Full fart - en bra start!

Tjenahejsan. 

Nu har saker börjat landa, lite i alla fall. Saker lyfter och landar eller hamnar i "kill your darlings land" lite titt som tätt här.

Just nu sitter jag med en nyöppnad "Xide"(öö jag trodde det var ett R på slutet hm) för jag insåg att det är lördag kväll och jag har inte tagit lunchrast än.

-Då kan det bli så att en normalt ganska logisk och ibland intelligent hjärna bestämmer att Xide är bra lunch och dessutom tvingade min något utsvultna hjärna mig att ringa på en pizza med hemkörning. EN TIMMAs leveranstid var det och jag sa ändå ok. Fan så idiotiskt! På en timma hinner man ju slakta en ko och laga en gourmet middag! Fast det orkar jag ju inte. Dessutom beställde jag två pizzor - kändes så ensamt och eländigt att bara beställa en. Som att jag var en lat, fet, alkoholiserad hackermorsa som blivit fråntagen sina barn för de inte fick vettig mat och hon bara satt vid datorn hela dagarn - så kändes det för att jag sitter ensam hemma hela dagen och då sa jag två pizzor......

Jag är nog sjuk i huvet ändå!?

-För jag vet väl att det är precis lika ok (eller inte ok) att äta pizza ensam som att vara ett helt gäng - ändå kändes det inte så ... alls. Jag har ju inte ens förtjänat den med hårt kroppsarbete - som en flytt typ.

Men jag kom ju på nu att min älskling jobbat sen 10 i morse och bara käkat lite lunch, han kommer hem i natt nå´n gång och då blir han ju skitglad om det finns pizza till honom (och sen kommer ångesten när han smällt i sig den kl 2 på natten utan att ens varit på fest - eller det har han ju, men jobbat på fest är ju inte samma sak). Jag vill ju alltid att han ska vara skitglad - så jag köpte massa vinegum åt honom förut också - då kändes det också lite bättre att jag köpte massa godis till mig.

Hm - jag som trodde att jag gjorde grejer för andra för att göra dem glada - nu ser det ju inte riktigt ut så känner jag - när jag läser vad jag skrivit.....

Jaja - äta pizza ska jag iaf, jag är ashungrig - men lär väl hinna supa mig full innan den kommer då kanske...

Full Fart

Jo det jag egentligen skulle säga var ju det att: 

Den senaste veckan har jag haft lite svårt att sova - min hjärna har gått på högvarv med alla roliga nya projekt (jo jag råkar ju tycka att även ekonomi och redovisning är kul). Men allt är ju typ lite hemligt fortfarande så jag kan ju inte berätta så mycket. Men hjärnan gick i banor som - ta något deltid eller heltidsjobb och köra bolaget på fritiden (haha) eller bara köra helt enkelt. Det var inte så enkelt, men min magkänslabarrometer började prata med mig efter ett möte i förrgår. Jag vill inte vara bunden till en anställning! Jag vill vara fri att hitta på och hoppa på sådant som kan tänkas dyka upp på vägen (fast trygghetsknarkaren i mig sa - är det så klokt - mellan varje tanke). Så så får det bli!!

Det är två ganska stora event jag hålls med nu: ett i egen regi (med massa andra duktiga folk så klart) här i stan. Ett annat på annan ort med annat duktigt rutinerat folk - där jag är inhyrd för att göra ett gäng saker som jag vet att jag är wedit bra på - så det ska bli jättekul att se varthän det leder! Det ena får jag alltså betalt för, det andra har jag ingen aning om om det blir några pengar i - det är sådan´t man får ta när man hittar på grejer. 

Så är det ju ett gäng redovisningskunder under uppstart och lite tårtor hit och dit - så jag har häcken full just nu och måste ställa in min huvud på att gå upp tidigt, sminka mig och ev också ta en sväng runt kvarteret på morgonen för att "åka till jobbet". 

-Det var lillsyrrans unge Nora (13år) som tyckte det var lite sunkigt och B att liksom sitta i pyamas helt okammad en hel dag bara för att man jobbar hemma (lyxigt tyckte jag tills hon sa så). Bättre att snygga till sig och "åka till jobbet" och sen när arbetsdagen är slut ta cykeln runt kvarteret åt andra hållet och åka hem! Hon är väldigt klok Nora! Jag tror jag ska kidnappa henne lite och lära upp henne på ett och annat! Tror hon är lite mer arbetsglad än mina egna små slavar som tycker det är döden att dela ut flyers om barnevent på stan. Återkommer till mina egna små här om en stund - de har lurat mig i flera år......

Jomen - just nu är det full fart och några av de saker som hängt i luften är nu avklarade och jag vet nu att jag kommer köra mitt eget fullt ut - jag hoppar och vecklar ut vingarna som jag vet finns där i armhålorna (vad är det annars som sticker ut varannan dag?).  

Jag tror aldrig jag har känt mig så fri som nu! Det är en underbar känsla (har bara druckit två klunkar alltså så jag är rätt nykter än) även om jag vet att det innebär att jag kommer att jobba jämt - om inte annat mentalt. Som nu har jag suttit en hel lördag med en marknadsplan och lite fakturabetlaningar på företagen - för att jag vill det. Kidsen är hos far sin och älsklingen jobbar - så varför inte (aa träna hade jag ju kunnat klämma in iofs)? I morgon är det söndag och då ska jag göra klart min hemsida - och så måste jag nog träna med då. 

Oj nu kommer pizzan redan!! Det tog inte ens 30 minuter - tur jag inte stod i duschen! 

Jo barnen har lurat mig!!!

I torsdag skulle jag åka kl 5 på morgonen och hade inte riktigt planerat att Magnus inte var hemma (han var i Värnamo på jobb) så jag hade inte riktigt fixat någon barnvakt på morgonen. Bästa Vivan (svärmor) ställde upp så klart (hon har varit dagmamma en gång i tiden och dessutom fostrat typ 8 barn så jag visste att de inte kunde bli mycket bättre - men inte hur bra). 

Så Vivan kom hit på onsdagkvällen och slaggade i Emils säng. Jag blev förvånad redan här på kvällen då Emil helt gulligt bäddade rent sin säng självmant och la dessutom dit en extra filt lite som överkast - för att Vivan inte skulle frysa (i kuvösen - inte så varmt där). Jag blev lite extra stålt över honom då :-) men jag anade inte det som väntade. 

Ludde visade också lite på lagandan när de skulle lägga sig. Ni vet -jag får slääääpa upp dem varje morgon och Ludvig grymtar i sängen tills 5 minuter innan taxin går om att allt är jävligt och eländigt och han är sååå trött - ja ni vet! 

När jag nattar säger jag uppmanande en extra gång: "Nu är ni duktiga och går upp i morgon bitti när Vivan väcker er, så hon inte behöver tjata!" 

Ludde: "Ja men det är väl klart att vi ska" Jag:"Jaså, hur menar du då?" Ludde: "Amen det är ju första gången Vivan är barnvakt på morgonen - då får man ju va lite extra juste så klart!!" Jag:"Haha ok, kan ni inte va det mot mig med då?" Ludde "Nae". 

Jag ringer Emil kl 6.15 (när hans larm också skulle ringa - Vivan hade ingen väckarklocka) - frågar:  "Är du vaken" Emil:"Ja" - sen bryts samtalet eftersom vi var i smålandsskogen som gud glömde (finns inget vettigt kaffe och ingen mobilteckning). Sen 6.38 skickar jag ett sms: är Ludde och Moa vakna? Svar: Nej. Jag: Vivan? Svar:Nej 

Gaaaa tänker jag - taxin går 7.05. Jag: väck dem då! Sen ingen täckning igen....

När jag så kommer hem på eftermiddagen och Vivan kommer förbi så berättar hon om morgonen. 

Det visar sig att de små luringarna smög omkring helt tyst och klädde på sig och käka frukost helt själva - när Vivan vaknade trodde hon att det var jag som var på väg kl 5. Men då var klockan nästan 7. 

3 små änglar vaknar, klär på sig, äter utan att väcka plastisfarmor som sover med öppen dörr i kuvösen bredvid köket. Sen är de klara och går ut till taxin innan den ens kommit! 

Nu vet jag vad de kan - ska minsann ställa deras väckarklockor 10 minuter innan min i fortsättningen. Undrar hur man gör för att förtjäna sådana mornar!!?? 

För fan - pizzan kallnar ju - hinner inte korra nu igen då. Hej så länge! 

Städjävul och ensamhet

6 timmar!!!

Ja, 6 timmar tog det att städa och möblera om i Moa/Luddes rum!! Det är ju nästan en hel arbetsdag och lika lång tid som det normalt tar för mig att ensam flyttstäda en lägenhet. Va fan liksom!!

Visst Moa har mååånga pärlor - damsugaren fick äta de flesta som inte låg där de skulle, men jag har inte hjärta att slänga alla. Det är ju inte Moas fel att hennes småkusiner ääääälllskar hennes pysselbord och vi luttrade morsor inte nånsin hysteriskt plockar undan grejer som småbarnen inte "får" leka med. Men Jennie - nästa gång får fan du städa efter Selmas framfart i Moas rum!!

Sen passade inte möblerna riktigt så som jag tänkt - stoppa in en hel säng under en loftsäng var det tydligen inte byggt för - så jag fick mecka lite och bygga om lite - jag hade ju en plan för rummet så så fick det bli - men det är klart det tog väl en halvtimma att bända, banka och skruva en massa.

Nu är det då resten av Lyan kvar (Emils rum nästan klart). På nå´t sätt tar det ju aldrig slut!!!

Massa skit kvar - skit som vi behöver eller bara vill behålla (typ kort på barnen och oss själva och snå´t viktigt) - skiten måste ta vägen nån stans och sen har jag ett matbord och två byråer att montera. Sen ska de ju placeras och ett annat bord måste ju då ner i förrådet - tänkte måla en grej också hm.

Jag gillar att montera möbler - har ju typ jobbat lite med det på Totebo AB en gång - jag ägde på provmontering - tills jag fick veta att man inte fick använda skruvdragare och man måste följa beskrivningen. Gaaaa, jag ville ju göra det på enklaste sättet och i ärlighetens namn är IKEAs beskrivningar inte alltid det smartaste snabbaste sättet att montera och de där små jävla nycklarna är ju jättejobbiga att skruva med.

Men hemma får jag ju göra som jag vill - juhooo.

Just byråer är dock riktigt "sugigt" (mm barnen säger så, jag ser andra bilder men så tänker ju inte barnen) att montera. 9 lådor med lådgångjärn (eller vad de heter) som ser likadana ut men är en höger och en vänster - fast man vet inte förren man sätter i lådan om det blev rätt eller ej. JÄMT får jag göra om minst en låda och det hatar jag verkligen. Eftersom jag oftast monterar möbler på nätterna med så ökar ju risken lite för felskruvning.

Ja, vi får väl se hur det går sen - ska nog ta lite te först bara då....

Ensamhet

Mmm, jag är helt allena här hemma sedan i tisdags. Sjukt konstigt, har varit ensam hemma max en dag eller nå´t sedan Magnus och jag träffades. Nu är både Magnus och kidsen som bortblåsta (rätt bra iofs att det inte är en massa folk i vägen när man ska städa och städa). Ni som känner mig vet att jag nästan aldrig känner mig ensam även om jag är själv hemma. Men i kväll känner jag mig helt ensam, sådär ensam att jag känner för att gå bort till Willys och köpa ett kilo godis och trycka i mig. Fast egentligen vill jag ju mest kramas med mina barn och hångla med min älskade och det kan ju inget godis i världen ersätta - så jag skiter det!

Nu när jag så städat och packat och packat upp och flyttat och inte flyttat i sådär 3 månader och det är klart i morgon när alla kommer hem så vet jag tyvärr att mitt tålamod med nedstökning kommer att vara minimalt eller faktiskt obefintligt. Så i stället för gos och kel kommer jag kanske bli en så´n där -häng upp jackan tjatare i morgon, hoppas jag kan låta bli!

För man kan ju inte förvänta sig att ungarna förstår det slit det här innebär, jag förväntar mig dock att Magnus som bott på hotell i 3 dagar och slappat hela kvällarna - förstår ;)

Ni kanske tänker att näää, ska hon göra det här själv - Magnus kan väl hjälpa till!!
Nä det kan han kanske inte för att 1: Han är inte hemma. 2.Det är mitt och ungarnas skit och han vet inte var grejerna ska va - för de hade ju ingenstans att va. 3. När jag röjer och flyttar möbler och skit så går det snabbast att göra det själv.
Visst det hade ju varit grymt att vara två som fixade allt - men jag håller ju på och ändrar hela tiden med och sån´t brukar män inte uppskatta, så jag undviker lite konflikter på det här sättet kan man säga.

I morgon kväll kommer jag dock inte göra ett skit - bara sitta i soffan och krama på de som kommer till mig.

Jaha nähe - tillbaka till stöket då.

Tjing!

Livet rätar upp sig igen, kärleken till andra och Müsli

BOENDE

Ja fy fan, vilket kaos det här med boendet.

Jag gillar inte och brukar därför nästan aldrig skapa kaos omkring mig (tror jag själv iaf). Om jag är tvungen att röra om i grytan brukar jag göra det under högst kontrollerade former. Där allt är löst innan jag tar fram sleven liksom.

Som när jag blev tvungen att till slut skilja mig (ööö kan man bli tvungen till det - ööö ja om man inte är rätt för varandra ska man inte vara tillsammans på låtsas och på det sättet ta tid av varandras liv och förhindra den andre och en själv att leva i kärlek - punkt!!).

När känslan dök upp att något inte var rätt blev det familjerådgivning i 6 månader - där på rådgivningen fick vi till slut rådet att dela på oss ett tag för att se hur det kändes, om känslor kom tillbaka. Där gick vi också igenom allt som har med barn och separation att göra - vi var överens om att barn aldrig aldrig är ett vapen att använda mot varandra och aldrig aldrig ska behöva känna att de inte kan säga vad de känner och tänker till eller om den andra föräldern, de ska inte behöva ha hemligheter och aldrig behöva höra att mamma eller pappa är på ett visst sätt, de ska aldrig behöva medla eller prata genom oss, aldrig höra några bråk (om det skulle bli några) osv. Jag pratade med barnpsykologer, skola och andra som vet hur barn funkar psykiskt. Vi fixade en lägenhet och skolskjuts - tog reda på hur allt skulle funka och hade en plan timad och klar - innan vi berättade detta för barnen.

När man sparkar undan all trygghet för sina barn skapar man så klart kaos - men vi vet nu att det gått så bra som det kan göra och att de tagit så lite skada som de kan ta av föräldrars separation. Vi har inte på något sätt varit perfekta i detta, ibland har det sluppit ur fel saker ur munnar på båda sidor föräldrarskapet och i släkten - men summa summarum har det varit bra.

Familjerådgivartanten var mållös och mycket förvånad när vi beskrev hur vi skulle lägga upp det på bytesdagarna - att vi hämtar - inte lämnar, för att det ska kännas bättre för barnen - alltid roligare att bli hämtad än lämnad tänkte vi. Att vi i möjligaste mån stannar en stund och kanske tar en kopp kaffe, pratar igenom alla de grejer som man behöver veta efter en vecka och kommande vecka. Lite som när man hämtar på dagis egentligen och fröknarna berättar vad som hänt under dagen typ. Hon sa:
Ja, det låter ju helt fantastiskt. Vi: Jaha, är det inte så man ska göra då? Hon: Jo, det som känns bäst för barnen är ju det man ska göra, men förstår ni hur ovanligt det här är?

Det vanligaste är tydligen att man inte alls ses utan att man hämtar/lämnar vid skolan och slipper se varandra....

Det här har vi gjort och efter några gånger har vi inte ens tänkt på att det var något vi pratade om innan att vi skulle göra. Det viktiga här är att vi helt separat från oss själva och varandra sätter barnen först och deras upplevelse av att vara skilsmässobarn ska bli så lite dålig som möjligt. Sen har det tom blivit så att vi ibland käkar ihop och åker vi på fotboll sitter vi tillsammans med gamla och nya familjemedlemmar - inte på varsin sida av planen - jag minns kylan mellan mina föräldrar och deras "nya" som otroligt jobbig och olustig, kalasen fick vara på olika dagar, de kunde inte vara på samma och om man visste att de skulle vara på samma ställe hade man en oro i magen hela veckan innan för kylan man visste skulle komma ända upp i vuxen ålder faktiskt - tills jag fick nog - det vill jag att mina barn ska slippa.

Det här gäller så klart allt man gör som rör barnen - att man försöker hjälpa varandra när det kör ihop sig och på det sättet hjälper man barnen! Väldigt många ser inte den kopplingen. Men våra barn tycker att vi ska bo i samma hus typ allihop och tror på riktigt att det skulle vara jättemysigt och gärna min lillasyster och hennes ungar med - då skulle de vara som allra lyckligast. Jag skulle aldrig kommit med det förslaget för mina skilda föräldrar haha. Jag skulle dock inte ha några probs att bo nära deras pappa och hans Wiktoria - men samma hus känns lite väl nära och jag tror de känner likadant :-).

Jag är inte dum i huvet utan förstår att alla inte kan få det att funka såhär, alla kan inte umgås med sina ex på ett spänningsfritt sätt av många skäl. Men jag anser att man som föräldrar har ett gemensamt ansvar att försöka underlätta för barnen. Det betyder att båda föräldrarna måste anstränga sig - om bara den ena gör det funkar det så klart inte!

lånad Bild från nätet

Det finns en gemensam nämnare i receptet för att lyckas med det vi gör. Det heter RESPEKT!
Respekt för varandra som människor och respekt för barnen!

Ja - som sagt hm var var jag.... - KAOS.

Hittade ett annat litet hus - jättefint och underbart läge - men bara två sovrum som var ganska små dessutom - men det fick bli vår nödlösning när vi nu hade 3 veckor kvar innan vi skulle stå på gatan (där kan man iofs tjäna bra stålars har jag hört..). Vi tackade ja muntligt och jag skulle ta fram ett kontrakt - har märkt att man blir poppis när man säger - ska jag fixa det eller har ni ett färdigt?

Sitter precis och letar efter min kontraktsmall och hittar den när telen ringer och jag får beskedet att han som skulle ha vår lägenhet backar ur och jag kan få tillbaka kontraktet om jag vill....

Jaohooppsan - kaos igen, nytt beslut måste tas på några timmar - och barnen, nu har de ställt in sig på det lilla huset med braskamin vid sjön. Men att flytta till ett mindre boende bara över vintern för att sedan förhoppningsvis hitta något större - när vi nu kunde få stanna blev inget bra - så vi stannar kvar här i 3:an med kuvösen ett tag till.

Nytt kaos - flytta hem tre lass med grejer från villan - det vi redan kört dit, få plats, möblera om - försöka jobba.....

Ja nu bor vi då i ett flyttkaos - jag försöker fixa mellan varven, jag har en plan men tiden räcker inte riktigt. Måste slänga ut mer grejer rensa hårdare i garderoben osv. Puh!!

Men men....
Veckan som varit har erbjudit en väldig massa möjligheter!! Så det lättar upp på molnfronten.

Budgeten blev klar, allt fixat med banken nu så det är bara att tuta och köra ... tuuuuuuut!
Återkommer till det - måste bara ta det här med kärleken..

Kärleken till andra

Jag tror jag börjar bli riktigt gammal - för jag tänker lite gammalt. 

lånad blid nätet

Jag har märkt att det är min kärlek till andra och den jag känner tillbaka är helt och hållet det som ger mig energi och drivkraft. Det är den som gör att jag älskar livet och jag tänker på detta ganska mycket just nu och är väldigt tacksam för den. Sen vet ni ju sen tidigare att jag har väldigt lätt att älska och tycka om människor även de jag knappt känner. 

Alla jag möter skapar en känsla i mig direkt - jag vet om jag gillar eller inte 8gillar ju oftast). Sen märker jag att alla jag tycker om massor kanske inte är så som jag, vissa människor är ganska kalla ganska länge - typ tills man haft en fest ihop - sen känner man varandra och kan förmedla värme. Märkligt det där, men det har säkert med att man blivit bränd och huggen i ryggen för många gånger att göra. Jag har ju inte det, nästan aldrig. Så mitt oskyddade hjärta helt utan murar springer runt och tycker om folk helt enkelt och jag gillar det. 

Hoppas att jag aldrig blir bränd så jag blir kall! Jag tror iofs att jag klarar några brännskador eftersom jag i så många år klarat mig utan och vet att man mår bättre av att tycka om många och bli sårad av få än att tycka om få för att man är rädd för att bli sårad. Tror också man sårar färre själv om man försöker vara varm för det mesta. 

Nu vet ju inte jag på riktigt hur många som tycker jag är en kall jävel som sårar folk - men jag tror inte det är så många. Kanske skulle göra en enkät och skicka ut...... näää det skulle nog vara lite självdestruktivt eftersom det förmodligen slutar med 80/20 som i alla sammanhang och då skulle jag bli skitledsen över de där 20% som tycker jag sårat dem och undra vad jag kunde gjort annorlunda. Jag vet att jag ibland kan uppfattas som lite hårdare än jag är och lite hårdare än vad som kan tyckas nödvändigt - men det sker mest i pressade situationer när jag jobbar och det krävs att någon lyssnar och förstår vad jag säger NU - inte SEN. Typ såhär: 

Det har regnat hela sommaren och gräsmattorna på Gränsö är väldigt mjuka - här förstår folk vanligtvis inte att man då inte kan köra in med ens en personbil utan att det blir märken eller att man kanske kör fast - för normalt tänker man inte så mycket på en gräsmatta helt enkelt. 

Då skickar vi ut info om detta veckan innan på mail - sen sätter vi upp skyltar och avspärrningar och informerar igen muntligt och i pappersform vid incheckningen. Jess på fältet står som gestapo där hon hinner och stoppar de som troligen inte läst något av infon eller sett några skyltar - kanske kört över ett avspärrningsband. Då kan jag vara lite hård och saklig! 

J: STOP!! - har du fått mitt tillstånd att köra in på gräset???? 

X: Ööö hehe nä (ler), men vi brukar alltid kunna göra det, min bil är så liten och nätt (troligen lite överlastad och smala däck dock).

J: Ja, men nu har det regnat hela sommaren och du kanske såg skylten där och bandet som ligger under din bil? 

X: Ööö jaha titta där står det en skylt ja.. Men nu är jag ju inne - lika bra att fortsätta då..

J: Här kan du inte köra, gör du det ändå och det blir skador kommer vi att fakturera dig eftersom vi får en faktura på det. Jag föreslår att du kör den här vägen och parkerar där borta - du får bära grejerna 5 meter i stället för 1 meter det kan väl vara ok (ler)? 

X: Ok då.

J: Jättebra, tack så mycket (ler).

Här i början är jag kanske ibland lite väl barsk på pannan och rösten, vet inte om det går att göra det annorlunda - för att snabbt få dem att förstå att det är allvar och viktigt (finns ingen tid för långa diskussioner om gräsrötters bärighet) - de flesta tycker ändå att gräsmattor är en skitsak - men 50 000kr i reparationer är inte en skitsak, så det tycker inte vi. Önskar att jag hade samma framgång med barnen med denna teknik :-). Jag är inte alltid en snäll mamma det är ett som är säkert. De reagerar liksom inte på den där pannan och röstläget. 

Sen är det ju inte så att jag medvetet tänker på hur jag ska hantera olika situationer som kan uppstå när man jobbar med mässor och event - det bara sker och efteråt kan man känna att man kanske var lite onödigt hård ibland - även om det fick precis det resultat man ville ha. Visst ibland när man på förhand vet att man är på väg in i en överhettad konflikt mellan olika utställare eller mc klubbar som fått för lite plats (alltid mitt fel = alltid min konflikt att lösa) - hinner man ju tänka lite på vägen dit, djupa andetag och sedan reda ut skiten liksom. I konfliktlösning på jobbet är jag sällan hård dock - eftersom det inte funkar så bra, borde tänka likadant hemma - varför gör man inte det :(. Kanske ska ta på mig en walkietalkie här hemma och låtsas att jag är på jobbet när jag vill att ungarna ska lyssna haha. 

Vad hände nu med dagens blogg egentligen. Skulle ju bara skriva några rådet om kärlek för jag känner mig väldigt kärleksfull idag och ingen här hemma att smeta ut den på liksom.

Saknar mina barn som fan och då blir jag lite extra kärlekskrank och närhetsbehovet ökar - då åker min älskling iväg i flera dagar på jobb. Så jag hånglar lite med er i stället. 

Tack för att ni ställer upp på det, om än ganska ofrivilligt och oförberett. Men trevligt eller hur?!

Skulle ju skriva om tårteriet också men fan klockan tickar och jag mååååste göra klart bokföringen typ nu ju. 

aaa lite hinner jag..

Müsli

Jaaaaa - jag fick det företagsnamn som passar mitt företag allra allra bäst! 

Känner ändå att jag vill förklara eftersom inte alla vet hur det är tänkt: 

Müsli = blandning, mix

Tjänsterna jag säljer är en väldig blandning, mix. 

Jag gör: 

Tårtor - alla slags! Gärna special tårtor hur knäppa som helst! 

Kan bli ett och annat litet event kanske..

Tjänster jag säljer:

Kontitortjänster: (dvs man kan hyra in mig på timmar för att utföra kontitor el liknande arbete när det kör ihop sig) 

- har avtal med Frunchlådan som är min samarbetspartner i allt som rör TÅRTOR osv. 

Redovisning - av enklare slag.

Konferensaktiviteter 

Evenemangs koordinering

Projektledning

RUT tjänster 

Kan också ta projektuppdrag med sälj, kundservice och liknande. 

Förmedlar tjänster genom partners:

Fastighets och trädgårds skötsel, hushållsnära tjänster.

Bröllopskoordinering

mm

Ja alltså jag tänker som så att ni säger vad ni behöver hjälp med så fixar jag det. Nå´n slags allserevice men det är ju ett skittråkigt ord. 

Så, Müsli det är jag och jag har ett gäng partners helt enkelt. 

Min lillasyster säger att det här är "vårt" företag - hon har ju iaf bakat en tårta en gång och läst företagsekonomi A - så hon tycker hon är kvalificerad att vara ett havregryn i min Müsli. Men tyvärr sis - du har en bit kvar och vad jag minns så var den där tårtan inte så värstans snygg - men min första var inte det heller så det kan ju ta sig ;-). Men jag förmedlar gärna makeuptjänster också så där kan du få va med! Där äger du och jag suger som kidsen säger :) 

Allt är lite snurrigt just nu, formen håller på att sätta sig och många saker hänger lite i luften ännu - de närmaste veckorna kommer att avgöra på hur mycket tid jag ska jobba med företaget. Tårtorna står i fokus just nu eftersom det är så satans roligt och vi har fått så fin respons på vårt teamwork Nathalie och jag. 

Försöker skapa min hemsida och logo nu med. Det tar massor av tid så klart men det är så kul och jag har alltid velat göra det. Det här med logo är lite knepigt - för den ska synas i stort och smått, inte kosta en halv förmögenhet att trycka, vara enkel och snygg men ändå nå´t man kommer ihåg.  

Har ni tips tar jag gärna emot - skicka bilder på färg och form ni tror skulle passa eller kludda på ett papper, fota och messa till mig. Jag samlar alla intryck och hitter på nå´t :-) 

Självklart mailar ni eller ringer om ni vill boka mina tjänster, tårtor eller träffas om en diskussion för idéer ni går och grunnar på och vill ha hjälp med eller göra tillsammans med mig - just nu finns jag öppen för alla förslag, men vänta inte för länge saker händer snabbt :-) 

Än så länge finns jag bara i verkligheten och på FB - hemsida kommer. 

info@muslivastervik.se

0733-747722

facebook.com/muslivastervik

Just ja - bokföring.....