Naturligt på 80-talet - totalförbjudet idag!?

Har haft en hektisk dag med massor på jobbet - vi passa på att hitta på lite nya eventuella grejer att göra de här sista veckorna också. Det är lite så det är hos oss - kul och helgalet och aningens stressande.

När jag var 10 år var jag och min 11 åriga storasyster också lediga när mamma och pappa inte fått semester ännu. Det var också de flesta av våra jämnåriga. Det var så det var.

Linda och jag hade ett veckochema den veckan det gällde. Vi hade ansvarsfördelning för att gå ut med hunden, damsuga och skura golven. Vi sov länge, glodde på sommarlovsmorgon och sen cyklade vi varje morgon ner till bageriet (Gunnebo) och köpte världens godaste gifflar. Vi fixa frukost och åt ute i solen. Lillasyster Jennie var på dagis eller fritids eller hur det nu blir, men vi var alltså stora nog att vara själva hemma på dagarna den veckan.

(Det här kan ni bara glömma att min storasyster kommer ihåg, hon har gjort sig av med de hjärnceller där barndomsminnen satt nån gång i en galen tonårsperiod).

Jag vet att det var precis såhär för de allra flesta av våra jämnåriga, vi var också hemma själva efter skolan från 11 års ålder utan några som helst problem - t.o.m med ansvar för att gå ut med hunden, kanske tvätta lite och fixa eget käk. Då var det inte ett dugg konstigt!!

Idag är det totalt tabu att barn är ensamma hemma några timmar några dagar när föräldrar inte får ihop det med semestrar och sommarlovet som inte riktigt stämmer överens med varandra.

Barnen är helt plötsligt små menlösa stackare som inte får bli lämnade åt sitt eget ansvar eller fantasi i några timmar. Självklart ska de ha någon att ringa som kan komma snabbt om något händer - men just detta att det skulle vara sååååå synd om barnen (detta är alltså 9 och 11åringarna jag tänker på. Moa är på dagis såklart) - för att de kanske har lite tråkigt en stund innan de kommer på något nytt att göra.

Några frågor:
1. Varför är det synd om barn som har trååååkigt!! -Det va fan ingen som tyckte synd om mig när jag hade tråkigt (vilket iofs inte var så ofta eftersom det är trist att ha tråkigt så jag låter bli) när jag var liten. Att ha tråkigt skapar utrymme för fantasin och att skapa sin egen lek - något som dagens databarn ju oftast har lite svårare med (i alla fall mina) än vad vi hade när vi var små.

2. Hur ska barnen lära sig att ta ansvar om vi inte ger dem chansen på riktigt?

3.Varför är det så tabu att lämna barnen ensamma ibland nuförtiden - förr var det naturligt. Det är ju inte så att man låser in dem i ett fängelse utan möjlighet att gå ut. Eller lämnar dem åt sitt eget öde att skaffa sig mat och pengar - eller över natt.

4. I morgon ska mina och syrrans barn ha sommarlov tillsammans (9-12 år är gänget) - Ludde sover där för att få sovmorgon tillsammans med kussarna - Emil följer med mig till jobbet på förmiddagen sen åker vi hem och fixar lunch till mig och fyra ungar. Sen åker jag och jobbar i några timmar igen - mellis lagar de själva. Det finns två gräsmattor, en lekpark, 2 tv spel, en dator, gott om plats, mat i kylen, kortlek, yatzy, tennis, leksaker, piltavla, dvd, tv osv. När jag kommer hem och har hämtat Moa ska vi fixa nån snabb middag och sedan dra ner på en aw med minigolf och kanske en glass på donken med hela gänget (sen kör vi pyamasparty när kussarna sover här). Det är 2 dagar av mina barns sommarlov som blir såhär. Är det synd om dem??

Natti natti