Herregud, nu i dagarna är det ett år sedan jag vände uppochner på och förändrade livet för mina barn, mitt X, mig och våra närmaste anhöriga.
En separation och skillsmässa påverkar ju även svärföräldrar, svågrar och svägerskor väldigt mycket - även genemsamma vänner blir påverkade såklart!
Det känns helt sjukt att det redan gått ett år! Kommer ihåg den dagen som om det var nyss.
Eftersom det var "mitt" beslut var det också det vi sa till barnen. De blev förkrossade hatade mig givetvis länge och det finns fortfarande stunder där de hatar mig för det jag gjort mot dem. De har inte valt att ställas inför denna situation och förstår ju inte heller varför en kärlek tar slut - att man är två i det liksom.
De börjar i alla fall förstå nu att man inte väljer vem man ska vara kär i där har de ju egna erfarenheter och kan känna igen känslan.
Det jag och X kommer över ganska snabbt tar åratal för barnen och det är fortfarande dagligen samtal om varför och om och kan inte osv.
Fast redan tidigt började de ju tycka att jag skulle skaffa en kille. Det beror nog mest på att de tror att man behöver det för att vara lycklig. Pappan har tjej sedan december och blev ju gladare då.
Jag tror iofs att de märker att jag är rätt lycklig som det är, men de fortsätter ändå att tjata att jag ska skaffa kille. Kan vara riktigt roliga diskussioner - vi har ju en masterplaner i syskonskaran, han lägger upp värsta planerna för hur jag ska landa en kille - spanar på alla killar jag pratar med och har värsta utfrågningen efteråt: Är han singel, är du kär i honom, är han kär i dig - det tror jag att han är, har han några tv spel, vad jobbar han med, han ser stark ut, är han snäll - jag tycker han är rolig ------ osv, varje gång! Ni kan ju tänka er hur det var efter HojRock - när barnen och X hängde på området några timmar, vi käka lunch och lite sån´t - under de timmarna hinner jag prata med rätt många män :-).
Som sagt, man behöver inte vara ensam bara för att man inte har ett fast förhållande - men den diskussionen tar jag nog när barnen är liiiite större.
Året har präglats mycket av att parera och reparera skadorna jag orsakat barnen, hålla koll på allt med taxi, dagis/fritidsstrul som uppkommer när man bor så långt ifrån varandra. Klart man också sörjt att det inte blev som man alltid trott att det skulle vara och det är en stor sorg att komma så långt ifrån många av dem man haft så nära innan. Det är på något sätt oundvikligt, trotts att det inte finns någon konflikt. De flesta har också varit väldigt goa och inte valt sida (finns ju ingen sida att välja när det inte finns krig) utan stöttat oss båda. Det är fantastiskt tycker jag. Men det är ändå så att man faller ifrån varandra när man inte längre träffas naturligt på alla familjehögtider osv. Att förlora en hel familj på det sättet sörjer jag mycket!
Men man kan inte stanna i ett äktenskap för att man inte vill förlora familj och vänner runt det - det är framförallt inte rättvist mot den man är gift med!!! Nu har han hittat en kvinna som passar honom mycket bättre än jag nånsin gjort, förhoppningsvis kvinnan i hans liv. Hon är fantastisk med barnen och de älskar henne. Jag har haft tur där - man hör om så mycket skit med nya partners -"plastisar" så jag är väldigt glad att han träffat just denna kvinna.
Om man bortser från sorgen över det barnen måste gå igenom och famlijen jag delvis förlorat i detta är jag otroligt lycklig nu. Frihet är ledordet som gör mig lycklig alldeles på egen hand - så en grundlycka som folk kommenterar att det den syns rent fysiskt på mig - märkligt men tydligen är det så. Sen har denna frihet i ALLT gjort att jag träffat en massa människor och gjort en massa saker jag aldrig aldrig skulle träffat/gjort annars. Dessa människor och upplevelser bidrar givetvis till det lyckorus jag lever i nu. Men jag tror det är enormt viktigt att man är i grunden lycklig i sig själv, med sig själv för att må bra. Då är man aldrig beroende av att ha andra som gör en lycklig - men de bidrar till att man mår ännu bättre och strålar av lycka.
Jaha det var dagens djuping.
Ska försöka få hem lite trädgårdsmöbler idag, kanske dra en sväng till Smultronstället i Sörping och sen blir det nog ett Salsamöte också. Härliga grejer på gång i stan, man kan ju inte bara sluta planera event för att man är ledig heller - då ska man ju hitta på kul grejer tillsammans med kul människor. Om det ska bli kul får man ju se till att grejer händer eller hur?
Oj oj nu slåss barnen, bäst att rycka in lite här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar