Nunna eller party och att plötsligt vara normal!

Har det fantastiskt i Linköping. Jag hade glömt hur underbar den här stan är (bodde här i tre år i min ungdom och blev bagare)! Fast det finns ingen havsluft det är väl det enda som inte är riktigt bra.

Vid St. Larskyrkan, eller vad den nu heter, kom de här tjejerna.

Ska man välja den här vägen? Känns som om de har lite mer
sinnesfrid än Jess!

Men så erbjuder Jenny (solumate från gymnasiet) detta!!

Flötgröt

Så ska man välja nunnelivet eller partylivet? Vilket som är roligast är ju ingen tvekan om - men party/singlelivet ger ingen sinnesro what so ever!

Väldigt konstig för övrigt att man låter det gå fyra!! år mellan gångerna man träffar så fantastika vänner!? Sjukt är vad det är, men det är ju aldrig försent att ändra sig tänker jag!

Hur som helst så fattar ni vad jag väljer!

Något som jag märkt här i LKPG är att jag plötsligt befinner mig bland människor som är presis lika störda som jag - jag är inte ensam!

Man blir lite fjortis när man blir singel mitt i livet - så är det bara! Jag tror det är nå´t biologiskt. Ni vet ju vad människans uppgift är på planeten, ja man ska ju para sig och göra fler människor. När man är i ett förhållande är hjärnan lugn och fin och vet att kroppen får göra det den är skapt för (bland annat givetvis). När man är singel prioriterar hjärnan parningsobjekt och det är faktiskt skitjobbigt - kan man inte bara stänga av den där biologiska funktionen så man kan få lite tid att fokusera på annat liksom???

Nu kanske ni tror att det bara är jag som funkar såhär - men shit vad fel ni har. Självklart har jag ju gjort en grundlig marknadsundersökning enligt konstens alla regler - såhär är det!!

I kväll blir det feeest med gamla och nya vänner - lövli!