Sista dagen på Gränsö

Lämnar nu Sveriges vackraste arbetsplats!

Kan knappt tro det och ändå känns det inte alls konstigt. Mer en naturling grej efter 3 fasta år och totalt 5 sommarsäsonger. Jag har det lite jobbigt med mig själv - för utveckling är jobbigt och gör ont ibland, ändå drivs jag av just det. Jag vill utvecklas och bli det bästa jag kan bli - vad det nu är jag blir - men det är skitjobbigt!

Det är lite knepigt när folk frågar vad jag ska göra nu - kan ju inte riktigt sätta fingret på vad det är jag är bra på! Men jag vet att jag är bra på det jag gör för det mesta (en grej stör jag mig skitmycket på som hände i veckan på HojRock - jag var inte tillräckligt rutti och kall för att komma på smartaste lösningen - men jag löste det bra och det är viktigast egentligen - men jag kommer piska mig själv för det nästa gång jag bastar). Jag gillar att lösa konflikter jag själv inte är så inblandad i- där jag kan komma med lösningen. Kanske är det fredsmäklare jag ska bli när jag blir stor!? När folk skriker åt varandra, är lite småfulla och asförbannade och lämnar scenen med ett nöjda och med leende - då mår jag bra liksom och då blir jag stålt över mig själv.
Jag har alltid varit lite bra på att skapa lugn i hetsiga situationer - men det mesta av detta har jag lärt mig dels på KY utbildningen och väldigt mycket av min Husse - Peter "Den Gode" Gustafsson.
Ni som nån gång sett hur han jobbar - hur hans hjärna funkar, vet vad jag pratar om. Jag kanske sett det mer än andra eftersom vi jobbar väldigt tätt. Jag önskar jag hade 10% av den kapaciteten han har där inne. Men jag har observerat noga och lär mig mer varje dag.

Aaa, ni kommer kanske märka att denna blogg handlar mycket om mina chefer och vad de gjort mig till under dessa år - men det får ni stå ut med.
De kallas av Julmässeutställare: "Den onde och den Gode" Fredsmäklaren PG är så klart den Gode då. Per var den onde som kastade ut utställare som kom med fel grejer eller skötte sig dåligt.

De sista två åren blev jag båda dessa roller..

Per Johansson - de flesta av er har hört talas om honom, vissa har jobbat med honom eller åt honom. Äger Gränsö Slott, Klarkullen Event, Gästhamnsguiden och säkert fler grejer. Han är också frilansande journalist, boknörd, storyteller av rang. Han är också en fantastisk människokännare och kan läsa av en person väldigt snabbt - säga hur man har det i sin relation hemma osv utan att ens träffa partnern i fråga. Ofta har han rätt - ibland hittar han bara på helt enkelt - men gör det så man tror honom. Han har ögat för områdesdesign och kan gå ganska långt för att det ska vara inbjudande och snyggt - när vi andra redan tycker vi är klara, han ser saker ingen annan ser - men som gör hela skillnaden utan att de vet om det. När jag började var jag rädd för honom faktiskt. Han var lite vresig och kunde inte lära sig mitt namn - men saker förändras.

Peter PG Gustafsson - äger Seaport Västervik AB som driver HojRock. Han har troligen en av Sveriges intressantaste hjärnor - den jobbar bäst när det gäller som mest och pressen är som störst. Då sprutar han ur sig genialiska idéer som han hoppas att han och jag tillsammans kan sy ihop på ingen tid alls (där brister det ju lite kan man säga). Han testar det mesta - vissa grejer funkar andra inte. Inte en enda gång sen jag började min praktik har han gett mig svaret på en fråga - som han inte måste ge mig svaret på. Han har hela tiden tvingat mig att hitta svaren själv - och det är skitjobbigt, men det är det som gjort att jag lärt mig det jag kan nu.

De här båda är otroligt speciella män och otroligt olika - jag har haft förmånen och ibland förbannelsen att sitta som ett barn emellan dem. De har lärt mig så otroligt mycket och jag kommer för alltid att vara så tacksam för det de gett mig. Jag kan bara hoppas att de också är tacksamma för det jag gjort under mina år här - det kan man ju säga är en brist de har - det här med att visa och berätta om vad de upskattar o så - men man kan ju kanske inte vara bra på allt....

Peter blir iofs inte av med mig - HojRock är så ofantligt roligt och vi jobbar så bra ihop att jag inte vill släppa det om jag inte måsste. Så han kommer få kasta ut mig om han inte vill ha mig och det ska ske med en jävligt bra motivering i så fall :-). Sa just till hans sambo i helgen att vi faktiskt inte varit osams nån gång - inte ens direkt oense (betyder inte att vi alltid tycker samma dock), sen vet ju inte jag om han svär på mig när jag inte ser och hör.
Aa, det kanske låter som jag glorifierar honom lite här - men även han har förbättringspotential!

Det om cheferna - de har haft min odelade uppmärksamhet och jag har gett dem 200% av mig och hoppas att  de vet det!

Detta jobb har gett mig mer än jag kunnat drömma om - förutom jobb. Jag fick chansen att lära mig dansa salsa och jag fick en salsaman dessutom. Honom hade jag förmodligen aldrig träffat om jag inte jobbat på Gränsö - men jag tror inte på slumpen. Jag beställde salsan in i mitt liv och med den kom Magnus - Jackpott liksom!

Kollegorna har ju betytt minst lika mycket!! Tessa och Hasse är de som varit med från start och som jag jobbat mest med.

Hasse har jag ju berättat om tidigare - han är den storebror jag aldrig haft, försöker alltid se till att jag har det bra och vet dirket om något är fel. Ibland innan jag ens kommit på morgonen. Vi har varit på julmässeturné tillsammans 3 gånger och då blir man familj - om man vill det.

Tänkte på det häromdagen när HojRock slutade - jag gillar verkligen alla människorna vid middagsbordet skitmycket - vi har skitroligt ihop även när det är som tuffast och man är så trött att man bara vill gråta - då skrattar vi i stället! Tack som fan alla ni som varit med och gjort de här riktiga grispassveckorna på eventen till fantastiskt roliga minnen och fullt uthärdliga dagar/kvällar/nätter! Jag älskar er!!

Tessa Tessa Tessa - hon som varit på Gränsö längst av gänget som är där nu. Hon är AD men även tekniksupport 2.0 och min stadiga fika/prommenadkompis. Det tog ett tag innan hon egentligen ville prata med mig. Trött på alla dessa praktikanter som ska fråga 1000 frågor om hur kopierings maskinen funkerar eller hur en Mac dator funkar egentligen, trött på att bli kompis med en massa nytt folk som sedan slutar efter en tid. Men till slut så blev vi i alla fall vänner och vi har stavgångat oss igenom diverse krafs med jobb och privatliv (aa mest mitt då eftersom jag skilde mig o allt det där).

Till alla er andra: Jag vet att vi kommer ses ganska mycket ändå och jag önskar er all lycka därute. Ni är värda all beröm ni kan få - ni sliter och ger också 200% av er själva på jobbet varje dag och vi alla gör det för att vi älskar Gräsnö. Man blir liksom kär i stället och då orkar man slita ganska hårt ett tag..

Jag önskar min ersättare Frida all lycka i jobbet - jag tror det kommer gå strålande och så småningom kommer hon bli bättre på det där jobbet än vad jag varit.

I kväll blir det avtackningsgrill som Hasse och Tessa fixat ska bli skitmysigt - ena chefen kommer en stund den andra drog på semester, trist för jag hade lite planer för dem. Men men.

Jag har älskat mitt jobb och jag har kräkts på mitt jobb (bokstavligen) - men jag har alltid älskat mina kollegor och den här bloggen är till er.

Jag kommer sakna er som fan, skickar mina bästaste och varmaste kramar till er!