Dagböcker - bättre än skvallertidningar!!

Först vill jag bara tacka för alla gulliga kommentarer om min blogg - och för att ni uppskattar den. Skitkul ju och många som jag inte hade en aning om skulle bry sig det minsta läser visst!!!!

Men hörrni - ni får gärna använda knapparna och kommentarfältet längst ner så jag ser det här också - välkomna att tycka till helt enkelt!

Min första dagbok! Skriven mellan 11 - 14 års ålder.

Att skriva dagbok är helt klart underskattat och något som fler borde göra!! Det är dock skitviktigt att man ser till att folk fattar att det är privat - helt privat - som synes ovan. Jag hittade denna nu efter flytten i höstas och den var väl ihopknuten med tusen knutar. Men eftersom det är jag som är författaren kände jag att det var ok att klippa upp dem. Det var sjukt kul att läsa den och man inser att det man tror man minns från den tiden inte alltid stämmer.

Jag trodde tex att jag var kär i två killar (riktigt dunderkär alltså) under på hela låg och mellanstadiet. Men det visar sig att den tid jag trodde jag var helt förkrossad när min första kärlek (lekis till 4an) gjorde slut och dessutom var OTROGEN (jodå det hade man koll på minsann) var något kortare i verkligheten än i mitt minne. Jag minns det som att jag var skitledsen skitlänge - säkert 3-4 månader. Dagboken avslöjar att det tog 3 dagar innan jag var ihop med en ny kille - ha ha ha. Skaplig slampa man var på den där tiden alltså!! Det visar sig också att den jag trodde var mitt första hångel inte alls var det.

Vem behöver skvallertidningar när man kan få läsa sanna snaskiga historier om sig själv. Historier man glömt med flit eller som bara ramlat bort. Fantastiskt kul och ibland så pinsamt att man sitter och rodnar.

Dagbok nr 3 - 2002 till evigheten

Den här är nästa jag hittat. Det finns en till någonstans - i den händer mer intressanta saker än i 11-14 årsåldern och den är på vift!! Lite oroväckande måste jag säga! Jag var ju ingen slampa mellan 12-32 årsdagen alltså - då var det ju bara en kille som blev man som gällde men livet var rätt intressant ändå och det är inte så kul om den boken hamnar i fel händer. Måste nog gräva lite i källaren hos X nästa gång jag är där, det känns lite olustigt här nu!

Hur som helst så är dagbok nummer 3 mer en årsbok  "oj nu har det gått ett år sen sist" eller "oj oj fyra år sen sist och mycket har hänt". Det blir skitjobbigt att skriva dagbok med år emellan, då tar det ju en hel natt att uppdatera. Därför har jag blivit lite bättre på det nu, men glömt bort den i en dryg månad här nu. Blir till att skriva ett 10 tal sidor i kväll!

Den här dagboken har tyvärr inget lås, jag har en sneeky son och min syster har en sneeky dotter så det är ett projekt att gömma den noga!

Ni förstår säkert att denna dagbok kommer vara den som om 15 år får mig att rodna allra mest och förmodligen garva allra mest. Jag är ju fortfarande ingen slampa alltså och det kommer jag aldrig att bli, men det händer lite mer saker som om jag om 15 år har förvrängt, förskönat eller förträngt av en eller annan anledning.

Så jag försöker fånga dagen, plita ner det jag upplever och känner - för att kunna njuta av det igen en gång i framtiden.

Överklagan
Ni kanske skiter fullständigt i det här med min fight med kommunen, men jag skriver det i alla fall.

Idag har jag skickat överklagan. Jag gillar faktiskt att skriva formellt när jag väl kommer igång. Ni vet: enligt bla bla, huruvida bla bla. Kommunen anser att bla bla bifalla bla bla avslå. - sånt som de flesta hatar att skiva. Med formell text kan man komma mycket längre än om man blandar in känslorna nämligen - jag hade varit rätt rökt redan i postlådan om jag skrivit på känslor!! Det hade väl sett ut såhär: ##!!!!&***>>>¤¤¤¤###!!!!**:( :( :´-( i deras ögon och det funkar ju inte!

Har inte skrivit så mycket formellt ordbajs sedan rapporten på exarbetet i skolan för två år sen. Uppfriskande!! Det kommer att gå åt helvete ändå, men jag vill ju inte att de ska få gå på semester utan en fight! När ni läser här så kan man ju kanske inte tro att jag kan skriva ordentligt - men det kan jag, fast här är det mer så som jag tänker helt spontant det kommer ut. Min svenskalärare skulle avlida om hon läste (det kanske hon gör förresten) - men hon skulle vara stålt över min överklagan i alla fall :).

TV
Vi har varit utan TV i två dagar nu, jag lider inte så mycket för jag har ju Facebook - just nu när internet funkar i alla fall. Barnen tycker det suger! En bra grej med det är att de blir tvugna att hitta på annat och efter några timmars gnäll, stonk, stön och "jag döööööör" utrop hittar de fantasin någon stans där inne i teknik-koman!

Nähe hörni, jag har en dagbok att uppdatera.