mer - den här kroppen kräver mycket mer än så och det gör att det blir en ständig kamp).

Kampen i mig att jobba lagom, utvecklas lagom, stressa mindre men prestera bättre, vara mer med barnen, tjäna mer pengar för att slippa oroa mig för ekonomin - och jobba mindre. Jag funkar bäst i en logisk verklighet där matten går ihop - den här kampen går inte ihop.

Huvudvärken börjar jag äntligen få rätsida på - men neurologen ska ändå kolla upp migränproblematiken nästa vecka. Min själ kom ikapp mitt prestationsjag vid jul när prestationsjaget var nästan ledig i tre veckor. Då vände migränskiten mot det bättre (den här biten kan jag påverka). Börjat på yoga nu också - fantastiskt bra!

Så är det ju den fucking jävla (låter grovt ja, men det är milt uttryckt) insidan och annat.
Inget man dör av (om man fyller på med järn), men det påverkar mitt liv varje dag och jag är väldigt väldigt trött på det och hittar inget sätt att acceptera och stå ut med det. Här är jobbet räddningen, när jag jobbar är enda gången som hjärnan helt kopplar bort från kroppens jävelskaper, då får jag paus i paniken. Så det är svårt att jobba mindre för att vila mer när vilan gör att allt det andra rullar in.


Min livmoder har bara en gång tidigare varit min motståndare (fick ett ganska blodigt och dramatiskt missfall vid min första grav) - sen har vi varit parhästar och den har funkat hyfsat bra och gett mig 3 fantastiska ungar. Men de senaste 3 åren har den bara jävlats - på längden och tvären. Jag har under den tiden känt mig som en försökskanin där hormoner, operationer, sammanbrott och metoder avlöser varandra och det verkar inte finnas någon bra lösning. Varje hormonmetod varar minst 4 månader innan man kan förvänta sig effekt - ingen tid i läkarens kalender - en evighet i mitt liv. Ny läkare som tror på ny variant av gammal metod är sugen på att sätta igång med nya försök. Jag är väldigt osugen på det! Jag mår dessutom väldigt dåligt av hormoner, får mer huvudvärk och än värre sötsug och viktökning.

Jag berättar för att jag kan inte vara den enda med hemska kontaktblödningar, ytliga blodkärl, känsliga lättblödliga delar av fortplantningssystemet. Men jag hör aldrig någonsin talas om detta. Det verkar vara helt tabu - eftersom ingen pratar om det.

Jäkligt privat javisst, det syns inte utanpå och jag är glad och skrattar ganska ofta, nästan jämt. Jag brukar göra det genom vad än för skit livet hittar på, det är äkta glädje och jag är äkta lycklig på nästan alla plan i livet just nu. Om jag lät detta ta överhanden, tillåta mig att deppa ner mig - skulle det ta knäcken på mig och troligen ta många år att komma ur. Det har jag varken tid eller lust med.

Men jag är väldigt trött på det och ser inte vägen ut. I allt annat i livet ser jag ofta snabbt en lösning, en väg att gå och komma framåt. Där är jag övertygad om att allt går att styra - attraktionslagen regerar. Det gör den så klart även när det gäller min kropp. Men jag hittar inte vägen till att använda lagen på rätt sätt - eftersom jag gett upp hoppet, tappat tron på en lösning och försöker hålla mig över ytan bara och låter kriget fortsätta.

Vi behöver en fredsmäklare jag och min kropp. Jag behöver verktyg för att skapa fred och få slut på värk, övervikt och all blodspillan.

Jag tar tacksamt emot alla tips!! Jag vet att många av er också lider av diverse osynliga kroppsliga åkommor. Har ni några knep för att lösa den mentala påfrestningen? Nån kanske också haft problem med kontaktblödningar och hittat en genialisk lösning som mina 3-4 läkare inte hittat?

Nähe, nu väntar tvätten!
Ha en fin dag alla.




- Posted using BlogPress from my iPhone

2013 - en galen åktur..till..

2013

När man tänker tillbaka är det verkligen helt sinnessjukt hur livet flängt hit o dit med en de senaste åren. 2012 var ett galet år, 2013 ännu galnare.

Sammanfattning av de stora grejerna:

Opererade "underredes inventarierna"
- för att stoppa de där väldigt oönskade "utsläppen" det pysslat med de senaste åren. Inget hjälper och nu är läget det att det bara är att gilla läget (skitbra alternativ) eller ta bort underredesinventarierna helt (skitbra alternativ). Inget av dem är aktuellt så jag antar att farbröder i vita kläder och en trång tröja är troligaste konsekvensen. 2,5 år är låååång tid med strul och järnbristen det skapar gör sig också påmind mellan varven. Tur jag har mycket mycket annat som ockuperar min hjärna så att det där inte får för mycket utrymme - det pyser ut ibland bara - som idag när man reflekterar över ännu ett år och ingen bot.

Skaffade Migrän
- skitbra grej ju, som om de huvudvärksproblem jag hade innan inte var nog så jobbiga.
Läget här är väl att jag fått någorlunda kontroll på läget med mindre stress och bra tabeltter.

Gjorde en hemlig 40årsfest för my man!
Det här är faktiskt nå´t jag är lika stålt över som det som kom på sommaren. Att hålla en stor fest med många känslosamma återseenden hemlig för den man bor, lever och jobbar med 24 timmar om dygnet i 6-7 månader är fan inte lätt alltså. Tur han är så clueless my man - 9 kg kyckling i frysen och 6 liter gräddde i kylen hade iaf gjort mig liiite misstänksam att det det var något i görningen :-).
Jag är äldigt glad för att jag hade möjligheten att göra det, iofs tror jag alla kan göra det om man bara vill - och gudarna ska veta att jag ville och mycket av det som blivit bra i år har varit på ren och skär vilja och envishet!

Skaffade nytt jobb:
-fantastiskt roligt jobb som bara är i startgroparna. Att få driva en verksamhet från back till vinst är en enorm utmaning (mitt knark) och jag har inga som helst tvivel på att vi kommer lyckas med det! Visst det var lite dubbelt att låsa upp sig på heltid när man nyss hoppat ut i friheten att ta vilka knäppa uppdrag eller idéer som helst och göra verklighet av - men eftersom jobbet passar mig som en juste festblåsa så är det värt det. Att ge mina barn möjligheten att på ett annorluna sätt överdoseras med kultur som de aldrig skulle se annars känns också som en gåva (även om de inte fattar nu vad de ska ha för glädje av en jazzkonsert)!

Skaffade årskort på gymmet.
Skitbra, äntligen skulle det styrketränas och bli lite orning på kroppen.

Slutade träna
 - sen slutade jag (tid...a jag vet att det är bullshit).

Gjorde Karneval
Ja, den storyn vet ni ju. Svårt ändå att greppa att vi faktiskt fick till det - eftersom vi inte direkt "upplevde" den. Men oavsett vad som händer i våra liv från nu och framåt kommer ingen kunna ta den bedriften ifrån oss :-). Att dessutom få göra den tillsammans med folk man älskar, helt utan att bli osams på vägen är ju helt underbart, osannolikt och en bedrift i sig :-)

Gick upp i vikt
Jajamen +7kg (har iofs inte kollat efter jul) sen jag skaffa gymkort - bra jobbat, verkligen!

Fick en tumör
Jao - en liten elak jävel som som tur var bestämde sig för att sitta på utsidan av kroppen, den förra satt ju på insidan och växte, men var snäll. Den fick jag ändå strålbehandling en månad för, medan denna elaka gick bra att bara skära bort. Puh - jag var rätt orolig för den där alltså, men valde att inte prata om det - för jag gillar inte när man skapar självuppfyllande profetia på ett negativt sätt. Hur som helst - borta är den, sen måste jag hålla koll på hela hudkostymen för all framtid - tur man har en karl som kan kolla in ställen som är lite....hm.. svårstuderade..

Blev svärmor
- och omväxt av min underbara 13åring. Han har skaffat tjej, på riktigt liksom. Det är en heeeelt sjuk känsla - att min lilla kille är i klorna på en tonårsbrutta (som är jättegullig och trevlig på alla sätt). När jag var som dem stadgade jag mig ju med hans pappa också det en galen tanke haha. Det här är en helt ny tid, spännande och skrämmande!

Hade jullov

Hela julen tillsammans med barn och familj på längden och tvären - underbart. Nu åkte de till papi i fredags och har det säkert skitmysigt där - jag är "ledig", typ, även denna vecka - och det känns väldigt märkligt - men jag passar på att vara lite sjuk nu då så kan jag vara frisk när jobbet sätter igång på riktigt allvar på tisdag!

2014

Idag låg vi i sängen till 12, snorandes och hostandes samtidigt som vi reflekterade över 2013 och vad 2014 kan ha med sig. Det vet vi inget om, men vi fantiserar och drömmer. Åt frukost vid tvn, såg två halvbra filmer. Nu är kl 15.15 och jag tror jag ska hoppa in i duschen och duscka bort lite virus ur systemet.

Jag har iaf tänkt att 2014 ska få bli lite av ett "mellanavsnitt" där det mest "rullar på" med kärlek, romantik, familj och jobb. Ett år för återhämtning, där jag går på yoga, tränar och äter regelbundet och bra och lite mer dans. Inga stora privata mål (mer än att köpa hus då).

2103 har bjudit på stora postiva grejer yrkesmässigt och familjemässigt och en del skit hälsomässigt - så jag är redo för ett ganska soft 2014 faktiskt. Fast vi börjar med ett kul samba/salsaevent i slutet av januari - endorfinerna behöver kicka igång året!

Nu får ni alla ha en fin nyårsafton och ett fantastiskt gott 2014 - kom ihåg att man kan styra det mesta som händer, man är inte ett offer för omständigheterna, i de flesta fall och absolut i Sverige. Sug på den, ta beslut att välja glädje och de postitiva tankarna. Ibland händer det direkt, ibland tar det åratal. Men både gott och ont kan man dra till sig genom tankar - måste också lära mig att blir bättre på att inte se min kropp som en finede så kanske det kriget kan ta slut!

Jaja, Gott nytt på er!

Behöver man komma nära döden för insikt?

Aa, på mitt jobb får man chansen att lära sig sjukt mycket grejer! Det är föreläsningar nästan varje vecka. Jag är glad att jag inte missade denna.

Göran Grip berättade om Nära döden upplevelser, hur det verkar funka och vad man får med sig därifrån. Mycket intressant!

Efter ett antal gupp på vägen, som kallas mitt liv, försöker jag alltid tänka med hjärtat och vara ödmjuk inför det mesta (självklart lyckas man inte alltid med det), försöker också ge så mycket kärlek  jag bara orkar till både mina nära och andra jag möter (ibland är det hjärnan som tar över, då är det inte alltid det funkar).

 I kvällens föreläsning fick jag veta vad man tydligen oftast lär sig av "Nära döden upplevelser"

- allt handlar om kärlek (villkorslös - dvs utan krav)
- att göra goda handlingar i livet
- skaffa sig kunskap - i alla dess former.

Det var ju det jag misstänkte :)!

Min utvecklingsknarkande hjärna har rätt och mitt lilla oskyddade, insläppande och väldigt tillåtande hjärta är på rätt spår.

Så´n jäkla tur jag haft - att någon aldrig slitit ut det, stampat på det och förstört dess förmåga att släppa in alla som vill vara där! För det är jag otroligt tacksam!


De där grejerna borde vi ju kunna ta till oss utan att vi nästan måste dö först! Jag tänker försöka lära av de redan upplysta!

Skulle egentligen bokföra lite nu, men har jobbat hela dagen till 18.30 och möblerat upp och ner för 120 pers + teknik. Sen träffar föreläsningen så rakt i hjärtat att inga siffror har nå´n betydelse i kväll.

Tur för mig att de finns kvar astidigt i morgon bitti i stället :-)

Go kväll mina vänner!

En återblick på en helt galen tid!!

Gosch!! Inte skrivit sen innan Karnevalen.

De flesta av er vet nog hur det gick! Tack för hjälpen med de två affirmationerna jag lämnade er med sist! Fint väder, underbar stämning och SJUKT mycket folk blev det!

Det går inte beskriva vad konstigt känsla det blir när resultatet blir ungefär 90% så som man drömt och visionerat om - på 1:a försöket. Helt sjukt faktiskt!

Nästa vecka är det 4 månader sen Karnevalen - jag kan inte riktigt fatta det!
Ja ska försöka beskriva dagen från mitt håll om ni är intresserade?

04.30 (efter 2 timmars orolig sömn) - telefonen ringer!!
"Go morron det är Ubbe, är du här, då måste peka vart jag ska sätta tälten"
- "Öööööö, ja öö ää jag kommer kl 05 ok?"
- "Japp - skynda dig"

Sen följer några timmar (som känns som sekunder) med mottagning av utställare, sambaorkestrar och andra grejer över hela stan - bra med cykel!

Nästa minne är att klockan är en kvart innan uppsamling för sambaorkestern och Magnus är på väg dit (utan att ha käkat sen 05) med lastbilen som ska köra sist i tåget och spela frän musik.......trodde jag!
Ett sms kommer och som tur är ser jag det, för sen dör hans telefon, "Jag har kört fast med lastbilen hemma, hjälp! Helvete" -o så lite andra panikord.

Jag står på kontoret och ska just stoppa i mig nån slags mat - tittar lite panikslaget på Hasse (a han min vapendragare på handymanavdelningen) - "Magnus sitter fast med lastbilen" Hasse: "Vart" Jag: "Hemma" Hasse: "Då åker vi då". Minuter senare (fler än vanligt eftersom vi spärrat av hela stan för trafik och dessutom dragit dit en jäkla massa folk) - tvärnitar vi hemma.

Min älskling har lyckats hänga upp en hel lastbil på vår grindstolpe och när jag titta honom i ögonen trodde jag på riktigt han var nära döden - man kan skratta nu, för det är sjuk komiskt hela grejen. Men då var det inte helt kul.

Hasse - "the greatest" och envisaste mannen jag känner - lyckades på några minuter lyfta ner lastbilen med ett spett - så kunde Karnevalen fortsätta. Puh!!

Ner till stan igen - där väntar ett gäng bränder till att släcka - sen sliter säkerhetschefen i mig - hämta en Segway nu vi måste dra!!

Man ska få utbildning innan man kör Segway - jag fick 30sekundersvarianten och sen drog vi till Simhallen - där sambaorkestrarna stämde upp. (Ja innan vi kom fram kraschade jag lite på en hög trottoarkant som kom mot mig i för hög fart, sopa av sig, skratta lite sen på´t igen).

Magnus tvingade jag att stoppa i sig massor av vatten och näring och tänka på sin trumma bara! Inte tänka på annat! Gick väl sådär, men till slut så! Han skulle ju spela samba genom stan i 2 timmar - inte alla orkar det, efter en natts sömn, stadig frukost och lunch! Jag var galet orolig för om han skulle orka - hans ögon sa att han stängt av hjärnkontoret.

Upp med tåget - lite halvsnurrigt eftersom volontärer och vissa sponsorsvagnar inte dök upp och skyltarna var lite här och var - ritningen sprack och vi fick improvisera ordentligt. Vår plan för avspärrningar fick vi också ändra rejält - eftersom folk inte respekterar varesig väst, flagga eller band och kör lite som de vill iaf.

En ganska kul stund på dagen - Samba är ju superhärligt!

Så släpper vi tåget och säkerhetschefen tittar på mig där han står på sin Segway och jag på min - vi garvar lite för man ser sjukt töntig ut och dagen hade varit helt galen. Han säger
"Har du varit borta på bron" (menar sjukhusbron som höjer sig lite innan det sluttar ner mot centrum).

Först tänker jag "När fan tror du att jag skulle varit där borta??!!" - men hinner se hans flin.
Jag "Näe"
Han "Du måste åka bort och titta, det är så sjuuuukt mycket folk"

Jag hade inte haft så mycket fokus på hur mycket folk som samlats under dagen - mer konstaterat att det är folk överallt och alla ser glada ut, bra då sätter jag upp en glömd skylt, svarar i telefon, dirigerar de få personal vi hade, hämtar vatten åt mina barn och lite sån´t så länge - typ.

Jag tuffar på på den avstängda tomma delen av Esplanaden i de max 20 km/h man kommer upp i. Höjer blicken för första gången den där dan och tittar på alla människor. Tar några djupa andetag och njuter - när jag kommer upp på bron och tittar ner mot stan får jag ändå en liten chock!!

Tjockt tjockt med folk, glada människor som väntar, något otåligt (sist det var parad var det ju mc - mc kör fort, samba går jättelångsamt) solen skiner mellan lätta moln och termometern står på runt 23 grader.

Då slår det mig - vi gjorde det!

Sen skriker någon åt mig att det inte finns muggar på vattenstationerna - (vatten finns dock) - muggarna är slut 600 muggar tog slut vid första stationen - h-vete!! Hämta mer - tur man har världens bästa fordon - men hur tar man sig fram i folkhavet - åker hela tågvägen innan tåget passerar - många gånger fram och tillbaka, njuter lite, försöker att inte köra på nån, det är lika mycket folk hela vägen - innan tåget kommit.

Tittar upp mot syrrans fönster mitt på storgatan. Hon tittar ut (min lillasyster fatta inte vad Karneval var, vad jag snackat om ett halvår eller nå´t, var mest irriterad för att jag ville låna hennes barn o så - lite trög måste jag säga, men ung kanske man annars kan säga - hur skulle de som inte upplevt det veta?). Hon skriker
"Är det du som ställt till med det här, vilket liv det är på gatan!?" och så ler hon och skrattar iaf :-).

Sen är det ju inte klart för att Karnevalståget är igång - då var vi halvvägs - men då njöt vi lite! Samtidigt som tåget nådde krönet på bron var jag där - kunde inte missa min älsklings min när han såg folkhavet som väntade på att få njuta av sambaspel och dans, kreationer och för den delen vickande vältränade rumpor!

Vi såg på varann (låter som nån romantisk sång) - grät varsin lyckotår och sen fullt fokus igen :-).

I mitt minne stod tiden stilla just där och just då - i verkligheten gjorde den det fan inte. Kan den inte göra det ibland liksom!

Kvällen fortsatte och det mesta gick bra - även om det var hysteriskt för oss bakom. Folk hade roligt hela familjerna ute till natten (regnet). Ja det blev ju en felleverans där, hade beställt fint väder till 01.00 och sen var det ok med lite regn. Det kom 00.00 och massor! Men totales får man vara nöjd med vädret!

Vi kom hem 04.00 - gick upp igen ca kl 06.30 för städning och återställning av staden.

Det finns massor vi kan göra bättre om vi får till det igen så klart. Men vi är galet nöjda och mycket stolta över prestationen och det vi gav Västervik den där dagen!

Vi är så tacksamma för alla fina ord vi fick höra då och dagligen fortfarande får till oss, det ger lön för mödan. Självklart kunde vi inte gjort detta utan sponsorer, partners, familj och vänner som sett till att vi överlevt och levererat. Mina barn fick inte samma Karneval som alla andra barn - de var trötta på den redan innan påsk - men de hade ganska roligt när det väl blev av. De lär inte glömma den och jag lär inte göra det på samma sätt en gång till - det ska de få slippa!!

SÅ - GALET!!!  är min första tanke när jag tänker på resan dit, dagen och dagarna efter. Vi slet som djur till måndag kväll kl 23 - då vi äntligen fått allt bort från stan och det mesta tillbaka till sina ägare.
Hur mycket skit släpar man fram och tillbaka egentligen!!??

Jahapp - jag skulle ju bara ta det där lite kort - och sen har ju en hel sommar gått med ännu mer nya grejer. Men det får jag ta en annan dag.

Jag tänkte ju ta det lite lugnt efter Karnevalen - i stället blev det nytt jobb, lite hojrock, lite semester (bokföring) och sen fullt ös på nya jobbat och så plötsligt är det höst!!!

Vi klarade oss inte undan "post event" depressionen, lite sitter den i ännu. Men det går nog över snart.

Ja - vi klarade kärleken igenom det hela, inga bråk, bara stor ömsesidig beundran och vetskapen om att vi kan göra vad vi vill - om vi bara vill tillräckligt mycket! Det som fick ta smällen är dansen - ingen salsa på hela sommaren och ingen lust till det heller direkt. Skit - det får vi ta tag i snart, när livet lugnar sig lite.....vänta, när är det då?

Go natt mina vänner - var ni än är :)!

Varför man gör en så´n omöjlig och galen grej! En snabb osammanhängande svammelblogg innan dimman tjocknar!

Att ge! 

Läser i VPs senaste kommunextra och blir alldeles varm och uppfylld av alla de fantastiska människor som engagerar sig, ser möjligheten och ska hitta på en massa roliga saker under Karnevalen!

Vi får också många fina meddelanden från sambavärlden om det vi gör här, de uppskattar det så oerhört -vi hade ingen aning om att det skulle ha så stor betydelse för dem/er!

Små glädjetårar rullar på nedför kinderna! Jag är ganska skör och lättrörd just nu - liksom lätt stött. Jag saknar mina barn, är väldigt trött, har några timmar kvar på jobbet i kväll här - men jag är så lycklig fast vi inte ens har gjort evenemanget än!

Sen vet vi också att det kommer uppstå nya kärlekar på Karnevalen - det gör det alltid på sådana här  tillställningar. Jag hoppas vi får höra de berättelserna sedan. Om vi förutom en arena för bredare kultur och ett evenemang för alla också skapat en möjlighet för ny kärlek att uppstå så kan jag vara lycklig resten av livet, då har vi lyckats mer mer än vi önskat!

Det är det här som gör att jag älskar event - att få skapa något som andra har glädje av är mycket mycket roligare och ofantligt mycket mer givande än att själv parta loss på ett event (sen är jag ju så jäkla skadad att jag inte riktigt kan släppa helt, jag ser glasflaskor i farozonen, en brandpost som är dold, hör en icke existerande comradio spraka i örat, registrerar olika potentiellt hotfulla situationer och sån´t).

Jag önskar också att fler tog chansen att prova på några timmar även utan pröjs - då skulle fler upptäcka hur jävla kul det är att jobba med evenemang och då skulle alla evenemang i denna fantastiska stad få en lite lättare vardag med volontärer som kan tänka sig att ge några timmar och hjälpa till att skapa möjlighet för utveckling. Dessutom kan man lära sig ganska mycket - om människor inte minst. Ju fler som hjälps åt ju mindre måste alla göra - win win liksom :-).

Jag är så oerhört tacksam för mina medarrangörer, alla som hjälper till och inte minst mina närmaste kollegor som jag teamat med många gånger - utan er hade det inte varit möjligt! Johan, Jon, Hasse, Alex, Agneta, Satu och Tobbe P. PG & Maria saknas iofs i teamet - men de finns i sin monter på torget om vi saknar dem haha. Vi är alla på okänd mark när vi intar centrum om några veckor - men jag känner mig helt trygg med att vi ror det i hamn - med ett leende på läpparna (nästan hela tiden).


Jag hoppas att det också känns och genomsyrar det vi gör här att det här evenemanget är skapat ur en förälskelse som blir djupare för varje dag som går! Utan den kärleken hade det inte blivit någon karneval (iaf inte av oss och nu) . När man är nyförälskad gör man ju liksom lite vad som helst för kärleken. Om han säger med en otrolig längtan i rösten - ååå vad underbart det vore med Karneval i Västervik igen - så är det liksom inte läge att säga nå´t annat än "Vi gört". Detta är så klart inget mina gamla slipade entreprenöriella chefer skulle göra - de tycker nog att jag är helt knäpp, men wtf. Man lever bara en gång och mitt hjärta brukar vara pålitligt och leda mig rätt väg!

Vi ser varandra nästan dygnet runt och jobbar tillsammans - och jag kan inte tröttna, vi har fortfarande inte bråkat (men vi har båda bitit ihop käkarna då och då). Han tröttnar säkert lite på mitt tjat och sen är jag i rätt risigt skick för det mesta. När man går direkt från sängen till datorn och lämnar den först när man måste vara på ett möte om 5 minuter så är man ingen vacker sambadrottning precis! Ser ni mig på stan nån dag och tänker - oj vad hon ser risig ut - så är det mest för att jag rationaliserat bort hårborste och makeup. 1 minut får det ta typ - helst samtidigt som jag äter.

Det här projektet har gjort att vi för tillfället lever under existensminimum eftersom vi jobbar gratis - medan många tror att jag är anställd av kommunen för att göra detta. Hihi, skojig tanke - om än inte orimlig! Men vi fixar det - jag törs inte räkna på hur det går till men vi har alltid mat på bordet (när vi inte glömmer att laga till den alltså) och vi kan betala våra räkningar - amen visst fan, det måste man ju göra idag - shit så lätt att glömma när man inte får in nå´n lön haha. Aja det ordnar sig.

Det är givetvis galet, ohållbart och för de allra flesta heeeeelt otänkbart, inte ens en timma kan man tänka sig att göra gratis (ojojoj ja det handlar framförallt om ungdomar - de som är helt färdiglärda och inte behöver några erfarenheter innan de ska anställas fullbetalda).

Jag gav mig in i detta med vetskapen om att det var galet, oekonomiskt (privat) och ofantligt roligt och utvecklande. Jag räknar också med en del bonus på pluskontot i Karmabanken :-).

Men om ingen gör det så finns det ingen som kan visa att det går - för det går!! Allt går om man bara är jävligt envis och vet vad man vill göra!

Jag vill att alla ska få vara lyckliga, om så bara för en liten stund. Kan mitt arbete göra skillnad för någon och för Västerviks framtid, så är det värt alla slit & tårar - detta är mitt sätt att försöka bidra - med skratt, glädje och dans - hoppas det ska passa?! :)



Nu finns det ett par saker som jag vill att alla ni som läser detta hjälper mig med (skitenkelt, jag har inte så höga krav)

1. Tänk såhär nå´n gång om dagen "Vilket fantastiskt bra väder det är på Karnevalsdagen" -
 vänd för tusan inte på det - rakt positivt och konstaterande måste det vara :-). När ni tänker detta ser ni för er inre syn en himmel med lätta moln som skapar skön skugga tidvis och termometern står på 23 grader!

2. Hjälp oss att skapa en fantastiskt skön stämning bara genom att vara glada, vara ute och vara med den här dagen!


Shit jag skulle ju skriva kort!!!! Gaaa , hinner inte korrläsa.

Måste jobba lite med - behövde få ur rmig detta bara innan jag kunde fortsätta!

Hemligt Gnusparty - min dröm som blev verklighet.

40årsfeeeest

My baby fyllde ju 40 för några veckor sen (ooops en månad) och min dröm var att uppfylla hans drömmar om ett fint trumset och att få träffa sina vänner både långväga och kortväga och parta satan med dem. Vi lyckades och en eloge till ALLA inblandade - som lyckades hålla käft och tack älskling för att du är så Clueless att det är lätt (nja någorlunda iaf) att göra sån´t här! 6 månaders framförhållning - då ska det inte gå fel!

Inte ens ett puckat sms på avvägar (ååångeeest), 6 liter grädde och 7 kg kyckling i kyl/frys eller långväga vänner utplacerade under dagen gav dig aningar - det mesta följde min plan och gav de reaktioner jag hoppats på - du vet att jag inte vill ha något tillbaka mer än en lycklig man som helt enkelt bara städar och diskar liiiite mer ;) <3

Här är bilderna - videos vågar jag inte lägga upp tyvärr - alla inblandade kanske inte uppskattar det nämligen :). 

Väntar fortfarande på fler bilder hörrni :)

Det blev en fest med mycket musik, skratt och en och annan tår - eller ganska många. Fast jag tjöt mina lyckotårar dagen efter när allt var lugnt och projektledarpuckot stängt av.

Aa - var ju tvungen att svänga ihop en tårta lite kvickt dagen innan fest - som ju var den riktiga födelsedagen.
Blev nå´n slags trumma iaf - den enda han fick - då på födelsedagen! 

Så fick han sina trummor till slut! Lycka! 

Gnus och hans trumlärare från ungdomens år. De har inte hörts på cirka gurka 15 år sådär minst. Jag hittade honom via underbara gooooogle och en gammal bild på ett gammalt band han inte är med i längre. Det tog några månader och var värt varje minut! Lasse betydde allt när det begav sig och vi kan tacka honom för att Gnus nu är king på slagverk! Utan Lasse hade han troligen inte fortsatt spela alls nämligen! Lasse ser lite arg ut här - han kanske inte var så förtjust i introt Magnus brända av på sina nya trummor?! 

Aaa - han ser lite väck ut - det är inte helt lätt att ta in en så´n här sak! 

Tobbe bryter isen med en sång - du ser lite bajsnödig ut Tobbe ;) 

Kollegor från Friskare Liv hade gjort ett kul kåseri och en assnygg sambakostym av presentsnöre..

 Massa spelning blev det och dans - vissa som i trans, vissa tyckte att de var jordens bästa dj:s medan andra sa WTF är detta för musik. Ja en helt vanlig fest med en ganska ovanlig och mycket härlig blandning av människor!

Fröken Carlbark - hon kan göra vad som helst med sin röst och jag älskar att höra den! Malin och Gnus go way back! De har bott ihop - de va inte ihop liksom men har visst delat säng - fast det var en springa emellan alltså, eller hur det nu var... :-D 

Anders Shepp - en grym basist som är vad ska man säga - hm helt galen och en av Gnusas bästaste vänner. 

Ett helt hoper underbara musiker - sen har de ju inte spelat ihop på typ 100 år så det tar en stund att komma igång emellanåt - men vad gör väl det! :) Mats, Mariana och Marina - old polare - Annika, ny polare och spelpolare. Mats som kan spela allt och lite till på gitarr, Milton som också är slagverkare och hjälpte mig med detta trumhemlighetsmakeri.

Ok - Lasse är lite bättre än Magnus på slagverk faktiskt, han är kungen. 

Helena här till höger - en fantastisk kvinna (jo han har ju gått om sådana runt sig den här killen, så om nå´n behöver en ska man hålla sig nära Magnus, det kryllar av vackra och fantastiska kvinnor i hans närhet!) - just det de gjorde en film ihop en gång - eller två kanske. Jag har fortfarande inte sett den (hallååååå när ska jag få se egentligen). De spenderade typ dag och natt ihop - och hade säkert en springa minst mellan sig ... De har inte setts på typ 15 år de heller - men Jessica fixar och trixar så woops så är Helena i stan :-).

Här är jag dårå - med ett par av Magnus ex - typ första och senaste :-). Man kan bli lite sur på Ida - den första, hon till höger här, hon ser liksom fortfarande ut som hon gjorde då när hon var 17 eller nå´t (två barn senare). Sån´t kan ju va lite provocerande - fast sen är Ida typ världens snällaste så man blir´t inte :-).
Det är ju nå´t visst med den första riktiga kärleken, den har liksom ett rosa skimmer över sig och den ser man när Magnus och Ida tittar på varann - jag tycker det är vackert.

Sara är ju fortfarande jävligt ung (bara 30 typ, flickebarnet) - så hon är ju liksom välbehållen naturligt. Tanten i mitten har ju haft sina glansdagar kan man säga, otur för Gnus! 

Här är det frågesport om Gnusa - expertpanel är exen och så mamsen då. De var rätt kass allihop. Magnus hade alla rätt - den enda som hade det, laget med de som känt honom kortast tid vann hela tävlingen - skumt!

A - här ser jag lite småsur ut - tittar snett på Ida (ni ser det där skimret va) - fast det är för att hon försöker fuska - man fuskar inte i mina tävlingar eller när jag är med och tävlar - det är inte OK!! ;)

Paketöppning och tacktal - mycket rörande och tårfyllt. 

Medicine Man 2012

Linda Carlbark har målat denna fantastiska tavla. 

http://hem.bredband.net/lindacarlbark/

Party party! 

Ett helt gäng sköna brudar på scenen tillsammans - ja sköna snubbar med så klart! 

Eldshow med Anna Bodjo till livesamba! NAAAJJS 

Linda var bästa groupien (hur det nu stavas)

Svärmor och en rätt trött svärdotter - alltså jag ser rätt packad ut, men det var jag inte - bara glad och lite trött :) 

Lillebror och mamsen - Vivan stanna nästan hela natten - jisses att hon orkade!! 

Jag lånade ut min röst och mitt  hjärta till Lena som fick sjunga Agnes: Right here right now - nästan varje ord stämmer på vår historia och vad jag känner! Fantastiskt Lena- tackar så varmast! Blev också lite känslosamt och sådär.

Milton - Mr armarna i kors.. :)

Me and my girl! 

Se vad lycklig hon är Anna - äntligen spelar hon congas igen - man ska INTE sluta ANNA!!!
Hon är grym på det där alltså! Sen hade hon skitsnyggt läppstift den här kvällen. Jag såg det senare.... på Magnus! :)

The Karlstadbor och så Marina (Göteborgare). 

Ett gäng Västerviksbor :)

Vet inte vad som hände här - Shepp vid mikrofonen - har inget minne av detta! 

Här har vi ett gäng Göteborgare! 

Ett helt hoper Gränsökollegor! 

En underbar dag och natt blev det allt och allt jag drömde om slog in. 

Tack alla ni som gjorde detta möjligt! Från tipslappstillverkning till mat, musik, ljud, party, städ och allt däremellan! 

I love u darling!