Full fart - en bra start!

Tjenahejsan. 

Nu har saker börjat landa, lite i alla fall. Saker lyfter och landar eller hamnar i "kill your darlings land" lite titt som tätt här.

Just nu sitter jag med en nyöppnad "Xide"(öö jag trodde det var ett R på slutet hm) för jag insåg att det är lördag kväll och jag har inte tagit lunchrast än.

-Då kan det bli så att en normalt ganska logisk och ibland intelligent hjärna bestämmer att Xide är bra lunch och dessutom tvingade min något utsvultna hjärna mig att ringa på en pizza med hemkörning. EN TIMMAs leveranstid var det och jag sa ändå ok. Fan så idiotiskt! På en timma hinner man ju slakta en ko och laga en gourmet middag! Fast det orkar jag ju inte. Dessutom beställde jag två pizzor - kändes så ensamt och eländigt att bara beställa en. Som att jag var en lat, fet, alkoholiserad hackermorsa som blivit fråntagen sina barn för de inte fick vettig mat och hon bara satt vid datorn hela dagarn - så kändes det för att jag sitter ensam hemma hela dagen och då sa jag två pizzor......

Jag är nog sjuk i huvet ändå!?

-För jag vet väl att det är precis lika ok (eller inte ok) att äta pizza ensam som att vara ett helt gäng - ändå kändes det inte så ... alls. Jag har ju inte ens förtjänat den med hårt kroppsarbete - som en flytt typ.

Men jag kom ju på nu att min älskling jobbat sen 10 i morse och bara käkat lite lunch, han kommer hem i natt nå´n gång och då blir han ju skitglad om det finns pizza till honom (och sen kommer ångesten när han smällt i sig den kl 2 på natten utan att ens varit på fest - eller det har han ju, men jobbat på fest är ju inte samma sak). Jag vill ju alltid att han ska vara skitglad - så jag köpte massa vinegum åt honom förut också - då kändes det också lite bättre att jag köpte massa godis till mig.

Hm - jag som trodde att jag gjorde grejer för andra för att göra dem glada - nu ser det ju inte riktigt ut så känner jag - när jag läser vad jag skrivit.....

Jaja - äta pizza ska jag iaf, jag är ashungrig - men lär väl hinna supa mig full innan den kommer då kanske...

Full Fart

Jo det jag egentligen skulle säga var ju det att: 

Den senaste veckan har jag haft lite svårt att sova - min hjärna har gått på högvarv med alla roliga nya projekt (jo jag råkar ju tycka att även ekonomi och redovisning är kul). Men allt är ju typ lite hemligt fortfarande så jag kan ju inte berätta så mycket. Men hjärnan gick i banor som - ta något deltid eller heltidsjobb och köra bolaget på fritiden (haha) eller bara köra helt enkelt. Det var inte så enkelt, men min magkänslabarrometer började prata med mig efter ett möte i förrgår. Jag vill inte vara bunden till en anställning! Jag vill vara fri att hitta på och hoppa på sådant som kan tänkas dyka upp på vägen (fast trygghetsknarkaren i mig sa - är det så klokt - mellan varje tanke). Så så får det bli!!

Det är två ganska stora event jag hålls med nu: ett i egen regi (med massa andra duktiga folk så klart) här i stan. Ett annat på annan ort med annat duktigt rutinerat folk - där jag är inhyrd för att göra ett gäng saker som jag vet att jag är wedit bra på - så det ska bli jättekul att se varthän det leder! Det ena får jag alltså betalt för, det andra har jag ingen aning om om det blir några pengar i - det är sådan´t man får ta när man hittar på grejer. 

Så är det ju ett gäng redovisningskunder under uppstart och lite tårtor hit och dit - så jag har häcken full just nu och måste ställa in min huvud på att gå upp tidigt, sminka mig och ev också ta en sväng runt kvarteret på morgonen för att "åka till jobbet". 

-Det var lillsyrrans unge Nora (13år) som tyckte det var lite sunkigt och B att liksom sitta i pyamas helt okammad en hel dag bara för att man jobbar hemma (lyxigt tyckte jag tills hon sa så). Bättre att snygga till sig och "åka till jobbet" och sen när arbetsdagen är slut ta cykeln runt kvarteret åt andra hållet och åka hem! Hon är väldigt klok Nora! Jag tror jag ska kidnappa henne lite och lära upp henne på ett och annat! Tror hon är lite mer arbetsglad än mina egna små slavar som tycker det är döden att dela ut flyers om barnevent på stan. Återkommer till mina egna små här om en stund - de har lurat mig i flera år......

Jomen - just nu är det full fart och några av de saker som hängt i luften är nu avklarade och jag vet nu att jag kommer köra mitt eget fullt ut - jag hoppar och vecklar ut vingarna som jag vet finns där i armhålorna (vad är det annars som sticker ut varannan dag?).  

Jag tror aldrig jag har känt mig så fri som nu! Det är en underbar känsla (har bara druckit två klunkar alltså så jag är rätt nykter än) även om jag vet att det innebär att jag kommer att jobba jämt - om inte annat mentalt. Som nu har jag suttit en hel lördag med en marknadsplan och lite fakturabetlaningar på företagen - för att jag vill det. Kidsen är hos far sin och älsklingen jobbar - så varför inte (aa träna hade jag ju kunnat klämma in iofs)? I morgon är det söndag och då ska jag göra klart min hemsida - och så måste jag nog träna med då. 

Oj nu kommer pizzan redan!! Det tog inte ens 30 minuter - tur jag inte stod i duschen! 

Jo barnen har lurat mig!!!

I torsdag skulle jag åka kl 5 på morgonen och hade inte riktigt planerat att Magnus inte var hemma (han var i Värnamo på jobb) så jag hade inte riktigt fixat någon barnvakt på morgonen. Bästa Vivan (svärmor) ställde upp så klart (hon har varit dagmamma en gång i tiden och dessutom fostrat typ 8 barn så jag visste att de inte kunde bli mycket bättre - men inte hur bra). 

Så Vivan kom hit på onsdagkvällen och slaggade i Emils säng. Jag blev förvånad redan här på kvällen då Emil helt gulligt bäddade rent sin säng självmant och la dessutom dit en extra filt lite som överkast - för att Vivan inte skulle frysa (i kuvösen - inte så varmt där). Jag blev lite extra stålt över honom då :-) men jag anade inte det som väntade. 

Ludde visade också lite på lagandan när de skulle lägga sig. Ni vet -jag får slääääpa upp dem varje morgon och Ludvig grymtar i sängen tills 5 minuter innan taxin går om att allt är jävligt och eländigt och han är sååå trött - ja ni vet! 

När jag nattar säger jag uppmanande en extra gång: "Nu är ni duktiga och går upp i morgon bitti när Vivan väcker er, så hon inte behöver tjata!" 

Ludde: "Ja men det är väl klart att vi ska" Jag:"Jaså, hur menar du då?" Ludde: "Amen det är ju första gången Vivan är barnvakt på morgonen - då får man ju va lite extra juste så klart!!" Jag:"Haha ok, kan ni inte va det mot mig med då?" Ludde "Nae". 

Jag ringer Emil kl 6.15 (när hans larm också skulle ringa - Vivan hade ingen väckarklocka) - frågar:  "Är du vaken" Emil:"Ja" - sen bryts samtalet eftersom vi var i smålandsskogen som gud glömde (finns inget vettigt kaffe och ingen mobilteckning). Sen 6.38 skickar jag ett sms: är Ludde och Moa vakna? Svar: Nej. Jag: Vivan? Svar:Nej 

Gaaaa tänker jag - taxin går 7.05. Jag: väck dem då! Sen ingen täckning igen....

När jag så kommer hem på eftermiddagen och Vivan kommer förbi så berättar hon om morgonen. 

Det visar sig att de små luringarna smög omkring helt tyst och klädde på sig och käka frukost helt själva - när Vivan vaknade trodde hon att det var jag som var på väg kl 5. Men då var klockan nästan 7. 

3 små änglar vaknar, klär på sig, äter utan att väcka plastisfarmor som sover med öppen dörr i kuvösen bredvid köket. Sen är de klara och går ut till taxin innan den ens kommit! 

Nu vet jag vad de kan - ska minsann ställa deras väckarklockor 10 minuter innan min i fortsättningen. Undrar hur man gör för att förtjäna sådana mornar!!?? 

För fan - pizzan kallnar ju - hinner inte korra nu igen då. Hej så länge!