Självutlämnande va? Jag? Nä? - hur mycket ska man berätta för dagisfröken egentligen?

Facebook är fantastiskt! Man ber om hjälp och genast rusar de med rätt kunskaper eller bara en fantastiskt god vilja till och ställer upp! Skitbra. Tyvärr har det inte hjälpt mig helt med mitt dataproblem idag, förhoppningsvis löser det sig av sig självt nu när datorn får vila hela natten (troligt) eller så hittar Tessa felet i morgon om hon är frisk.

Hur som helst så hatar jag datastrul och det kan reta upp mig nå´t syndigt - pga att det gör att jag inte får nå´t gjort - sen blir jag också skitirriterad när jag inte kan fixat det själv, vill ju lära mig och vill kunna. När jag går bet blir jag skitsur. Ska man behöva vara beroende av nå´n annan? Fast en snabb tanke hinner passera - står det it tekniker i mitt cv eller i min arbetsbeskrivning -nää det gör det ju faktiskt inte! - Den tanken flög såklart iväg lika snabbt som den kom, men jag ser det som ett friskhetstecken att den dök upp i alla fall!

Att gå hem med detta olöst är inte kul, för irritationen stannar kvar  -såhär ser jag ut när jag är arg (förbannad vill ni inte se mig!)

Väldigt oattraktiv att va på det här sättet! Skärpning Jess!

Men jag var tvungen att åka på utvecklingssamtal på dagis (förskola och förskollärare - jag vet, men det är jobbigt att säga och skriva så därför heter det dagis och fröken i min värld). Moa går på dagis här i stan när hon är hos mig. Björken är det som gäller och det ser ut ungefär såhär:



Funderar på om min bil skulle se lite bättre ut med navkaplsarna på!
Väntar lite till, det är väl snart dags för vinterdäck ändå eller?





Moas fröken Anne är det som håller i samtalet. Moa sköter sig fint och det mesta funkar väldigt bra - snabbt avklarat med andra ord. Eller tog det 1,5 timma - ja det gjorde det. Konstigt ju, men det blev visst ett annat slags utvecklingssamtal.

Anne är en väldigt bra  pedagog som lär ungarna en massa hyss - lite som Pippi som blivit vuxen kan man säga. Visar sig att hon har värsta psykologtalangerna också. Så nu vet Anne det mesta om mig och mitt liv och talar om för mig att jag är helt normal ha ha.

Ja, hon vet givetvis inte allt om alla, var, när, hur och varför - bara min inställning till det hela - och den är inte helt okontroversiell eller helt accepterad när folk får säga sitt hjärtas mening. Sorry Anne om du läser detta - men jag har för mig att du ställde massa frågor och jag svarar alltid på frågor, dessutom var jag skithungrig och mentalt nedbruten efter en dag med databråk. Det här var alltså som vanligt - INTE mitt fel.

Jag frågade Anne om hon ville vara med på bild till bloggen, men det gick inte alls för sig och då ska hon förstås slippa.  Hon frågade vad jag bloggar om och jag kände att det var minsann inte lätt att svara på - det är ju inte mode i alla fall. Har ni nån bra beskrivning så skriv den gärna här nere.


Min familj
Alla som läser känner ju inte mig så väl (eller ja det gör ni kanske nu). Tänkte lite "snabbt" dra mitt familjeträd, men efter att försökt förklara för barnen i helgen hur deras familj ser ut i sin helhet med hel, halv, plastsyskon, plastmorsor, plastfarsor, plastmormor - ja ni vet hela "Hasses brorsas låtsatssyrras kompis grejen" tror jag att jag skiter i det.

Jag får presentera dem en och en i stället när allteftersom de dyker upp här.  Tar bara mina syskonförhållanden nu då:

Jag har: 2 helsystrar, 1 halvsyster, 1 halvbror, 6 plastbrorsor, 1 plastsyrra. De här plastisarna har ju kommit till på äldre dar och känns väl lite som kusiner tycker jag - helt klart släkt i alla fall. Sen finns det de som inte gillar "plast" uttrycket men vad tusan ska man säga då och vad spelar det för roll - nåt begrepp måste man ha om dem när de är så många. Jag är ju plastis till dem också och det är helt ok.

Dagens lärdomar:

1. Jag är inte så bra på data som jag vill vara - sluta gnälla och gör nå´t åt det!
2. Jag måste lära mig att hålla käften ibland och bara gå hem, inte för att nån far illa utan för att jag kanske   inte säger så kloka saker alla gånger. - Det här jobbar jag med hela tiden och det går ju skitbra som ni märker!
3. Frustration kan bara botas på ett sätt, skit också får förbli obotad idag då!

Mina nya grannar fattar inte att det är MIN uteplats de springer omkring på, ååå vad jag samlar på mig pluspoäng för att kunna spela hur högt jag vill när jag känner för det. Tror jag ska köra på dagtid för det måste va då han sover däruppe. Med grannarna bredvid ligger jag på plus hela tiden eftersom deras ciggrök kommer in i mitt sovrum hela tiden, varje dag.

Dagens snabbmat - smarrigt som tusan!



Har hört att det finns gräddtårta till efterrätt hos bästa Linda borta i Kvännarn! Måste skynda mig nu innan Johan käkar upp den! Känner genast att frustrationen börjar lätta - det kanske finns fler än ett sätt ändå!
Bye