BOENDE
Ja fy fan, vilket kaos det här med boendet.
Jag gillar inte och brukar därför nästan aldrig skapa kaos omkring mig (tror jag själv iaf). Om jag är tvungen att röra om i grytan brukar jag göra det under högst kontrollerade former. Där allt är löst innan jag tar fram sleven liksom.
Som när jag blev tvungen att till slut skilja mig (ööö kan man bli tvungen till det - ööö ja om man inte är rätt för varandra ska man inte vara tillsammans på låtsas och på det sättet ta tid av varandras liv och förhindra den andre och en själv att leva i kärlek - punkt!!).
När känslan dök upp att något inte var rätt blev det familjerådgivning i 6 månader - där på rådgivningen fick vi till slut rådet att dela på oss ett tag för att se hur det kändes, om känslor kom tillbaka. Där gick vi också igenom allt som har med barn och separation att göra - vi var överens om att barn aldrig aldrig är ett vapen att använda mot varandra och aldrig aldrig ska behöva känna att de inte kan säga vad de känner och tänker till eller om den andra föräldern, de ska inte behöva ha hemligheter och aldrig behöva höra att mamma eller pappa är på ett visst sätt, de ska aldrig behöva medla eller prata genom oss, aldrig höra några bråk (om det skulle bli några) osv. Jag pratade med barnpsykologer, skola och andra som vet hur barn funkar psykiskt. Vi fixade en lägenhet och skolskjuts - tog reda på hur allt skulle funka och hade en plan timad och klar - innan vi berättade detta för barnen.
När man sparkar undan all trygghet för sina barn skapar man så klart kaos - men vi vet nu att det gått så bra som det kan göra och att de tagit så lite skada som de kan ta av föräldrars separation. Vi har inte på något sätt varit perfekta i detta, ibland har det sluppit ur fel saker ur munnar på båda sidor föräldrarskapet och i släkten - men summa summarum har det varit bra.
Familjerådgivartanten var mållös och mycket förvånad när vi beskrev hur vi skulle lägga upp det på bytesdagarna - att vi hämtar - inte lämnar, för att det ska kännas bättre för barnen - alltid roligare att bli hämtad än lämnad tänkte vi. Att vi i möjligaste mån stannar en stund och kanske tar en kopp kaffe, pratar igenom alla de grejer som man behöver veta efter en vecka och kommande vecka. Lite som när man hämtar på dagis egentligen och fröknarna berättar vad som hänt under dagen typ. Hon sa:
Ja, det låter ju helt fantastiskt. Vi: Jaha, är det inte så man ska göra då? Hon: Jo, det som känns bäst för barnen är ju det man ska göra, men förstår ni hur ovanligt det här är?
Det vanligaste är tydligen att man inte alls ses utan att man hämtar/lämnar vid skolan och slipper se varandra....
Det här har vi gjort och efter några gånger har vi inte ens tänkt på att det var något vi pratade om innan att vi skulle göra. Det viktiga här är att vi helt separat från oss själva och varandra sätter barnen först och deras upplevelse av att vara skilsmässobarn ska bli så lite dålig som möjligt. Sen har det tom blivit så att vi ibland käkar ihop och åker vi på fotboll sitter vi tillsammans med gamla och nya familjemedlemmar - inte på varsin sida av planen - jag minns kylan mellan mina föräldrar och deras "nya" som otroligt jobbig och olustig, kalasen fick vara på olika dagar, de kunde inte vara på samma och om man visste att de skulle vara på samma ställe hade man en oro i magen hela veckan innan för kylan man visste skulle komma ända upp i vuxen ålder faktiskt - tills jag fick nog - det vill jag att mina barn ska slippa.
Det här gäller så klart allt man gör som rör barnen - att man försöker hjälpa varandra när det kör ihop sig och på det sättet hjälper man barnen! Väldigt många ser inte den kopplingen. Men våra barn tycker att vi ska bo i samma hus typ allihop och tror på riktigt att det skulle vara jättemysigt och gärna min lillasyster och hennes ungar med - då skulle de vara som allra lyckligast. Jag skulle aldrig kommit med det förslaget för mina skilda föräldrar haha. Jag skulle dock inte ha några probs att bo nära deras pappa och hans Wiktoria - men samma hus känns lite väl nära och jag tror de känner likadant :-).
Jag är inte dum i huvet utan förstår att alla inte kan få det att funka såhär, alla kan inte umgås med sina ex på ett spänningsfritt sätt av många skäl. Men jag anser att man som föräldrar har ett gemensamt ansvar att försöka underlätta för barnen. Det betyder att båda föräldrarna måste anstränga sig - om bara den ena gör det funkar det så klart inte!
 |
| lånad Bild från nätet |
Det finns en gemensam nämnare i receptet för att lyckas med det vi gör. Det heter RESPEKT!
Respekt för varandra som människor och respekt för barnen!
Ja - som sagt hm var var jag.... - KAOS.
Hittade ett annat litet hus - jättefint och underbart läge - men bara två sovrum som var ganska små dessutom - men det fick bli vår nödlösning när vi nu hade 3 veckor kvar innan vi skulle stå på gatan (där kan man iofs tjäna bra stålars har jag hört..). Vi tackade ja muntligt och jag skulle ta fram ett kontrakt - har märkt att man blir poppis när man säger - ska jag fixa det eller har ni ett färdigt?
Sitter precis och letar efter min kontraktsmall och hittar den när telen ringer och jag får beskedet att han som skulle ha vår lägenhet backar ur och jag kan få tillbaka kontraktet om jag vill....
Jaohooppsan - kaos igen, nytt beslut måste tas på några timmar - och barnen, nu har de ställt in sig på det lilla huset med braskamin vid sjön. Men att flytta till ett mindre boende bara över vintern för att sedan förhoppningsvis hitta något större - när vi nu kunde få stanna blev inget bra - så vi stannar kvar här i 3:an med kuvösen ett tag till.
Nytt kaos - flytta hem tre lass med grejer från villan - det vi redan kört dit, få plats, möblera om - försöka jobba.....
Ja nu bor vi då i ett flyttkaos - jag försöker fixa mellan varven, jag har en plan men tiden räcker inte riktigt. Måste slänga ut mer grejer rensa hårdare i garderoben osv. Puh!!
Men men....
Veckan som varit har erbjudit en väldig massa möjligheter!! Så det lättar upp på molnfronten.
Budgeten blev klar, allt fixat med banken nu så det är bara att tuta och köra ... tuuuuuuut!
Återkommer till det - måste bara ta det här med kärleken..
Kärleken till andra
Jag tror jag börjar bli riktigt gammal - för jag tänker lite gammalt.
 |
| lånad blid nätet |
Jag har märkt att det är min kärlek till andra och den jag känner tillbaka är helt och hållet det som ger mig energi och drivkraft. Det är den som gör att jag älskar livet och jag tänker på detta ganska mycket just nu och är väldigt tacksam för den. Sen vet ni ju sen tidigare att jag har väldigt lätt att älska och tycka om människor även de jag knappt känner.
Alla jag möter skapar en känsla i mig direkt - jag vet om jag gillar eller inte 8gillar ju oftast). Sen märker jag att alla jag tycker om massor kanske inte är så som jag, vissa människor är ganska kalla ganska länge - typ tills man haft en fest ihop - sen känner man varandra och kan förmedla värme. Märkligt det där, men det har säkert med att man blivit bränd och huggen i ryggen för många gånger att göra. Jag har ju inte det, nästan aldrig. Så mitt oskyddade hjärta helt utan murar springer runt och tycker om folk helt enkelt och jag gillar det.
Hoppas att jag aldrig blir bränd så jag blir kall! Jag tror iofs att jag klarar några brännskador eftersom jag i så många år klarat mig utan och vet att man mår bättre av att tycka om många och bli sårad av få än att tycka om få för att man är rädd för att bli sårad. Tror också man sårar färre själv om man försöker vara varm för det mesta.
Nu vet ju inte jag på riktigt hur många som tycker jag är en kall jävel som sårar folk - men jag tror inte det är så många. Kanske skulle göra en enkät och skicka ut...... näää det skulle nog vara lite självdestruktivt eftersom det förmodligen slutar med 80/20 som i alla sammanhang och då skulle jag bli skitledsen över de där 20% som tycker jag sårat dem och undra vad jag kunde gjort annorlunda. Jag vet att jag ibland kan uppfattas som lite hårdare än jag är och lite hårdare än vad som kan tyckas nödvändigt - men det sker mest i pressade situationer när jag jobbar och det krävs att någon lyssnar och förstår vad jag säger NU - inte SEN. Typ såhär:
Det har regnat hela sommaren och gräsmattorna på Gränsö är väldigt mjuka - här förstår folk vanligtvis inte att man då inte kan köra in med ens en personbil utan att det blir märken eller att man kanske kör fast - för normalt tänker man inte så mycket på en gräsmatta helt enkelt.
Då skickar vi ut info om detta veckan innan på mail - sen sätter vi upp skyltar och avspärrningar och informerar igen muntligt och i pappersform vid incheckningen. Jess på fältet står som gestapo där hon hinner och stoppar de som troligen inte läst något av infon eller sett några skyltar - kanske kört över ett avspärrningsband. Då kan jag vara lite hård och saklig!
J: STOP!! - har du fått mitt tillstånd att köra in på gräset????
X: Ööö hehe nä (ler), men vi brukar alltid kunna göra det, min bil är så liten och nätt (troligen lite överlastad och smala däck dock).
J: Ja, men nu har det regnat hela sommaren och du kanske såg skylten där och bandet som ligger under din bil?
X: Ööö jaha titta där står det en skylt ja.. Men nu är jag ju inne - lika bra att fortsätta då..
J: Här kan du inte köra, gör du det ändå och det blir skador kommer vi att fakturera dig eftersom vi får en faktura på det. Jag föreslår att du kör den här vägen och parkerar där borta - du får bära grejerna 5 meter i stället för 1 meter det kan väl vara ok (ler)?
X: Ok då.
J: Jättebra, tack så mycket (ler).
Här i början är jag kanske ibland lite väl barsk på pannan och rösten, vet inte om det går att göra det annorlunda - för att snabbt få dem att förstå att det är allvar och viktigt (finns ingen tid för långa diskussioner om gräsrötters bärighet) - de flesta tycker ändå att gräsmattor är en skitsak - men 50 000kr i reparationer är inte en skitsak, så det tycker inte vi. Önskar att jag hade samma framgång med barnen med denna teknik :-). Jag är inte alltid en snäll mamma det är ett som är säkert. De reagerar liksom inte på den där pannan och röstläget.
Sen är det ju inte så att jag medvetet tänker på hur jag ska hantera olika situationer som kan uppstå när man jobbar med mässor och event - det bara sker och efteråt kan man känna att man kanske var lite onödigt hård ibland - även om det fick precis det resultat man ville ha. Visst ibland när man på förhand vet att man är på väg in i en överhettad konflikt mellan olika utställare eller mc klubbar som fått för lite plats (alltid mitt fel = alltid min konflikt att lösa) - hinner man ju tänka lite på vägen dit, djupa andetag och sedan reda ut skiten liksom. I konfliktlösning på jobbet är jag sällan hård dock - eftersom det inte funkar så bra, borde tänka likadant hemma - varför gör man inte det :(. Kanske ska ta på mig en walkietalkie här hemma och låtsas att jag är på jobbet när jag vill att ungarna ska lyssna haha.
Vad hände nu med dagens blogg egentligen. Skulle ju bara skriva några rådet om kärlek för jag känner mig väldigt kärleksfull idag och ingen här hemma att smeta ut den på liksom.
Saknar mina barn som fan och då blir jag lite extra kärlekskrank och närhetsbehovet ökar - då åker min älskling iväg i flera dagar på jobb. Så jag hånglar lite med er i stället.
Tack för att ni ställer upp på det, om än ganska ofrivilligt och oförberett. Men trevligt eller hur?!
Skulle ju skriva om tårteriet också men fan klockan tickar och jag mååååste göra klart bokföringen typ nu ju.
aaa lite hinner jag..
Müsli
Jaaaaa - jag fick det företagsnamn som passar mitt företag allra allra bäst!
Känner ändå att jag vill förklara eftersom inte alla vet hur det är tänkt:
Müsli = blandning, mix
Tjänsterna jag säljer är en väldig blandning, mix.
Jag gör:
Tårtor - alla slags! Gärna special tårtor hur knäppa som helst!
Kan bli ett och annat litet event kanske..
Tjänster jag säljer:
Kontitortjänster: (dvs man kan hyra in mig på timmar för att utföra kontitor el liknande arbete när det kör ihop sig)
- har avtal med Frunchlådan som är min samarbetspartner i allt som rör TÅRTOR osv.
Redovisning - av enklare slag.
Konferensaktiviteter
Evenemangs koordinering
Projektledning
RUT tjänster
Kan också ta projektuppdrag med sälj, kundservice och liknande.
Förmedlar tjänster genom partners:
Fastighets och trädgårds skötsel, hushållsnära tjänster.
Bröllopskoordinering
mm
Ja alltså jag tänker som så att ni säger vad ni behöver hjälp med så fixar jag det. Nå´n slags allserevice men det är ju ett skittråkigt ord.
Så, Müsli det är jag och jag har ett gäng partners helt enkelt.
Min lillasyster säger att det här är "vårt" företag - hon har ju iaf bakat en tårta en gång och läst företagsekonomi A - så hon tycker hon är kvalificerad att vara ett havregryn i min Müsli. Men tyvärr sis - du har en bit kvar och vad jag minns så var den där tårtan inte så värstans snygg - men min första var inte det heller så det kan ju ta sig ;-). Men jag förmedlar gärna makeuptjänster också så där kan du få va med! Där äger du och jag suger som kidsen säger :)
Allt är lite snurrigt just nu, formen håller på att sätta sig och många saker hänger lite i luften ännu - de närmaste veckorna kommer att avgöra på hur mycket tid jag ska jobba med företaget. Tårtorna står i fokus just nu eftersom det är så satans roligt och vi har fått så fin respons på vårt teamwork Nathalie och jag.
Försöker skapa min hemsida och logo nu med. Det tar massor av tid så klart men det är så kul och jag har alltid velat göra det. Det här med logo är lite knepigt - för den ska synas i stort och smått, inte kosta en halv förmögenhet att trycka, vara enkel och snygg men ändå nå´t man kommer ihåg.
Har ni tips tar jag gärna emot - skicka bilder på färg och form ni tror skulle passa eller kludda på ett papper, fota och messa till mig. Jag samlar alla intryck och hitter på nå´t :-)
Självklart mailar ni eller ringer om ni vill boka mina tjänster, tårtor eller träffas om en diskussion för idéer ni går och grunnar på och vill ha hjälp med eller göra tillsammans med mig - just nu finns jag öppen för alla förslag, men vänta inte för länge saker händer snabbt :-)
Än så länge finns jag bara i verkligheten och på FB - hemsida kommer.
info@muslivastervik.se
0733-747722
Just ja - bokföring.....
