Tur det inte brann på riktigt, då hade jag varit en kolbit nu...

Började dagen med ett brandlarm på hotellet här kl 4.30.
Fy faaaan vilken dålig timing för ett falsklarm!!

Hur som helst så ska jag nu berätta vad två eventtjejer (utbildade i krishantering och brandsäkerhet av en man, Jan som jobbat som brandansvarig för FN på flygplatser i hela världen) pysslade med när brandlarmet gick!

Måste tillägga att jag är ganska snabb på att vakna och reagera när tex mina barn gråter - då är jag blixten liksom! Alex är den mest morgontrötta jag känner och det förklarar såklart en del av hennes beteende/reaktion nedan!

Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii (brandlarmet ihållande pipande ton)

Jessica (J): koma, börjar vakna lite och undrar va fan som hänt med Alex (A), varför har hon ställt väckarklockan på 4.30??? Eller det har hon ju såklart inte så den måste ju vara paj och bara piper??? Stövlar upp, näck, efter några minuters funderande.

Går in till Alex och frågar: Vad gör du, vad är det som låter???

(Under tiden har Alex funderat över om det är lampan ljudet kommer ifrån, försökt vakna och fatta vad som låter. )

J: Är det brandlarm tror du?
A: Jag vet inte, kanske. Var kommer ljudet ifrån?
J: Å, här är grejen som låter ( vi hittar en vit mojäng som sitter på väggen uppe vid taket och skriker wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii).
A: Är det ett brandlarm
J: Jag vet inte, är det det? Vad står det på, jag ser inte.
A: Nä jag ser ingenting
(vi är inte riktigt vakna här fortfarande och något suddiga i ögonen)
J: jo nu ser jag, det står brandlarm, firealarm på den, jo men då är det brandlarmet som låter.
Ööööööö - jävla puckon!! - kan man ju tycka!

Jag springer ut och kollar nyckelhålet (vi bor i lägenhet på hotellet) - ingen rök i trappan, luktar inte rök.
A: Måste vi gå ut då??????? (skitiritterad!)
J: Ja det måste vi nog
A: amen va fan jag måste få sova ju!!!
J: Men det kanske brinner, jag tror vi måste gå ut (kollar ut genom fönstret - inga lågor eller rök)

Här börjar jag deligera:
J: Alex ring ner till repan och fråga, jag måste klä på mig (ja för det behövde ju inte Alex, hon hade ju ett täcke på sig, tänkte min hjärna).

Alex ringer repan som svarar att JA, det är brandlarmet och vi vet var det är.
A: Amen måste vi gå ut i alla fall???
Repan: Ja, ni ska gå ut
A: Måste vi verkligen det?
Repan: Ja
A: jaha ok då!

A: De vet var det är larmet löst ut, men vi måste visst ändå gå ut - fy faaaan.
J: Ok på med kläderna nu - du vet, det kanske brinner!

Jag hoppar i mjukisbrallan, yllekoftan (tror fan jag fick på en bh med), jobbarskor, jacka, mössa - plockar på mig min navelsträng (ajfån) - sen är jag redo.
A: ska man ta med sig datorn?
J: Nej kom nu
A: ok, man får väl en ny om den brinner upp!?
J: javisst

Alex börjar plänga på sig sina vinterkängor som tar skitlång tid att få på sig
J: ta de andra skorna, det går snabbare.
A: ja, det kanske jag ska.

Så till slut är vi ute på gården - efter brandkåren (som tydligen har en utryckninstid på 10 minuter hit).
När vi kom in igen fick jag värsta fnitterattacken när jag tänkte på hur vi hanterat situationen - att stå och läsa på mojjängen som låter - vad det kan vara för nå´t - det är ju så puckat det kan bli. I alla fall när man som vi har utbildning och erfarenhet av hotellsäkerhet och brandsäkerhet mm - skrämmande!!
Tänkte iaf att nu vet jag hur jag reagerar och fattar långsamt - nästa gång är jag nog snabbare och då har min kropp testat en gång vad man behöver göra om brandlarmet går - på med kläderna och gå ut liksom (och ta med dina trötta kollegor varesig de vill eller inte).

Tänkte också på att jag varit här så många gånger så att det känns som hemma - därför kollar jag inte några utrymmningsplaner eller annan säkerhetsinfo - dumt! Sån´t gör jag alltid på nya ställen.
Tänkte inte heller på vilken närmaste nödutgång var - utan gick ut där jag gick in, vilket de säger att alla gör och det kan vara förödande vid en utrymmning!

Idag har vi kollat in var släckaren sitter (utanför dörren) och om larmet går i natt igen (förra veckan gick det tydligen 3 ggr på samma natt) - så hämtar vi släckaren och inväntar lågorna från sovrummet! :)

Nu är det bäst att krypa ner i sängen - man vet ju inte hur många gånger man måste upp i natt!

Min fysiska hemlängtansmärta håller i sig - lite lätt illamående sådär och småpillsk mest hela tiden - skitjobbigt faktiskt!!!