Jag tog beslutet dagen innan när jag låg här hemma med en sjuk Moa. Ögonbrynen börjar trilla av och då är det dags att säga stopp. Ni som följt mig här vet ju hur mitt liv ser ut i november då julmässorna är (annars kan ni bara läsa in er på november här).
Men ni ska veta att det här inte var ett lätt beslut!! Det var faktiskt exakt precis lika svårt som att ta beslutet att skiljas. Och lika jobbigt var det att spotta ur sig orden.
Det kanske låter sjukt att jämföra sitt jobb med sitt kärleksliv, men för mig har mitt jobb inneburit väldigt mycket kärlek. Jag har älskat mitt jobb och gör det fortfarande, jag kommer vara extremt ledsen den dagen jag slutar i början av augusti. Jag älskar miljön jag jobbar i, mina arbetskamrater, kollegor, samarbetspartners och kunder. Alla är så snälla och trevliga mot mig och med vissa är det nästan familjerelationer man utvecklat.
Jag har lärt mig otroligt mycket på Gränsö, helt sannslöst mycket och jag kommer i hela mitt liv vara oerhört tacksam för den tiden och se tillbaka på det som en otroligt rolig, utvecklande tid som också varit väldigt jobbig - det gör ont när konppar brister heter det visst haha.
Men nu känner jag att det är dags att göra något nytt kanske lära mig en ny bransch tom. Jag är ju lite störd (det har jag nog berättat) - mina intresseområden är lite ovanligt spridda (jo det är dokumenterat av psykologer haha). Jag är intresserad både praktiskt och teoretiskt i ett vitt spektra av ämnen och branscher och har en logisk förmåga som ligger lite över normalnivån (a det här är fint haha). I mitt jobb på Klarkullen och HojRock har jag nytta av detta hela tiden.
Jag har nu 6 månader på mig att hitta det perfekta jobbet hos den perfekta arbetsgivaren, har också skaffat en F-skattsedel för att kunna ta lite småuppdrag (eller stora för den delen) och baka en o annan tårta till bröllopsarrangörer.
In fact!
Om några timmar ska jag faktsikt på möte hos en presumtiv arbetsgivare - det verkar väldigt spännande och ska bli intressant att höra vad det är för tjänst de ska tillsätta. Vet bara att de vill ha en projekt/produktionsledare. Spontant känns det som en passande tjänst för mig - men vi får se om de har någon mjölk till kaffet - en viktig grej om man vill impa på mig hahaha.
Oj nu blev det visst flyttat till i morgon - jaja, det funkar ju det med.
HojRock?
Ja hur blir det då med HojRock nästa år??
Jag vet faktiskt inte än - allt beror på vad som händer på vägen fram till dess.
4 månader har jag som tjänst på Seaport och HojRock - det kan man ju inte leva på ett helt år - fast det vore underbart om det var så såklart!
När jag ser den här bilden fattar man hur stort det är och jag har väldigt mycket känslor för det här evenemanget! Hur tufft det än är att jobba med!
Min roll där nästa år vet jag alltså inget om i dagsläget - men jag tänker inte släppa det bara sådär! Mitt kontrollbehov är för stort och mitt engagemang också. Framtiden får utvisa helt enkelt!
 |
| PGs baby som jag också adopterat! HojRock i mitt hjärta - låt mig besjunga dig nu tra la la la la la la laaaa........hm |
En heelt annan grej:
Överklagan till tingsrätten
Ni kanske kommer ihåg att livet fucka upp i maj förra året annars kolla här.
Glömde ju berätta hur det gick. Jag skickade ju in överklagan då i början av juni. Sen hörde jag inget och tog för givet att jag kanske skickat den fel eller något. Men icke - för någon månad sedan - nästan ett halvår efter att jag skickat in den då - ringer de från tingsrätten och undrar om jag fortfarande vill driva målet. Hahaha - hade ju nästan glömt bort allt. Han sa "enligt kommunen har ni löst det på ett bra sätt så det kanske inte är aktuellt att driva det"
Jag: "Hahaha - nä VI har inte alls löst det. JAG och mina arbetsgivare har hittat en tillfällig och ganska dålig lösning som innebär att jag flexar som en galning för att Moa inte ska behöva vara hemma utan vuxen närvaro"
Han: "Ok då tittar vi på det, förlåt att det dröjt så"
Detta var säkert i november eller december - ja sen har jag såklart inte hört ett ljud från dem. Moa hinner nog ta studenten innan det här blir klart. Men om jag får rätt innebär det att det blir prejudicerande - dvs andra kan ha glädje av detta i framtiden - och då har jag ändå vunnit på nå´t sätt.
Vikten, hälsan, mc kortet och kärleken?
Aa, jag har gått ner 3,6 kg hittills sen i början av januari så det går fint skulle jag säga. Ett litet aber bara är ju att det är 6,4 kg kvar och bara 7 veckor. Så jag måste lägga på ett kol nu!
Men vi har verkligen kommit igång med prommenerandet! Morgonpromme nästan varje vardag - det trodde jag ju aldrig skulle hända!! (Jag älskar ju att soooova) Jag ska också börja gå till jobbet när barnen inte är här det ska nog sätta fart på förbränningen. Blir ju en mil powerwalk/dag. Förvarnar mina kollegor här bara - jag kommer stinka svett varje dag fr.o.m. nästa vecka då det sämsta med att motionera på vägen till jobbet).
Hälsan: Jorå nu (igen) verkar kroppen hel efter 2,5 helvetesmånader av operationskonvalicens. Järnvärdet var senast på 109 (av 120) vilket ju är bättre om än inte bra. Men jag är normalpigg nu skulle jag säga. Så var det det med ögonbrynen då som inte är bra - men jag har ju vidtagit åtgärder där så det kommer nog att räta upp sig ganska snart!
Jag skulle helt enkelt kunna säga: Jag mår bra nu! SKÖNT!!
Kärleken ja: Lika het och stark som tidigare - det är ju riktigt härligt att vara kär. Fast jobbigt med - jag vill ju styra själv, men nu styr känslorna och det kan jag inte kontrollera - jobbigt för att jag är ett kontrolltroll (på rehab) i grunden. Men allt det härliga är ju värt besväret med det jobbiga.
Utvärdering:
Singelliv vs Kärleksliv= 0-1
Kärleken vinner matchen varje gång! Jag tror min singelsommar var helt tillräcklig för att täcka behovet av att "leka av mig" som alla tjatat om. Det är dessutom väldigt annorlunda att leva i ett förhållande HELT UTAN svartsjuka. Man är fri och det är ju det som är viktigt!
Pösss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar