Grubblerier och brydderier - en så´n dag!

Ibland gör det ont i hjärtat. Ibland vet man varför, ibland inte! 

Idag är en så´n hjärtesmärta dag. De brukar börja med att man inte kan somna - grubblar, saknar och
sån´t. Och är den delen av hjärnan - som är i direkt uppkoppling med hjärtat - igång går det inte att få stopp på den. Jag provade med TV´n i natt efter några timmars vändande och vridande i sängen. Jag somnar ju till bra filmer så en dålig borde ju vara toppen. Det var det. Men när jag låg där och somnade och vaknade om vartannat, för de höjer ju som fan i reklampausen, blev jag ju för trött för att gå tillbaka till sängen - så lyckades jag sabba ännu lite mer av natten. Till slut släpade jag mig ändå dit och sov gott resten av natten. Meeeeen inte var det borta för det!

Det blir lätt såhär när barnen inte är här, då tål jag inget och behöver mycket (som jag sagt innan). Då kan jag bli ledsen för en ton jag läser in i ett mail eller sms, analyserar allt folk INTE säger - det här är jag skitbra på - fast oftast har jag tydligen fel.

Massa jobb lyckades spola bort smärtan en stund - men så fort jobbmode stängs av en stund är den där igen.

Idag har haft ett ledmotiv för att det är en finstämd sång liksom, jag har nog inte ens lyssnat på texten - bara följt med i känslan och gapat READ ALL ABOUT IT, READ ALL ABOUT IT när ingen hör. Här: live på os avslutningen, inte perfekt sång men ack så vackert och känslosamt liksom.

Så när det släpper blir det ju sådär extra skönt och då blir jag helt gråtig för att jag är så lyckligt lottad i livet, haft tur i kärlek och allt det där ni vet (tur i pengar kan dra åt helvete). Vill bara hålla om min älskling hårt och länge och aldrig släppa (fast det måste man ju). Så var han tvungen att åka och repa för storspelning och sen tvingar jobbet iväg honom till Sveriges mörkaste regnhåla Växjö igen (hur överlever folk där - lyckopiller??).

Det här är kanske det som kallas separationsångest eller PMS - men jag går ju på stabila hormoner så PMS ska det ju inte vara - men liknar det väääldigt mycket. Eller som när man är gravid och inte kan se på djursjukhuset eller knappt Masterchef heller utan att stortjuta! Och bara vill äta godis. Men jag blir inte aggressiv - bara på djupet ledsen och låg och måste ha massor av kramar och pussar och fina ord viskade i örat jättemycket!

Måste va skitjobbigt att leva med mig tänker jag!

Så nu när jag skulle lägga in en happy song för att avsluta så insåg jag ju att jag måste sova helt ensam i natt med mitt lilla sköra hjärta som vibrerar hit och dit i glädje, lycka och vemod hela tiden och ingen som kan stabilisera det, hålla i det lite.

Hm kanske bäst jag ber Magnus packa ner det i väskan och ta det med sig bara, lugnast så - om han kommer ihåg att få med det hem...... ;)

Nä, det blir ingen happy song. Försöker muntra upp mig med lite bokföring ist - det var ju ändå det jag skulle göra här vid datorn nu!