Jag är en jävel på att skapa centimeter som inte finns! Nån som behöver några?

Aaa, när man planerar en mässa handlar det ofta om att skapa ytor eller trolla bort ytor. Här på Wapnö handlar det ALLTID om att skapa cm som inte finns - särskilt i år eftersom jag varit en rätt bra säljare denna gång (aa jag skryter lite för jag är egentligen inte bra på det) och bokat in lite mer än jag egentligen hade plats för (har det visat sig i efterhand).

Men jag blir allt jävligare på att trolla fram cm som inte finns - så det är bara att höra av er om ni behöver hjälp! :)
Mina chefer är ju såklart redan mästare på detta och jag lär mig mer hela tiden.

Jag lovade ju lite bilder av Wapnö. Har inte hunnit ta så många, men här kommer det jag har.

När man kommit förbi sjukhuset och militäranläggningen är detta vad man ser. Det var ganksa läckert rosa (fast det fattar inte min IP). Som ni ser är träden helt snea - fast det är vindstilla, ´så ni fattar att det rätt ofta blåser rätt bra här!?

En gles trädallé på tvärssen och en tjock svart på djupet - vi åker in i det svarta hålet som leder till Wapnö Gård.

Aa, jag tar dessa bilder samtidigt som jag kör bil, inte skitsmart kanske, men jag kan ju inte stanna o hoppa ur hela tiden - har ju en tid att passa liksom. Det är är iaf Wapnö Slott och till vänster ligger gården där vi har julmässan - tre hus med hantverk och mat och en massa ute utställare också.

När vi kommer hem till hotellet om kvällarna ska man helst få en plats inne på gården - för man är av naturen lat!

Det finns typ 10 platser och är sjukt trångt då man kör in - om man hamnar 2 cm fel kör man backspegeln i nå´t dörrhandtag eller väggen.


Här är framsidan - längst till vänster ser ni hålet i väggen man ska köra in igenom.



Påväg ut en morgon´- ni ser ju hur trååångt det är!

Men jag är rätt jävlig (oftast) på att ratta min lilla Corolla så det går fint! Även detta med att få en plats på denna eftertraktade parkering är jag jävlig på. Jag tar helt enklet för givet att det finns en plats till mig här och hittills har det alltid gjort det - just en plats - eller ja nästan en plats iaf. Jag ser till att lösa det, om det så innebär att jag läxar upp nån karl som parkerat illa eller knöla in bilen där det egentligen inte är parkering, men bilen ändå får plats så funkar det varje gång. Men det kan ni tänka på (det har ju med lagen om attraktion att göra såklart) - om man tar för givet och självklart att något ska lösa sig så gör det det - till slut!

Idag var en riktig skitdag, bokstavligt talat.

Vaknar med huvudvärk och smärta i nacke/bröstrygg - jaha dags igen för den här skiten tänkte jag tills jag gick upp och upptäckte att jag kallsvettades, skakade, var yr och fick springa på toa hela tiden. Magsjuka är mässarbetares värsta mardröm - för då kan man värkligen inte jobba ju! Inte ens lite (jo jag kunde räkna lite - ca 2000- röster nu i kväll så helt värdelös har jag inte varit idag -skönt) och dessutom riskerar hela teamet att smittas å då sitter vi verkligen i skiten!

Men jag har hållt mig på mitt rum hela dan (utom när jag hämtat lite te och lite mat nu i kväll), så jag hoppas att de klarar sig!

Det var ju ändå lite bra att jag fick huvudvärken och smärtan idag - samtidigt som magsjukan - då kanske jag inte har nå´t av det i morgon ju! Lika bra att göra av med allt skit på en gång.

Immunförsvaret är rätt dåligt nu efter 3,5 hårda veckor tänker jag mig, men jag brukar klara det! Jag har nog blivit för gammal eller nå´t. Vi brukar alltid ta lite gott att dricka och snacka skit på kvällarna - men i år är det bara rätt i säng så fort som möjligt på kvällarna - astrött. Mm, jag är gammal, det måste ju vara det. Nu blir det inte ens nå´t partaj på krogen här i Halmstad (för det skulle varit i kväll o det kan jag ju inte), man behöver skaka rumpa och dricka lite vin för att slappna av lite innan sista rycket med två intensiva mässdagar och hårda rivningsdagar kvar. Men det sket sig såattsäga!

Funderar på att ta lite luft (gå runt hörnet och köpa lite godis) för att piggna till lite innan det är dags att sova igen. Eftersom jag är typ isolerad blir jag lite knäpp - jag är ju en ganska social typ som gärna myser med folk och pratar mycket hela dan - nu känner jag mig som om jag är frihetsberövad, jag skulle inte fixa en dag i fängelse!! Där har man ju inte ens fejsbook!

Gonatti!

Tur det inte brann på riktigt, då hade jag varit en kolbit nu...

Började dagen med ett brandlarm på hotellet här kl 4.30.
Fy faaaan vilken dålig timing för ett falsklarm!!

Hur som helst så ska jag nu berätta vad två eventtjejer (utbildade i krishantering och brandsäkerhet av en man, Jan som jobbat som brandansvarig för FN på flygplatser i hela världen) pysslade med när brandlarmet gick!

Måste tillägga att jag är ganska snabb på att vakna och reagera när tex mina barn gråter - då är jag blixten liksom! Alex är den mest morgontrötta jag känner och det förklarar såklart en del av hennes beteende/reaktion nedan!

Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii (brandlarmet ihållande pipande ton)

Jessica (J): koma, börjar vakna lite och undrar va fan som hänt med Alex (A), varför har hon ställt väckarklockan på 4.30??? Eller det har hon ju såklart inte så den måste ju vara paj och bara piper??? Stövlar upp, näck, efter några minuters funderande.

Går in till Alex och frågar: Vad gör du, vad är det som låter???

(Under tiden har Alex funderat över om det är lampan ljudet kommer ifrån, försökt vakna och fatta vad som låter. )

J: Är det brandlarm tror du?
A: Jag vet inte, kanske. Var kommer ljudet ifrån?
J: Å, här är grejen som låter ( vi hittar en vit mojäng som sitter på väggen uppe vid taket och skriker wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii).
A: Är det ett brandlarm
J: Jag vet inte, är det det? Vad står det på, jag ser inte.
A: Nä jag ser ingenting
(vi är inte riktigt vakna här fortfarande och något suddiga i ögonen)
J: jo nu ser jag, det står brandlarm, firealarm på den, jo men då är det brandlarmet som låter.
Ööööööö - jävla puckon!! - kan man ju tycka!

Jag springer ut och kollar nyckelhålet (vi bor i lägenhet på hotellet) - ingen rök i trappan, luktar inte rök.
A: Måste vi gå ut då??????? (skitiritterad!)
J: Ja det måste vi nog
A: amen va fan jag måste få sova ju!!!
J: Men det kanske brinner, jag tror vi måste gå ut (kollar ut genom fönstret - inga lågor eller rök)

Här börjar jag deligera:
J: Alex ring ner till repan och fråga, jag måste klä på mig (ja för det behövde ju inte Alex, hon hade ju ett täcke på sig, tänkte min hjärna).

Alex ringer repan som svarar att JA, det är brandlarmet och vi vet var det är.
A: Amen måste vi gå ut i alla fall???
Repan: Ja, ni ska gå ut
A: Måste vi verkligen det?
Repan: Ja
A: jaha ok då!

A: De vet var det är larmet löst ut, men vi måste visst ändå gå ut - fy faaaan.
J: Ok på med kläderna nu - du vet, det kanske brinner!

Jag hoppar i mjukisbrallan, yllekoftan (tror fan jag fick på en bh med), jobbarskor, jacka, mössa - plockar på mig min navelsträng (ajfån) - sen är jag redo.
A: ska man ta med sig datorn?
J: Nej kom nu
A: ok, man får väl en ny om den brinner upp!?
J: javisst

Alex börjar plänga på sig sina vinterkängor som tar skitlång tid att få på sig
J: ta de andra skorna, det går snabbare.
A: ja, det kanske jag ska.

Så till slut är vi ute på gården - efter brandkåren (som tydligen har en utryckninstid på 10 minuter hit).
När vi kom in igen fick jag värsta fnitterattacken när jag tänkte på hur vi hanterat situationen - att stå och läsa på mojjängen som låter - vad det kan vara för nå´t - det är ju så puckat det kan bli. I alla fall när man som vi har utbildning och erfarenhet av hotellsäkerhet och brandsäkerhet mm - skrämmande!!
Tänkte iaf att nu vet jag hur jag reagerar och fattar långsamt - nästa gång är jag nog snabbare och då har min kropp testat en gång vad man behöver göra om brandlarmet går - på med kläderna och gå ut liksom (och ta med dina trötta kollegor varesig de vill eller inte).

Tänkte också på att jag varit här så många gånger så att det känns som hemma - därför kollar jag inte några utrymmningsplaner eller annan säkerhetsinfo - dumt! Sån´t gör jag alltid på nya ställen.
Tänkte inte heller på vilken närmaste nödutgång var - utan gick ut där jag gick in, vilket de säger att alla gör och det kan vara förödande vid en utrymmning!

Idag har vi kollat in var släckaren sitter (utanför dörren) och om larmet går i natt igen (förra veckan gick det tydligen 3 ggr på samma natt) - så hämtar vi släckaren och inväntar lågorna från sovrummet! :)

Nu är det bäst att krypa ner i sängen - man vet ju inte hur många gånger man måste upp i natt!

Min fysiska hemlängtansmärta håller i sig - lite lätt illamående sådär och småpillsk mest hela tiden - skitjobbigt faktiskt!!!

Same same but different!

Tjena hejsan.

Nu har vi landat ordentligt i Halmstad. Lämnade Huseby mitt på dan och hann med en massa ute på Wapnö redan idag - gött .

Ska ta lite bilder när jag kommer ihåg- så ni får se vad det är för ett ställe det här Wapnö.

Så länge kan ni ju kolla in den här videon med Wapnös hitlåt Tugga Gräs, haha, de är sköna här.



http://www.wapno.se/

Efter en rätt skön kväll med god mat och en stund vid tvn känner vi oss rätt redo för en ny mässa.
I morgon är det bygga bygga bygga och på onsdag kommer utställarna - då är vi igång igen med samma arbetsuppgifter, samma frågor, samma musik, samma dåliga kosthållning - men ändå lite annorlunda - ny plats och nytt väder tex.

Go natt!

Hojstrul, helgmys och så blir det operation!

Lite helgledigt en snabbis.
Hem fredag tillbaka söndag fm. Bäst att njuta då!

Jag började ledigheten med att hämta kids på skolan (som jag fö inte hunnit besöka förren nu - de började i augusti - bad mamma!!). Vi var med på slutet av Emils gympalektion, kul! De körde Volleyboll och shit vad jag saknar det! Spelade ju varje vecka i typ 9 år och inte en enda gång sen jag flyttade till stan - det är långt till Tuna ju!

Sen en mycket välbehövlig dusch och benrakning - sköööönt. Direkt vidare på 12års kalas hos Nora. fattar inte hur den lilla lilla tjejen blivit så stor alltså!!

Tvingade alla mina små att sova i min stora relativt tomma säng - hur mysigt som helst. Fast vi saknade vår Harrypotterläsare som är på andra äventyr på annan ort. Alla somnade iaf jättesnabbt efter svullakalas hos Nora.

Hojstrul!
Pappa ska ta hand om och vinterförvara min japanska lånehoj, men så när han skulle flytta den i veckan så startar den inte - typiskt!! Batteriet säger han, men hinner inte fixa nåt med det  för han bygger om sitt badrum just nu.

Jahapp va fan ska jag göra då från Växjö - kollar med bästa Micke.
Han är hobbyhojbyggare, gammal paralellklasskompis och så utnyttjar vi honom som modell för HojRock ibland. Han är bra att ha till många saker med andra ord - när han har tid, vilket är rätt sällan eftersom han driver Eleven.se också resten av sin vakna tid. Han tog iaf tid av sin lördag för att hjälpa mig att få igång den. Meeen - det var minusgrader, plastkåpor och så behövdes det lite verktyg för att komma åt batterit - så det sket sig kan man säga. Fick i stället åka till biltema och köpa ett täcke åt hojen så den klarar sig om det råkar komma snö nu när jag är borta igen.

I väntan på att bli laddad! Silvertäcke är väl inte så tokigt tänker jag!

En ny choklad

Det som är det bästa mitt hår upplevt kan ju inte va dåligt för insidan, men hårinpackning äter man ju inte.
Jag hitta en för invärtes bruk också, lycka!

Äntligen ett mål hemlagad mat - gott gott! Sjukt trött på korv och hamburgare som min mässkost mest består av tyvärr!

Mitt enda inköp på mässan hittils är tre olika fantastiska teer!! Fint med heta chokladdrömmar - hetare än så blir det inte på mässan :)

Operation

Jo, hon ringde ju i måndags min gynVivi. Som tur var var det lägligt och jag kunde gå undan. Hon ville hålla fast vid sin plan med att vänta tre månader. Men jag sa det att det innebär ju att det dröjer tre månader för nytt prov, sen en månad att få svar, sen en månad till för väntan på operation och då har det gått ett år sen jag först sökte och eftersom det inte har blivit ett dugg bättre sen april så vill jag inte vänta!

Vi pratade säkert en halvtimma tills jag fick som jag ville :) - så de ska in och skära i min livmodertapp om någon månad. Det känns lite brutalt iofs men de skivar bara lite och tar bort cellförändringen, som en salamiskiva typ.

Saknad
Ja, nu har jag barnen här och det är underbart. Brukar räcka finfint för att jag ska må toppen. Men så är Magnus inte här och det är skitjobbigt! Blir ju såklart irriterad på mig själv som är van att klara mig själv och inte vara slav under mina känslor - meeen så är det! Jag behöver honom helt enkelt - jag som inte behöver nån man för att må bra va!! Jag erkänner - jag hade fel, för jag hade bara inte träffat honom då. Visste ju att jag behövde närhet o det där - men det här är ju på ett annat sätt (oxå). Han måste ha snott nån del av mig och monterat i sig - för jag är inte hel när han inte är nära. Sjukt ju - jag kan själv - mitt motto. Hmm, men men det är bara att försöka stå ut i en dryg vecka till. Han lär ju inte få det lätt när vi kommer hem alltså!!

Natti natti

Julmässesåpan dag 14

Tjolahopp.

Idag jobbar vi bara 11 timmar så jag hinner blogga lite.

Femenint som tusan - längtar till jag får ta på mig en klänning igen och känna mig som kvinna!!

Fantastiskt duktig kör som sjunger på beställning. Kul grej - tycker nån kan kopiera i Västervik.

Tomten är på plats - om nån undrar vad han pysslar med denna vecka. Han vilar hårt på sin tron!

Finaste lilla granbocken pryder vår entré

Masugen finffint belyst.

Gourmét mat på kvällningen efter 14 timmars arbetspass

Ni är säkert mest intresserade av smaskiga detaljer så som i såporna. Och ni ska veta att det finns tusentals roliga detaljer men det är ju lite känsligt att berätta sån´t såhär så tyvärr de stannar hos mig. Man  får ett gäng garv varje dag mellan slitet.

Chefen fråga mig häromdagen vad det är jag gör på en hel dag egentligen - jag kan förstå att han han undrar eftersom jag mest går och går och går hela tiden - jag kan ju beskriva vissa saker jag gör - men resten av tiden är det utryckningar på allt möjligt som jag glömmer lika fort som jag gjort det.

Mina nära och kära (de flesta av dem) fattar inte vad jag gör alls och de fattar knappt att jag inte är hemma. Min lillasyrra tex undrar om mina barn kommer till mig i morgon - jo det är ju troligt när jag är i Växjö. Jag la ut en nyckel så de kan ju komma in och det finns mat i frysen haha.

I morron har vi också bara 11 timmarsdag - helskönt ju. Sen tis-torsd jobbar vi tíll typ 22 - så då lär det inte bli nån blogging.

Kan ju berätta med att man inte är så jäkla skitfräsch när man jobbar, äter och sover. När man duschar så varar det inte så länge att man hinner raka bena - ser ut som en skogsmulle nu, men va fan gör väl det! Jag har ju ingen att krypa ner till här ändå!

Go natt på er.

Shit jag är mänsklig!! Cellprover, julmässa och hjärtesmärta från Växjö

Helllllooo - o shit va länge sen jag skrev!! Ni tror väl att jag bara goseligosar hela kvällarna och inte hinner blogga - men det är faktiskt jobbet som gör att jag inte hinner!

Julmässa julmässa julmässa - ja tre på raken är och det är tufft! Inte tufft som i collt alltså utan tufft som i jobbigt!
Här är lite bilder från mitt liv som julmässejobbare dag 10, oj har jag jobbat 10 dagar i rad redan, tyckte väl jag var trött!

 

Att packa in ett helt kontor och packning för tre veckor a två pers i min lilla Corolla var en liten utmaning, men det gick finfint, om än svintung bil och helt fullt! Innehåll bla: 36 000 biljetter, 2 kassaapparater, två stora resväskor, walkie talkies med laddare, en sjuhelvetes massa papper, lamineringsmaskin, 2 datorer, kontorsprylar, två julmässebruvdar mm





Lägg till bildtext



The never ending lokal - Snickeriet. Låååång byggnad. Ligger på golvet och mäter in montrar. 3*2m ska de vara och det är skitnoga att det blir rätt. Om man ger någon fel mått blir man lynchad och det är inte kul! Detta var mitt jobb hela eftermiddagen - mäta, tejpa och märka ut med namn och nummer på varje utställare - som tur var hjälpte Alex till också (hon jag var i Tunisien med också).

Åkte hemifrån kl 7, hämta lite grejer och Marita, sen off to Växjö.
Jag har alltid tyckt det varit jobbig att vara borta länge från barnen, men denna gång har det varit hemskt redan innan jag skulle åka. De har varit hos sin pappa sen förra söndagen och jag fick bara träffa dem typ 15 minuter igår. Jag brukar kunna stänga av för att jobbet kräver all min uppmärksamhet - men ju mer rutti jag blir på jobbet ju mer annat får plats samtidigt - typ känslor! Jag vet att de har det bra, så det är rent egokänslor - jag saknar!!!

Jag är livrädd att jag gått och blivit mänsklig på äldre dar. Mänsklig innebär att man ibland bryter ihop, ibland blir sjuk, skanar sina kära så att det påverkar en fysiskt (typ illamående, huvudvärk, smärta i magtrakten, hjärtesmärta). I mitt jobb är det knepigt att få utrymme för sån´t, men jag har bara små symptom som dyker upp emellanåt så det kanske går över!

Cellprov

Så var det detta med cellprov då - berättade ju tidigare att jag var på gyn o blev undersökt med alla instrument de har (för en månad sen typ) provsvaren har inte kommit så jag ringde idag på vägen hit. Känns lite bra att veta vad proverna säger när man ska iväg lite å sådär tycker jag.

Det mesta var bra utom då att cellprovet visade på små förändringar. Men de kan gå över så nu ska vi avvakta i 3 mån - ELLER INTE!!!! Fan heller - jag sökte ju i mars eller april typ och det är bra mycket mer än 3 månader sen så den läktiden har redan passerat. Så på måndag har jag teletid med läkaren.

På måndag är jag mitt i mässa och springer runt bland en massa besökare och utställare, säljer glögg osv. Då ska de alltså ringa till mig och jag ska prata om mina gyngrejer mitt bland allt folk. Hmmm, känns ju sådär alltså! Fråga om de hört talas om mail? - kan vi ta det på mail kanske? "Öööö, va, mail, öööö na jag vet inte, kanske man kan, men jag vet inte" Jamen om jag inte kan svara så får hon maila mig hur hon tänker sig planen för att få ordning på mig - jag vill inte vänta längre.

Alltså 3 månader är ju inte så länge med strul när man är gift kanske - men nu kan jag säga att 3 månader är en hel j-a eveighet - när det dessutom redan gått 8 sen jag sökte från början. "Man måste ha lite tålamod och vänta ut sån´t här ibland", säger sköterskan. Hell no, jag har fått nog. Har dessutom inga bra gener när det kommer till cellförändringar o grejer så nu får de fixa - skära eller bränna eller vad de nu gör.

Skit samma - måste fokusera på mässan nu - att sakna barn, kärlek, närhet, oroa sig för celler som förändras och håller på - det får jag göra sen, i december typ. Tyvärr glömde jag alla bra grejer: vetekudde, spikmatta och massören hemma, så smärta i nacke och huvud kommer att störa min sömn i natt.

I morgon kommer en massa utställare och packar upp, totalt blir det sen ca 170 st (ca 250-300 pers) som behöver mig, så hepp pepp - lets go!

Go natt på er!