Blir sambo och slutar jobbet..., midsommar och kalas.

SAMBO

Jo, så är det och det känns sådär alldeles alldeles underbart!

Vi ska hyra ett hus ett kvarter bort (man vill ju inte ha för långt till Jehovas!). Alla får eget rum, vi får ett kontor, gästrum och en liten lagom trädgård.

Gästrum behövs när vi båda har vänner som bor alldeles för långt bort och ibland flyttar in några dagar.

Min trea med kuvös har tjänat mig väl och det är en bra lägenhet - men åt h-vete för liten helt enkelt. Roligare dessutom att flytta till "vårt" och inte bara mosa in Magnus i mitt liksom.

Nu är ju jag sådär förbaskat otålig så jag vill flytta nu, idag. Men så är det det här fåniga påhittet med 3 månaders uppsägningstid - blä. På tre månader hinner man ju både planera och genomföra en barnkarneval, hitta en kärlek, dumpa den, hitta en ny och bli på smällen (inte så jag jobbar, men det finns ju de som gör det). 3 månader går asfort men det är också en hel evighet i det avseendet.

Glömt att ta bild utifrån men såhär ser köket ut iaf - stort och fint och bra!!

 Jag jagar folk som vill flytta in fort - får se hur det går!

Midsommar

Det har ju för tusan varit midsommar också.
Vi drog till Karlstad - med stora släpkärran - tanka tre gånger på 70 mil och resan tog totalt tr rt ca 10 timmar. Konstigt det där att det är lika långt till Stockholm och Karlstad - men fan så mycket längre till Karlstad! Man kan tro att Karlstad ligger i skogen och det gör det ju.

Hur som helst så var det värt varenda minut av asfaltsnötning! Det är alltid mysigt att åka bil med Magnus (som körde typ hela tiden) vi har alltid en massa att prata om och bilen är ju nästan bästa stället. Sen hamnade vi på något vis i paradiset på Bomsta i Karlstad. På landet mitt i stan, ett fantastiskt hus vid Vänerns strand. Huset är ju vackert och så, men ett hus blir inte så fint om de som bor där inte är fina. Direkt när jag klev in kände jag att "här vill jag vara" - en härlig atmosfär där fantastiska människor bor.



Folk undrade när jag skulle åka - "Men oj känner du någon mer där då, en midsommar fest där man bara känner en människa kan ju va lite läskigt tänker vissa" - nä det gjorde jag ju inte, men jag förutsätter att det är kul och bra folk eftersom de är Magnus vänner liksom.

Vi knölade ner oss i Helen och Daniels sköna tresits (ja det fanns två - men jag gillar inte att ha luft mellan mig och min älskling när jag sover - max lite täcke - så trångt blev det - trångt är mysigt för det mesta). 

Helen och Gnus - trädkramare!

För första gången sen jag var liten firade jag en så´n där tvättmedelsreklamunderbar midsommar. Tyvärr var den inte 210% perfa eftersom barnen inte var med. Nästan alla andra hade kids där, små sådana och jag fick lite hjärthugg ibland - jag vet att de hade en toppenmidsommar hos sina plastis mormormorfar i Trosa så rätt ok kändes det för det mesta - men jag lånade en unge lite då och då.

Låneunge och jag

Alicja 2 år - trotts att både mina och syrrans ungar pratat massor tidigt blev jag lite chockad här - hon kommunicerar som en 4a åring och kan texter till låtar jag bara kan tre ord i (typ nosa nosa asigo.....). Vi fann varandra Alicja och jag kan man säga :-) - hon har förmodligen redan glömt mig så som småglin gör, men men. Hon bor i Stockholm, jag i Vika och vi träffades en midsommar i Karlstad liksom. Nästa gång jag träffar henne är hon säkert 15 år med ringar i näsan och vill inte alls springa runt i vattenbrynet med vita kjolar fladdrande :-) - eller om jag smyger till na en snapps kanske hon är på!?
Helen är faster till Alicja och kunde inte riktigt ta konkurensen här - som ni ser...


Hon bara norpar ungen så fort hon får chansen!! Hon har ju liksom en egen kan jag tycka! ;-)
Lilly testar benen där bakom.

Här är Daniel - the Bomsta King!

Irländsk julafton

..är nå´t jag var skitbra på när jag var liten. Har inte kört så mycket sen och nu är jag ganska säker på att jag inte vill göra det igen.

Det var liksom lite mitt sätt att presentera mig för alla Magnus Karlstadvänner - "Yes det här är jag bra på, nu vinner vi" - springer fram till pinnjäveln full av självförtroende och snurrar 1,5 varv - sen bara PANG ligger jag i gräset som en strandad flodhäst, utan att ens ha fattat att jag var yr - skit va pinsamt, upp igen - 1,5 varv till sen pang!! Va i helvete liksom. Visst jag har inte gjort det onykter så många gånger och jag var inte full - men alltså!

Ja vi kom sist mitt lag - i typ alla grenar och jag var den felande länken för många gånger!! Jag ber om ursäkt för det kära lagkamrater, jag är bättre på sån´t där man måste klura och tänka lite, ryska posten är jag också bra på.... eller jag var det. Hm, snälla ni gamla KY kamrater - ni kan väl säga att jag var lite bra i alla kluriglekar vi hade i skolan, snälla....??

Dancing blev det såklart - salsa på gräs är sådär, nästan lite fotbrytarfarligt - men kul ändå! Vi skulle visa Helen (som för övrigt kombinerade midsommar med att fylla kärring) hur man gör - men hon ville bara fuldansa (det är ju också skitkul) så vi får väl lära na en annan gång :-)



Ja ja - hur som haver var det en fantastisk helg som avslutades med shopping på IKEA och lastning av stora släpet. Justa Sara skickade med oss lite älgkött hem också, nice! Vi glömmer bara att vi har det så än har vi inte käkat upp det!

Snigelfart hem och plocka upp kidsen i Totebo för sista veckan innan deras pappasemester.

Tack så hjärtans mycket Helen, Daniel och Lilly för gästfriheten! Och alla andra för ett kul party och många roliga samtal. Skit att det är så långt!!

EMIL OCH LUDDE FYLLER ÅR

Sverigesparkdräkt stod högt på önskelistan!

Småkrypen blir så fort större och större och nu var det dags igen! 27/6 o 6/7 (smarta siffror att blanda ihop ju). Emil 12!!!!! år och Ludvig 10 år.

Det är svindlande att tänka på att när jag var 12 blev jag tillsammans med deras pappa och bestämde att det var honom jag skulle skapa ett liv med. Jag var ett litet litet barn, fast det fattade ju inte jag heller. Jag var färdig att skaffa barn när jag va 10 - tyckte jag. Hade ju haft hand om dockor hela livet och alla bebisar jag kunde komma över! Mitt första mål i livet var att skaffa barn, man ska inte vänta för länge för då kan det vara för sent. Fast - man behöver ju inte bestämma allt det där när man är 12 egentligen. Självklart ångrar jag inte det valet - vi fick tre underbara ungar och han är en bra pappa och allt det där, vi växte upp tillsammans, gick igenom mycket och växte tillslut ifrån varandra.
 
18 år blåste förbi i ett ganska stereotypt mönster - lugnt och tryggt och bra. Sen flög fan i mig ju och det är vi nog alla 7 glada för idag. Ja när man ser på det såhär efteråt så har vi nu 7 personer som har fler och mer att älska. Även om barnen vill att vi ska bo i samma hus allihop och vi känner att det är lite väl intimt så är jag ganska säker på att de inte vill vara utan Magnus och Wiktoria och Lukas (hund) och allt det vi gör på olika håll. De får uppleva så mycket mer, bli älskade av fler och så det bästa - dubbelt med paket och julklappar (den fattade de snabbast haha). Ingen vill bryta upp sina barn ur kärnfamiljen men även föräldrar måste vara lyckliga. Det jag sörjer i detta nu är att man tappar den dagliga kontakten med halva sin familj - dvs hans familj. Jag vet inte heller hur man ska undvika det - det är allas ansvar att upprätthålla den kontakten, de som vill. Men livet drar vidare - det kommer ny svärdotter/svägerska och man finns kvar i varandras hjärtan om man vill, eller så släpper man taget. Det här är lite en grej man missar när man snackar skilsmässor. Vi har inga konflikter i det stora hela - ändå glider vi isär. Svårt!

Mina små börjar bli stora - de snackar sex både hemma och i skolan, Moa stoppar in bollar under tröjan och struttar runt som en modell (what). Hallå liksom, man vet ju att den dagen kan komma när som helst egentligen - ändå fattar man det inte. Jag var inte 12, men 13. Han var 15. Jag fatta inget kan jag säga, han visste allt haha. Dumt att starta för tidigt helt klart! Men sååå många tjejer gör det!

Fan man börjar bli gammal - orkar inte parta all night long, inte se en hel film (det där är skitskumt), inte gå upp på morgonen - men det kanske är bra iofs, det är när man är ung man kan sova till 11 ju, bra! Det finns lite hopp för kärringen!

Sweden Dance

Det har gått ett år sedan det hettade till i salsadansen mellan Magnus och mig - herrrrregud ett ÅR!! Galet - ja vi har ingen blev ihopårsdag så vi har en jävla massa dagar i stället - FB vänner dagen - Harrysdaten dagen (galet och underbart), Salsaträningsdagen (hmhmhm första gången vi dansa salsa tillsammans), Sweden dance dagen, salsaresan till Stockholm, underbar utflykt till Hasselö  - alla dessa dagar är värda att fira - för de tog oss ett steg närmare varandra och till slut blev vi ju tvungna att erkänna att vi var förälskade först för oss själva och sen för varandra- det satt hårt inne men det var också extremt tydligt att universum jobbade för att få ihop oss - det kan vi inte gå in på här kanske, ni tycker ju redan att jag är knäpp, men så var det (och barnen dårå). Jag kände iaf att det här är fan meningen på alla sätt, man ska inte jävlas med universum!!

Magnus har sjukt dåligt minne och jag är lätt förvirrad just nu så därför missar vi alla dessa dagar och pratar om dem efteråt haha, ja eller jag berättar hur jag kommer ihåg dem, Magnus har fragment av minnen (jag kommer ihåg allt, hela konversationer, dofter, känslor) :-D. Jag vill ju gärna ha en årsdag men det kanske är onödigt. Många är ju skitjobbigt dä wer vi inte ut wedit.

HOJROCK

Jupp - nu är det den tiden på året igen.

Bara hoj hoj hoj i huvet - jobba hoj och köra hoj.

Vurpade ju lite sist jag var igång och det satte sig på självförtroendet :(. Men körde igen i veckan och det kändes skitbra! Så jag är på g! Risk 2 fick jag flytta av en massa anledningar, men framförallt för att förra veckan var sjukt hektisk!!

Hälsan är iaf på topp nu - alla värden är bra och kroppen verkar vara hel! Fiint tog ju bara ett år, men nu är jag på banan!

Tårteri

Två tårtor denna helg - eller egentligen 24 tårtor. Fy fan så dum i huvet jag är att ta på mig att göra 22 marsipanklädda bakelser och en tårta till ett bröllop. En bakelse tar lika lång tid som en tårta att göra - något jag egentligen visste - men när nån frågar om en tårta så flyger tårtdjävulen i mig och säger ja och tar skitdåligt betalt. Jag måste skärpa mig. ca 14 timmars arbete la jag på denna tårta iaf. Det var kul att göra den (alltid en ära att göra bröllopstårtor) men jag gör inte om det (om inte nån vill betala asbra förstås - money talks).

Jäkligt fullt blir det i kylen - tur att vi inte har nån egen mat hemma!



Resultatet - blev inte som jag planerat det - min sprayfärgburk la av så jag fick
måla allt med pensel - men men hoppas brudparet var nöjda iaf!!

Den andra var enklare - en dansetårta till barnkalas - 10 pers - perfekt! Inte heller den gjorde som jag ville riktigt så den får itne va med på bild här :(.

Snart slut!

Ja alltså egentligen har jag ju slutat redan sista mars. Men när mina kollegor sa det till chefen så trodde han dem inte riktigt, haha, som jag trodde.

1/8 räknar jag med att jag gör min sista arbetsdag på Gränsö. Men de blir inte av med mig helt haha - jag fortsätter med HojRock fast på "distans" i mitt hemmaoffice - som det ser ut nu.

Jag är så glad att jag tagit detta beslut nu. Jag vet inte om jag fixat det mentalt att resa mig efter eventet i år annars. Man får alltid en minidepp efteråt - men att veta att det skulle vara sista hade jag nog inte rest mig från. Det är sjukt mycket kvar att göra nu och bara 2 veckor kvar. Men vi reder ut det på nå´t sätt - det gör vi ju alltid. I år blir det dessutom fin väder ju!

Många andra grejer ligger också i "kanske" fältet. Finns så mycket kul och spännande att göra. Känner att jag faktiskt skulle kunna göra va fan jag vill och det är precis det jag tänker göra. Och jag älskar att ligga länge i sängen, vaken på morgonen och prata och gosa. Nu kan jag göra det utan att ha dåligt samvete - jag har ju flex på jobbet för det mesta och sitter ju kvar sent i stället - men det känns ändå lite som att man skolkar när man inte "stämplar in" kl 8.

Min sista dag på Gränsö kommer ändå att vara sjukt jobbig!! Jag älskar det där stället och folket som är där! Det är ju mitt andra hem och det är jag som stökar i mitt kontor. Att få ett eget kontor i glaskuberna på nya hotellet var ett stort mål för mig - jag kämpade hårt för att få det och dagen jag började på riktigt var en av de bästa i mitt liv! Jag kommer säkert skriva en aslång blogg om det sen - 2/8 när jag sitter här och tjuter och undrar var fan kopieringsmaskinen är och varför inte Tessa kommer till 10 fikat eller Hasse frågar hur jag mår (för att han ser på min hållning när jag kliver ur bilen om det är bra eller dåligt - inte för att det syns så tydligt utan för att han känner mig så väl). Ja då kommer alla känslorna på en o samma gång - skulle jag tro....