Jag har skaffat en älskare....

mmmm.

Var kompledig i fredags och det är lite farligt för mig att få för mycket tid för mig själv. Sist bestämde jag ju mig för att säga upp mig från jobbet.

Nu började den lediga dagen på Lillön - upp och studsa kl 04.45 (galet tidigt och muuyysigt).

Sen shoppa lite supergott tomatbröd på Saltisbageriet och sen långfrukost hemma, städa sen sola någon halvtimma till kaffet och sen hamna jag vid datorn såklart!

Och plötsligt var klockan dags att åka och hämta barnen i Totebo snart. Då - precis då med lite kort om tid och sådär - bestämde jag mig för att skaffa den här grejen:

Mmmm, jag är kär!! Sen hade jag ju inget skrivbord heller så jag brände iväg till Jysk och shoppade ett fint ett och så blev jag kär i stolen med så den fick följa med!
Jag tror inte att det gör Magnus så mycket att han inte får all min uppmärksamhet här när barnen sover - han är också lite förälskad tror jag faktiskt!!

Det här hände inom loppet av en timma! När jag tar beslut och shoppar är det snabbt, effektivt och aningens impulsivt! Men det är inte så ofta! Sist var det en säng och det är ju snart ett år sen ju!

Det här med långdragna beslut är inte min grej alltså! Fast jag lyckades hejda mig från att köpa soffan med. Min mörkröda i plysch får hänga med ett tag till. Men det var bara för att jag ville ha Magnus åsikt på soffan och han inte kunde svara just då - som avgjorde att jag inte beställde.

Ibland får jag för mig att jag har pengar liksom - konstigt det där. För egentligen behöver jag matbord med stolar, soffa, en bra termos, en större lägenhet och lite sån´t före en Imac - men jag känner ändå att det var rätt!!

Eller kände! Idag pajade Tessas (världens bästa Tessa som fixar allt med tekniken och programmen och grejer på jobbet) - Imac som bara är 2ÅR gammal!!! Förmodligen blir det verkstad för den 2 månader efter att garantin gått ut. Trodde inte det om Apple - de brukar ju leverera kvalitet!!

Ja, fast när det gäller IP uppdateringar så är det ju rent livsfarligt - har inte vågat någonsin för man hör skräckhistorier om att de bara är helt tomma sen. Jag har ju mitt LIV i min IP - alla kontakter privat och i jobbet - kommer ju knappt ihåg ett enda nummer ens!

Eftersom lagen om attraktion funkar åt båda håll så var det ju precis så det blev. "Ett problem uppstod och det går inte att återställa din IP" - jaha va fan liksom! Ingen plan för hur fixar vi det här eller nå´t bara så är det, skyll dig själv!! Eftersom jag surfar med IP kunde jag inte återställa - då måste man ha internet.

Det var lite komiskt att detta hände samtidigt som vi kolla på 2012 - världen rasar, flodvågen dödar allt utom Afrika och min IP pajar!! Jag bröt inte ihop faktiskt! Kände att det är faktiskt ändå bara en telefon - jag har fast mark under fötterna mina barn sover sött och älsklingen sitter bredvid och ser också lite panikslagen ut. Men jag trodde jag skulle bli mer hysterisk när det hände - för jag visste ju att det skulle hända - jag beställde det ju t.o.m - korkskalle!!!

Life goes on och idag på jobbet lyckades jag få igång den iaf - nu ska jag bara försöka få tillbaka mina appar i telen också - hoppas det funkar!!!

Saknad, utflykter och latmasken vann..

Saknad

Såhär ska det ju va på lördagmorgonen!!

Mmm, nu har barnen varit i Totebo en vecka och några dagar. Vaknade i går med en stor klump i magen och drabbades som av en käftsmäll. Total megasaknad!!
5 dagar kvar tills jag får tillbaka dem, sugigt (som Ludde skulle sagt)!

Utflykter

Vi fyller tiden av barnlöshet (så kanske man inte får kalla det alls egentligen, men vad heter det då??). Med träning och utflykter. Magnus kan ju alla fina ställen här och det visar sig att jag har ju inte sett mycket av Västerviks vackra platser inte!! Så vi packar ner lite kaffe och sen går eller åker vi i gryning, skymning eller mitt på dan till alla vackra platser vi kan hitta och hinner med! Wedit mysigt - när man sitter där i solen på en klippa vid havet - fast ändå hemma liksom - så får hjärnan fritt spelrum och en paus från verkligheten.

Nu vet jag vad jag ska göra för att få fart på kreativiteten - inte dricka vin och hoppas att ramarna i fyrkanten ramlar ner - nä man ska:

*Åka till en klippa vid havet (eller annan vacker plats).
*Se till att vara rätt klädd på kropp och fötter (att bli för varm eller frysa stör).
*Helst ta med den man älskar - om det är en kreativ person som helst inte har ramar alls - annars får älsklingen stanna hemma! Idédödare ska man inte ha med sig!
*Ha med nåt varmt att sitta på och sen glo ut i havet/skogen bara - bara glo rätt ut helt tyst och rensa huvet lite först!
* Sen om man har älsklingen med sig så hånglar man där på klippan - lite bara!! Sådär lagom att man får ett rus genom kroppen liksom - svinbra för kreativiteten!! Om man fick lämna älsklingen hemma eller inte har någon får man väl fantisera upp det där ruset i stället - kom ihåg att sluta i tid bara!!!!
* Sen häller man upp kaffet och börjar prata - poff chong så har hjärnan dragit igång!!

Latmasken vann...

Japp - ni ska ju inte tro att jag har prommenerat till jobbet den här veckan!! Inte en enda gång faktiskt.
Måndag - oj hade ju massa jobbgrejer med mig hem när jag VABade förra veckan, 25 pärmar och en dator kan jag inte bära med mig!
Tisdag: Skulle vaktis komma och kolla lite grejer (vilket är en historia för sig) - så det funka inte då heller, var ju tvungen att ta mig ut snabbt sen!
Onsdag - hade inte sovit ett skit så jag prioriterade att snoooza
Torsdag - nä
Fredag - nä
Så dååååligt!!
Fick in 2 träningspass och ett par lunchprommenader iaf och det är ju inte kattskit!

Ny vecka nya tag!!

A just det...

En liten tårta till min plastissyrra pressade jag in i helgen med. Jag var inte så nöjd, men syrran och gästerna var nöjda med smak och utseende - så jag kan nog sova gott i natt då iaf.

Adios!



Att begära skilsmässa från jobbet....

Ja, som ni kanske vet sa jag upp mig från jobbet förra veckan. Eller ett av dem iaf.

Jag tog beslutet dagen innan när jag låg här hemma med en sjuk Moa. Ögonbrynen börjar trilla av och då är det dags att säga stopp. Ni som följt mig här vet ju hur mitt liv ser ut i november då julmässorna är (annars kan ni bara läsa in er på november här).

Men ni ska veta att det här inte var ett lätt beslut!! Det var faktiskt exakt precis lika svårt som att ta beslutet att skiljas. Och lika jobbigt var det att spotta ur sig orden.

Det kanske låter sjukt att jämföra sitt jobb med sitt kärleksliv, men för mig har mitt jobb inneburit väldigt mycket kärlek. Jag har älskat mitt jobb och gör det fortfarande, jag kommer vara extremt ledsen den dagen jag slutar i början av augusti. Jag älskar miljön jag jobbar i, mina arbetskamrater, kollegor, samarbetspartners och kunder. Alla är så snälla och trevliga mot mig och med vissa är det nästan familjerelationer man utvecklat.

Jag har lärt mig otroligt mycket på Gränsö, helt sannslöst mycket och jag kommer i hela mitt liv vara oerhört tacksam för den tiden och se tillbaka på det som en otroligt rolig, utvecklande tid som också varit väldigt jobbig - det gör ont när konppar brister heter det visst haha.

Men nu känner jag att det är dags att göra något nytt kanske lära mig en ny bransch tom. Jag är ju lite störd (det har jag nog berättat)  -  mina intresseområden är lite ovanligt spridda (jo det är dokumenterat av psykologer haha). Jag är intresserad både praktiskt och teoretiskt i ett vitt spektra av ämnen och branscher och har en logisk förmåga som ligger lite över normalnivån (a det här är fint haha). I mitt jobb på Klarkullen och HojRock har jag nytta av detta hela tiden.

Jag har nu 6 månader på mig att hitta det perfekta jobbet hos den perfekta arbetsgivaren, har också skaffat en F-skattsedel för att kunna ta lite småuppdrag (eller stora för den delen) och baka en o annan tårta till bröllopsarrangörer.

In fact!
Om några timmar ska jag faktsikt på möte hos en presumtiv arbetsgivare - det verkar väldigt spännande och ska bli intressant att höra vad det är för tjänst de ska tillsätta. Vet bara att de vill ha en projekt/produktionsledare. Spontant känns det som en passande tjänst för mig - men vi får se om de har någon mjölk till kaffet - en viktig grej om man vill impa på mig hahaha.

Oj nu blev det visst flyttat till i morgon - jaja, det funkar ju det med.


HojRock?
Ja hur blir det då med HojRock nästa år??
Jag vet faktiskt inte än - allt beror på vad som händer på vägen fram till dess.
4 månader har jag som tjänst på Seaport och HojRock - det kan man ju inte leva på ett helt år - fast det vore underbart om det var så såklart!

När jag ser den här bilden fattar man hur stort det är och jag har väldigt mycket känslor för det här evenemanget! Hur tufft det än är att jobba med!

Min roll där nästa år vet jag alltså inget om i dagsläget - men jag tänker inte släppa det bara sådär! Mitt kontrollbehov är för stort och mitt engagemang också. Framtiden får utvisa helt enkelt!

PGs baby som jag också adopterat! HojRock i mitt hjärta - låt mig besjunga dig nu tra la la la la la la laaaa........hm

En heelt annan grej:
Överklagan till tingsrätten

Ni kanske kommer ihåg att livet fucka upp i maj förra året annars kolla här.

Glömde ju berätta hur det gick. Jag skickade ju in överklagan då i början av juni. Sen hörde jag inget och tog för givet att jag kanske skickat den fel eller något. Men icke - för någon månad sedan - nästan ett halvår efter att jag skickat in den då - ringer de från tingsrätten och undrar om jag fortfarande vill driva målet. Hahaha - hade ju nästan glömt bort allt. Han sa "enligt kommunen har ni löst det på ett bra sätt så det kanske inte är aktuellt att driva det"

Jag: "Hahaha - nä VI har inte alls löst det. JAG och mina arbetsgivare har hittat en tillfällig och ganska dålig lösning som innebär att jag flexar som en galning för att Moa inte ska behöva vara hemma utan vuxen närvaro"

Han: "Ok då tittar vi på det, förlåt att det dröjt så"

Detta var säkert i november eller december - ja sen har jag såklart inte hört ett ljud från dem. Moa hinner nog ta studenten innan det här blir klart. Men om jag får rätt innebär det att det blir prejudicerande - dvs andra kan ha glädje av detta i framtiden - och då har jag ändå vunnit på nå´t sätt.

Vikten, hälsan, mc kortet och kärleken?
Aa, jag har gått ner 3,6 kg hittills sen i början av januari så det går fint skulle jag säga. Ett litet aber bara är ju att det är 6,4 kg kvar och bara 7 veckor. Så jag måste lägga på ett kol nu!

Men vi har verkligen kommit igång med prommenerandet! Morgonpromme nästan varje vardag - det trodde jag ju aldrig skulle hända!! (Jag älskar ju att soooova) Jag ska också börja gå till jobbet när barnen inte är här det ska nog sätta fart på förbränningen. Blir ju en mil powerwalk/dag. Förvarnar mina kollegor här bara - jag kommer stinka svett varje dag fr.o.m. nästa vecka då det sämsta med att motionera på vägen till jobbet).

Hälsan: Jorå nu (igen) verkar kroppen hel efter 2,5 helvetesmånader av operationskonvalicens. Järnvärdet var senast på 109 (av 120) vilket ju är bättre om än inte bra. Men jag är normalpigg nu skulle jag säga. Så var det det med ögonbrynen då som inte är bra - men jag har ju vidtagit åtgärder där så det kommer nog att räta upp sig ganska snart!
Jag skulle helt enkelt kunna säga: Jag mår bra nu! SKÖNT!!

Kärleken ja: Lika het och stark som tidigare - det är ju riktigt härligt att vara kär. Fast jobbigt med - jag vill ju styra själv, men nu styr känslorna och det kan jag inte kontrollera - jobbigt för att jag är ett kontrolltroll (på rehab) i grunden. Men allt det härliga är ju värt besväret med det jobbiga.

Utvärdering:
Singelliv vs Kärleksliv= 0-1
Kärleken vinner matchen varje gång! Jag tror min singelsommar var helt tillräcklig för att täcka behovet av att "leka av mig" som alla tjatat om. Det är dessutom väldigt annorlunda att leva i ett förhållande HELT UTAN svartsjuka. Man är fri och det är ju det som är viktigt!

Pösss